Inflammation och reumatiska sjukdomar

NSAID

Diklofenak bör undvikas pga något högre risk för hjärt-kärlhändelser jämfört med övriga alternativ samt hög risk för negativa miljöeffekter.

* NSAID bör undvikas vid njur- och/eller hjärtsvikt. Behandling med NSAID är förenat med en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke. Detta bör särskilt beaktas hos patienter med känd hjärt-kärlsjukdom eller med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser. Lägsta effektiva dos och kortast möjliga behandlingstid bör eftersträvas.

† Behandling med NSAID innebär en ökad risk för gastrointestinal blödning. Om behandling inte kan undvikas hos patienter med ökad risk för gastrointestinal blödning bör tillägg av omeprazol övervägas.

Äldre patienter

Eftersom behandling med NSAID är förenad med risk för förvärrad njur- och hjärtsvikt, en ökad risk för kardiovaskulära händelser och risk för gastrointestinal blödning bör låg dos och behandlingstid ≤1 vecka alltid eftersträvas hos äldre patienter.

Steroider

Korttidsbehandling vid inflammatorisk ledsjukdom kan ges enligt samma förslag som vid akut gikt (sid 53). Vid misstänkt nydebuterad reumatisk sjukdom bör dock kortikosteroider ordineras av specialist inom området eller i nära kontakt med specialist inom området. Undantag är polymyalgia reumatika och temporalisarterit.

Levnadsvanor

Eftersom reumatoid artrit liksom SLE, och möjligen också psoriasisartrit och ankyloserande spondylit, är kopplade till en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom bör rökstopp ingå som en del av behandlingen hos patienter med dessa sjukdomar. Rökning tycks även medföra en ökad risk för att utveckla reumatoid artrit och det finns visst stöd för en koppling till sämre prognos och sämre effekt av läkemedel. Möjligen är situationen densamma även för psoriasisartrit och ankyloserande spondylit.

Den fysiska aktiviteten bör vara individuellt avpassad i samråd med fysioterapeut på grund av det varierande sjukdomsförloppet. Lågintensiv träning för att förebygga ohälsa kan rekommenderas till alla oavsett sjukdomsaktivitet. För att öka kondition, muskelfunktion och förmågan i dagliga aktiviteter krävs dock att träningen är av måttlig till hög intensitet. För patienter med mycket aktiv sjukdom eller stora funktionsbegränsningar är rörlighetsträning den huvudsakliga inriktningen.

Intensiteten bör börja på en låg nivå och successivt ökas under perioder av minst 2–3 veckor. Inga absoluta kontraindikationer föreligger men hänsyn tas till aktuellt medicinskt status.

Konditionsträning

Styrketräning

* Låg intensitet (Borg RPE 9–11) innebär lätt-mycket lätt ansträngning. Måttlig intensitet (Borg RPE 12–13) innebär en viss ökning av puls och andning. Patienten är andfådd men kan fortfarande föra ett samtal. Hög intensitet (Borg RPE 14–17) innebär en markant ökning av puls och andning.

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Landstinget Uppsala’s story.