En bra kväll för finsk fotboll

Jag kan ju börja med att avhandla det som var dåligt med torsdagskvällen och derbyt. Det utbröt ett slagsmål utanför stadion på eftermiddagen. Våld ska alltid fördömas och då slagsmålet är i samband med en fotbollsmatch är det ett problem för klubbarna i fråga. Med tanke på evenemangets storlek kunde det ha varit värre, men det är bara att fördöma och gå vidare. Hoppas att klubbarna inte ignorerar det i alla fall.

Tydligen var planen också dålig. Jag antar att den borde ha vattnats, men det ska inte vara någon stor sak. Rasmus Schüller var besviken efter matchen och då hittar man ofta något att skylla på.

Trots att det är väldigt synd att någon ska känna sig manad att slåss är det enligt mig viktigt att vi vanliga fotbollssupportrar inte stannar där. Lyft blicken och se på allt det som var positivt. För det mesta var verkligen det.

Fullsatta läktare, snygga tifon och en häftig match. Det för finsk fotboll framåt, var så säkra. De övriga lagens supportrar känner förhoppningsvis en viss avundsjuka och höjer sig därför ett snäpp.

Matchen då? Om man bortser från inledningen var HJK oväntat lama. Inget av lagen spelade särskilt bra, precis som det ska vara i ett derby. HIFK förtjänade ändå sin poäng. Klubi lyckades inte skruva upp tempot i passningsspelet och då höll kamraterna dem i styr.

Läktarkampen går enligt mig till liganykomlingarna. Deras tifo var snyggare och engagemanget verkade vara lite större hos de rödklädda. Då ska det sägas att jag inte var på plats och därmed har svårt att bedöma.

Jag hade fel om Vahid Hambo. Han gjorde tre, inte två.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.