Kära dagbok 12:e september

Aber Al Juaithen (Saudiarabien) — Novellettens internationella författarvecka
Översättning av Henric Wallmark

Det är svårt att veta vad som är och inte är en illusion. Jag har levt livet som i en obruten rad axelryckningar. En del av mig fortsätter att alltid söka och vägrar att lära det som är klart och tydligt.

Jag kommer att dö sen kommer alla jag älskar att dö sen kommer alla jag träffat att dö sen kommer allt jag rört vid att förmultna och det kommer att vara som om det aldrig har existerat. Sen kommer min kultur att dö sen kommer mitt språk att dö sen varje bok som tyst rört mig, en djup och omvälvande beröring osedd ohörd kommer den långsamt falla i glömska, sen varje låt varje film varje vacker sak som har överväldigat mig att försvinna. Givet, nya vackra saker kommer att leva upp, men allt det som har rört mig, allt det som fått mina nerver att rycka just när jag somnar och varje låt jag har spelat på morgonen för att vakna, kommer bara att vara munljud ingen känner igen,

Jag jag jag jag jag min lilla existens, vad det nu än är, kommer att dö.

Och om det finns något sätt att reagera på det så är det med en sorts överväldigande trygghet.

Kära dagbok, att tänka på det som är och inte är en illusion är att anta att min lilla övergående flyktiga springande existens är tillräckligt betydelsefull för att kräva en sanning.

Kära dagbok, jag rycker på axlarna åt alltihop, jag är bekväm med att inte ha en aning.