Berättelsen vi inte klarar av att berätta själva

En sak som gör mig generad: Att vi lagt så liten kraft på att försöka berätta storyn om vad And The Revolution är och vad det är som skiljer oss från resten. Vad är vi bra till egentligen? På riktigt?

Varför ska en människa satsa sina sparpengar på oss, en ganska liten och oprövad butik på Åsögatan 122 istället för hos någon av de etablerade?

Visst vet vi vilka vi är, ungefär. Vi är Tobias, Brandon, Jennifer och Brian. Och många fler också. Och visst vet flera personer på Södermalm det med. Till och med några som inte bor i Stockholm (min mamma bor i Umeå tex). Vi har sålt några hundra cyklar på de här tre första åren även utan någon sorts berättelse eller marknadsföring och vi har lyckats få ett gäng härliga stammisar med.

Så vi har väl indirekt berättat någon sorts story ändå utan någon egentlig tanke. För det kan man inte undgå att göra eftersom det sker typ naturligt. Genom det sätt man pratar med folk, genom vad man väljer att ställa på golvet och genom hur butiken ser ut eller luktar.

Men om någon som känner oss ska berätta för en annan person om vad ATR är och vad vi är bra på, och som andra inte är lika bra på, blir det lite stökigare.

Det som kallas för storyteling är ju dessutom ett stökigt och rejält lökigt begrepp. Jag tänker på sådant som cyniska reklamare sysslar med på dagarna för att skaka liv i saker som egentligen IGEN borde bry sig om. Kanske är det därför denna sak fått vara ifred från vår sida, tills nu. Dags att peta i såret, klösa bort den där rugan. Vi kan inte låta bli att undra vad som finns där under. Som försvar har det funnits andra saker att grejja med som varit viktigare än att gå runt och berätta saker, som att hitta och utbilda bra personer att jobba med (dom jag nämnde ovan). Och arbetet med att göra produkterna schyssta och lära sig hur logistiken fungerar. Att bygga cyklar på det sättet som vi gör på ATR är skitsvårt, gå-på-slak-lina-svårt tom. Inget för mesar och töntar. Är det en bra story? Vi vet inte…

Tidigt bestämde vi att två hörnstenar i ATR (förutom en underbar cykel) är dialog och transparens. Och att välja innehåll framför yta. Därför inser jag också att svaret på denna fråga inte är upp till mig eller upp till oss på ATR att forcera fram, vi ska helt enkelt göra det tillsammans med er. Det står i boken. Ni som läser det här ska berätta för oss vilken berättelse om ATR som vi ska berätta. Vilket problem skulle DU säga till dina vänner att ATR är satt till världen för att lösa? Klimatfrågan kanske vi inte klarar av att lösa själva, bara delvis. Att generera cykelglädje tycker vi är elementärt och det gör vi redan varje dag, anser jag. Att försöka lösa alla vardagscyklister problem är det vi går upp varje morgon för. Att bygga de schysstaste och bästa cyklarna för staden är målet. Där har ni tre, fyra olika stories egentligen. Men alltså:

Berätta vad ni tycker är ATRs story och extrapoäng för hur vi få ut den.

Hotbilden: Lämnar ni det här projektet till oss själva kommer det säkert bli en trött mening eller två om “livstil” eller “urbant” eller kanske något om “tidlös design”.

Så hjälp oss snälla!

För er som gillar att lära er saker, läs denna post i ämnetskriven av Andy Raskin.