Vågorna rasar över stranden. Doften av tång. Skira krabbor i hundratal, tusental kilar sidledes längs sandbanken. Hon vadar ut, strömmarna sliter i henne. Pape berättar om pojkar som snärjts av vågorna, sugits ut av tidvattenströmmar och aldrig setts igen. Hon pekar ut öar som svävar i horisonten. “La mer est sans fin.”, säger han. Som elvaåring läste hon Ringaren i Notre Dame, valde att plugga franska på högstadiet av den enda anledningen att kunna läsa den på originalspråk. Hon böjde verb och åkte på studieresa till Nice. Det är nu över tio år sedan. Hon läste aldrig om boken. Men det här förstod hon. Havet är utan ände.