Är det så svårt att förstå?

Hur kommer det sig att vi i Sverige står handfallna inför att ungdomar lämnar vår idrott för sådant som upplevs betydligt intressantare? Hur det är i andra länder vet jag inte riktigt, men att det är så i vårt land vet jag. Det finns föreningar och lag som lyser som starka undantag. Men generellt kan Riksidrottsrörelsen bara bekräfta att ungdomar lämnar idrotten. Och hur kommer det sig att vi försöker hålla kvar ungdomarna med samma medel som fick dom att lämna idrotten?

Jag har bland annat anlitats som rådgivare till kommuner där man försöker täcka läckaget från fotboll, handboll och basket med fotboll, handboll och basket!? “same same but,,?”. Ända skillnaden är att kommunen ska erbjuda träning utan avgift. Vad ger det för signaler till föreningarna som oftast lever i en bister ekonomiskt realitet? Och är det verkligen den blygsamma avgiften som avskräcker ungdomarna?. Att vissa familjer blir hjälpta ekonomiskt är fantastiskt bra, men inte löser det problemet.

Som jag ser det går allt i cykler och vi har alltid anpassat oss efter varierade miljöer. Under hela vår utveckling har vi som folkslag vart nyfikna när vi letade oss fram efter nya utmaningar. På så sätt kom vi att bli ett upprätt och diagonalt fungerande däggdjur. Vi blev under resans gång mer kreativa och kommunikativa än andra djur på jorden. När omständigheter i vår varierade miljö ändrades var vi snabba att anpassa oss efter de nya förhållanden. Den kan ha vart en naturkatastrof eller svält som fick oss att söka nya miljöer. Vi har alltid hittat vägar ur svåra knipor. Nu står vi här handfallna när våra barn är håglösa och väljer alternativ för idrotten som vi vet är sämre hur ett välmåendeperspektiv. Vi försöker förstå vad som hänt med ungdomars attityd, varför gör de dessa val? Här är det lätt att glömma en viktig sak. Det är vi vuxna som lär ungdomarna det som vi nu inte förstår följderna av. Vi utsätter dem för reklam och kampanjer, vi vill lära dem med metoder som i sin rasistiska begränsning endast passar ett fåtal, de andra hamnar i utanförskap.

Med Moveoo som ledsaga är det lätt att se hur vår miljö av idag har förändrats till en miljö som inte är anpassad för människan och hennes unika egenskaper.

Det är lätt att se hur miljön kring våra ungdomar har förändrats men idrotten lever kvar i gårdagen. Fotbollen är fortfarande rund, planen fyrkantig och slät och domaren bestämmer, fotbollen lever kvar i det förgångna medans ungdomar letar sig till nästa “level”. Sverige har lyckats förvandla världens sexigaste sport, basketen, till en dold gympahallsidrott medans hockeyns utveckling leder till den ena våldshandlingen efter den andra.

Jag tror att idrotten inte behöver en utveckling, den behöver en revolution. Och inte behöver vi göra bollar fyrkantiga. Men vi måste jobba med andra värderingar, mål, mätresultat och utmaningar. Ungdomar är smarta och de drömmer allt mindre om att bli bäst utifrån de gamla idrottsnormerna. De har lärt sig att det endast är ett fåtal förunnat att bli bäst i idrott och det kostar galet mycket kraft och tårar. Vi har fått de realistiska och skeptiska ungdomar vi förtjänar och de söker bekräftelsens tillhörighet på annat håll.

Med Moveoo skapar vi ett alternativ där ungdomar oavsett ålder och kön kan vara med och träna allsidigt och funktionellt på ett utmanande och samtidigt tillåtande sätt. Alla kan, bara lite olika. Målen är annorlunda, så även värderingarna. Med Moveoo vill vi utveckla varje individs talang och samtidigt få dem att känna sig duktiga. Vi strävar efter en grundläggande fysträning som aktiverar de egenskaper som aktiverar det som skapat människans biomekaniska talang.

Nu söker vi fler föreningar som vill utveckla sin verksamhet på flera plan än den grenspecifika idrotten.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.