Sårbarhet

Det jag tänkt gå in och reflektera om är något jag kallar för ignorerad smärta/visad sårbarhet eftersom det har varit en del av min sjukdom/tillfrisknande. Jag tror att jag utvecklade en differentiell personlighet pågrund av att jag började misstro människor, framförallt vuxna i min uppväxt. Detta var starten till en introvert personlighet som började räkna ut människor, segregera sig och till slut blev riktigt sjuk. Jag hoppas kunna understryka vikten av sårbarhet för en människas vidare utveckling med denna reflektion.

Jag har gjort 2 guneringar på lekmannanivå, mest för skojsskull för att se om jag klarar av det och om det kan ge någonting. En sak jag vill lägga till här är också att jag tror det är skillnad på bekräftad sårbarhet och förtryckt/nedtryckt sårbarhet. Men de blir jävligt ingående om jag ska göra 3 matriser bara för att täcka hela spectrat, dessutom så skulle jag kunna pilla på de här matriserna hur länge som helst så att de blir perfekta. Detta kom jag fram till,

Ignorerad smärta

Alienation Bestånd Motstånd/kontroll

Isolering Förnekande Rädsla

livsprocess Smärta Förlust

Visad sårbarhet

Helhet Intermänsklig Förändring

Medvetenhet Reaktion/erkännande Rädsla

Livsprocess Smärta Förlust

Förluster

De flesta är medvetna om förlust som att en närstående dör, en frånvarande pappa, man blir av med en arm eller liknande. Jag tänker att man faktiskt kan dra förlust begreppet hur långt som helst, att missbruka är en förlust, att inte följa sina drömmar är en förlust, iprincip allt ogrott blir ett spänningsmoment i en själv om man inte erkänner det. En vän jag hade under behandlingen hade haft ångest under lång tid för att han inte skulle hinna ha sex med alla

vackra kvinnor i hela världen, det kan ju egentligen vara vad som helst byggt på luft eller inte.

(Smärta) en livsprocess

I grunden är båda matriserna lika, att förluster är en oföränderlig livsprocess och kommer med smärta går inte att förneka i sorg de kan dock förstoras och förminskas, ses mer positivt eller mer negativt. För mig är detta skillnaden i valet om man ska göra förluster till ett jordligt fenomen eller ett himmelskt fenomen. Detta är också kulturellt betingat, jag skulle vilja påstå att vår kultur/tidsanda är väldigt rädda för döden t.ex. Medan de i fornnorden hyllade döden och att människor gått vidare.

Rädsla/skam

Med förluster kommer rädsla och rädslor bytts om och om igen. Även själva rädslan kan vara en förlust. Rädsla för smärtan. Rädslan är den som börjar räkna ut framtiden, väga fram och tillbaka. Om man läser matriserna lodrätt så görs valet här, ska förlusten in i förändring eller i motstånd/kontroll. Att jobba med rädslor tycker jag är det mest fundamentala i tillfrisknandet. Hela min nyktra resa har varit ett ständigt hoppande mellan rädsla och förändring om vart annat + en massa kontroll också, måste jag väl erkänna att jag inte blivit av med.

Förneka smärta, isolering / erkänna smärta, medvetenhet

Att inte vara sårbar är en del människokulturen, vi ska va bäst, vi ska inte ställa till några problem för andra och så vidare. Vissa dör till och med hellre än att svälja sin stolthet. Jag tror jag var runt 6–7 år när jag slutade kommentera det som hände runtomkring mig. Starten till kommunikationen inåt och blockeringen utåt(isoleringen), tror jag kommer ur detta att jag inte tillät mig själv att vara sårbar med andra om min maktförlust.

För förluster och smärta har ett syfte, det hjälper en av utveckla jaget, relationen till andra och medvetenheten höjs.

motstånd/kontroll/bestånd (Tamas smärta)

När min kommunikation gick inåt så fanns det någon som börja svara, det var min differentiella personlighet och hans förnamn var motstånd och kontroll. min diffe har förändrats genom åren, på så sätt har motståndet och kontrollen upprätthållits. Den första form av illusionerad kontroll var att undvika hemmet och utveckla starka fantasivärldar, sedan har det gått över till andra former som missbruk m.m. Detta har hjälpt mig att manipulera bort mig själv från platsen och tiden jag varit i men förlusterna gav mig ju ingen medvetenhet och utveckling så som sorg ska göra förrän jag blev åtgärdad. Smärtan har alltid funnits tills jag släppte iväg den, idag kan jag berätta min livshistoria utan att stanna upp, utan att gråta, kanske med lite stammande här och där.

Alienation (Tamas smärta)

Jag tror det här kommer vara framtidens största problem, utan tvekan. Människor tycker livet gör så ont så de vänder sig till vår tids största och läskigaste dysberoende; internet, där precis allt finns. Vi vänder oss inte till människor när vi behöver hjälp längre, vi googlar. Alla andliga behov lurar vi bort med en skärm. Eller ännu värre, sitter i ensamhet och bygger upp hat emot grupper och samhället. När vi inte kan vara sårbara med människor så skapas ett stort glapp mellan sig själv och andra. Frågan är, om alla människor oavsett kultur, hudfärg och språk vågade vara sårbara, skulle vi då ha samma segregering?

förändring/Intermänsklig (Sattva smärta)

när någon dör samlas alla anhöriga och gråter, äter och kramas. När en arm åker av byggs resterande muskler och stärker upp. Det är inte förrän man varit sårbar som riktiga vänskapsband byggs. Det finns en mening varför smärta delas och inte hålls för sig själv tror jag.

Så jag frågar mig, tillämpning?

När jag redovisade ett helt ärligt och utelämnande arbete på mitt behandlingshem som hette sorg, ilska, flykt med en terapeut som varken sa till mig att jag ljög eller överdrev så hittade jag hem inombords som jag aldrig gjort förr. Jag tror på bemötande av sorg och ilska, för de bottnar i förluster som ligger och stör jaget från att utvecklas.