Favoritbandens Kärleksbarn (Och Kanske Ett Musiktips)

Utan musik vore livet ett misstag.

Det är inte ofta jag citerar Nietzsche, men nu fick det så väl bli dags. Jag ställer mig helt bakom gamla Friedrich, och kan inte tänka mig en verklighet där musik inte finns. Jag skulle inte längre spela trumpet (alla övningstimmar, poff väck), inte kunna lyssna på powerballader när jag städar och framför allt aldrig mer kunna dagdrömma om min medverkan i en ostig tonårsrulle där huvudpersonen tittar ut ur ett regnigt bussfönster. Tänk dig den scenen, när karaktären reflekterar över sin sorgliga samtid — och till det bara tystnad.

Det vore en mardröm, och ett misstag. Musik förstärker våra känslor, förklarar det som ord inte kan och låter oss drömma om annat långt bort. Vad som utgör ”bra” musik har ingen bestämt, och alla har samma rätt att hitta sin egen definition. Den vetenskapliga biten av toner är intressant, eftersom vissa ljud låter mer skärande än andra. Vi har en tendens att gilla en betoning på mörkare toner med ljusa övertoner, förklarat i det mänskliga exemplet Morgan Freeman, som låter som Gud. Här är en scen från Bruce Den Allsmäktige som förklarar exemplet.

Hur svårt det än må vara att klassificera musik som bra eller dålig, är det betydligt lättare att snabbt se om musik är intressant eller inte. Det som gör musik intressant är förändring, det oväntade och spänning. För mig personligen betyder det en väl genomförd uppbyggnad, nivåskillnader och lyrik som berättar något (gärna kritiserar). En intressant låt behöver inte uppfylla alla tre, det räcker oftast med en. Jag är också av naturliga skäl en sucker för bra blås & brass.

Exempel på utmärkta nivåskillnader samt god lyrik: Vit Päls — Livet är Underbart Exempel på uppbyggnad och blås i toppklass. Lova att lyssna till slutet: Snarky Puppy — Binky Exempel på låt med tydlig uppbygnad samt oväntat ”groove”: Breakbot ft. Irfane — Baby Im Yours

Två band som ofta klarar av alla tre av mina ”pulls” är Detektivbyrån (2005–2010) och Den Svenska Björnstammen (2008-nutid). Detektivbyrån blandar mystik & monster med datorer och synthar i vad som blir fantastiska berättelser. Favoritlåtar är ”Nattöppet” och ”Neonland”. Den Svenska Björnstammen (som lever i konstnärskollektiv ute i skogen) är också berättare, men än mer raka. De säger saker på ett sätt som gör att det är lätt att förstå, men på en nivå som är djupare än de flesta popdängor. Du känner av att musiken är hämtad från erfarenheter och kollektivets känslor. Favoritlåtar är ”Förlåta eller Svika” och ”Hatar Allt”.

En ofrånkomlig problematik med band är ofta att du vill ha mer musik än bara den som finns. Flera känner säkert igen sig i att tänka ”Nu då??” när den senaste plattan spelats om x antal hundra gånger. Det självklara svaret är inte att pressa banden att släppa en platta varje år (tänk på arbetsmiljön), utan att hitta nya kanske liknande band. Detektivbyrån har inte funnits på ett tag, så där kommer det aldrig att komma nytt material. Ja, det gjorde ont att skriva ut det.

Just för att jag känner ”nu då?” så ofta är känslan av att hitta ett nytt intressant band en av de absolut bästa. Låt mig dela den med er. Igår kväll söndag söndag låg jag yr och febersjuk men pigg på soffan. Klockan närmade sig midnatt, jag halvfrös men värmdes lite av katten som låg och på min mage. Kraften av att vara uttråkad gjorde att jag bestämde mig för att utforska andras offentliga spellistor, och kanske få en inblick i vad kollegorna eller min gamla lärare lyssnar på idag. Efter ungefär tjugo minuter har jag landat i min kusin Tottes spellista som bara heter ”2015”. Jag slår på ”shuffle” och låser telefonen för att blunda och ta in musiken så mycket som möjligt. Förväntningarna var ändå höga, jag tycker högt om kussens musiksmak.

De första tonerna får mig att rycka till, att vilja låsa upp telefonen för att se vad bandet heter. Jag hinner inte innan texten sätter igång, och glömmer bort vad jag hade tänkt göra i samma ögonblick. Volymen dras upp och vad som följer är nästan sex minuter av en blundande Max med ett leende som sträcker sig från ena örat till det andra. Jag hade, enligt mig, hittat något som kunde liknas vid Kärleksbarnet till Detektivbyrån och Björnstammen samtidigt som det lät helt eget. Bandet?

Här kommer ni till deras facebooksida och här är deras senaste platta på Spotify.

Jag letar alltid efter ny musik. Vad har du för tips? Hur gör du när du tröttnat på samma gamla vanliga spellistor? Vad gör en låt bra enligt dig?

Obs att jag lagt till den feta texten på denna bild, hehe

Originally published at daggmax.wordpress.com on October 26, 2015.

Like what you read? Give Max V Karlsson a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.