Fruktan

Novelletten: Robert Azar

Solen sken in genom fönstret och språket blottade hennes nerver. För varje ord som hon måste uttala skulle kniven leka med strängarna. Kärlek kann också vara våld – hon om någon vet det. Ett slag träffade henne på den punkt inom henne, där mänskligheten föds och förintas. Genom fönstret ser hon träden på Tarasovskaja. Även för den första människan visade sig träden, men det är språket som gör att hon kan urskilja dem. När hon var liten trocklade sig en tråd från lakanet in i en av naglarna på hennes fot. Där är orgelpunkten i hennes liv. Den osynliga tråden. Något främmande, som fäster sig vid den sårbaraste punkten, och hindrar hennes rörelse. Hon lever med ångestens cementerade mun. Än vet hon inte vem hon fruktar. Först när hon vet det kan hon bli fri.