10 noveller du aldrig läst förut

Mårten Dahlrot har en förmåga att visa det fantastiska i det vanliga, med formuleringar som får det att kittla i hjärnan. Som får en att förundras. Novellerna är en studie i detaljer, ett lyft för fantasin, en lek med det absurda.

Där vad som helst kan hända.

Det är ett konststycke att skriva på det sättet — att lämna tillräckligt mycket till läsaren, att kanske inte ens själv veta vart det tar vägen. Det är så jag läst Kafka många gånger, eller den Kafka-influerade Stig Dagerman, det vill säga med den där förundransfyllda känslan av att inte veta vart vi är på väg … att stegen är lika nya och utforskande för mig som läsare, som det måste ha varit för författaren.

Den första novellen i serien är Genom fönstret och handlar om de nyinflyttade grannarna:

Hon hade en nästan poetiskt släpighet i sina rörelser, som om hon genom sitt sätt att röra sig försökte tänja ut tiden. Hans gester var korta och trubbiga, men alltid riktade emot hennes, sökande henne, som om hon var hans gravitationspunkt. Hon i jeans och vitt linne med tryck, han i flanellskjorta.

Det är ett möte från distans. Snart vet han allt om det nyinflyttade paret, men än så länge vet de ingenting alls om honom.

… istället för att sätta sig ner och prata med varandra drog de på radion och ställde sig vid varsin köksvägg och skrapade ner tapeter. Jag satt som klistrad bakom min gardin. Någonting pyrde där på andra sidan gatan och jag ville på inga villkor missa när det tog fyr, eller rakt av exploderade. De rev ner väggskåp och bände loss diskbänken, gjorde smulor av hela köksinredningen för att sedan bygga upp ett nytt och praktiskt taget likadant kök igen. Som någon slags obegriplig överslagshandling. Och hela tiden satt jag där invid sovrumsfönstret, rökte och väntade på att all denna energi skulle ta ett annat och sannare utlopp.

Både Kafka och Dagerman skrev om djupa, svåra känslor och använde surrealismen som ett grepp för att starkare förmedla känslorna. Bilderna och orden vi har från den normala vardagen räcker helt enkelt inte till. Och varför skulle de? Det är ju författarens främsta frihet — att skapa något som annars aldrig skulle finnas till!

Är Mårten Dahlrots noveller som Kafkas, som Dagermans? Nej. Inte heller som Raymond Carvers, även om han var en av de första jag tänkte på när jag första gången läste dem. De är … sin egen stil — noveller du aldrig läst förut.

Så dyk ner. Dyk djupare precis där du redan står.