99. Vindragaregatan

Therese Persson

I en lägenhet nära Kvilletorget gick hela min värld runt. Vakna, läsa igenom texten, söka sitt språk bland snus och kaffe, mellan gamla strumpor och vinklade persienner.

Masturberade dagligen till Will & Grace eftersom ingen av dem tände mig.
Ibland köpte jag cigaretter i butiken på hörnet, gick rökande över bron från Hisingen, tänkte på alla dem som hoppat och var ensam i mitt huvud. Tills du kom hem efter jobbet och befolkade mina skuggiga tankar med din fullkomligt ljusa kärlek. Möjliggjorde ännu en dag av sökande.

Jag försökte leva ut och genom bilden av en “dagdrivande kvinnlig poet”. Om det någonsin funnits en sådan bild tillgänglig för mig. Tyvärr hade jag bara Charles Bukowski med snopp och alkoholproblem, orelaterbar, så jag skämdes istället och sökte mitt språk som i hemlighet. Ända tills jag fick ett jobb som skoförsäljare. Då stängde jag igen lådan till språket och blev en väldigt duktig anställd. Plockade ut min panikångest klockad — varje söndag kring 18.00 i tre år, innan jag sa upp mig.