Prestation

Monika Orski

Det finns en anspänning i mig, men också omkring mig. Uppgiften är nog så tydlig och enkel. Jag vet hur man gör, jag vet vad jag gör. Det är bara det att jag så tydligt känner tystnaden som har lagt sig, väntan. Allas blickar riktas mot mig just nu, mot mina rörelser, mot mina händer. Jag behöver inte se upp för att veta det, och vill heller inte titta upp just nu. Jag koncentrerar mig på rörelserna, jag också. Det är egentligen inte svårt alls, men just nu tar det lite för lång tid, går lite för trögt. Den där trögheten är störande, men jag vill heller inte riskera att använda för mycket våld. Jag trycker på så gott jag orkar, försöker mig på en vridande rörelse och tar i lite till men hoppas att ingen ser att jag redan börjar svettas av ansträngningen. Jag påminner mig själv om att det är normalt att jag är lite nervös. Så äntligen känner jag att det går bra, och strax hörs en befriande smäll. Champagnekorken har äntligen lämnat flaskan och jag börjar hälla upp.

Fler noveller av Monika Orski finns på syrlig.se

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Novelletten’s story.