Samdröm

Tim Timborn

Jag visste ingenting om det förrän igår. Vi stod där i bambakön. Bambajohan hade fixat en laminerad A4 på vilken det stod ”Max sju köttbullar” i Arial black. Du undrade hur de kom fram till den summan och jag sa: ”De ville nog bara verka lite svåra”, och du sa, apropå typ ingenting: ”Vet du vad jag drömde inatt?” och jag sa: ”Nä”.

För hur kunde jag veta att jag faktiskt gjorde det?

”Det var så märkligt”, sa du. ”Du var med, och vi var vid en fästning typ och den var upphöjd på ett berg liksom, med vallgrav och så, och med en massa fint, precisionsklippt gräs runtomkring.” Redan där utvecklade jag en märklig förnimmelse och jag slogs av oerhörd, knivskarp inlevelse. När du berättade vidare om hur vi klättrade ned i en fängelsehåla där vi hittade en svinäcklig benhög. Jag hade sett allt det där också, samma natt.

Jag blev rädd; för vad innebar det egentligen? Att vi plötsligt delade undermedvetenhet? Visste du också i så fall om mina andra tankar? Tänk om jag hade drömt eller tänkt något du inte skulle få veta om. Typ som att jag ibland stirrar jättekonstigt på din katt, när du inte ser, så att den ska bli rädd. Visste du att jag, när du är på toa, brukar kolla din webbhistorik? Visste du att jag älskar dig i smyg för att du har en virvel i håret som får fem hårstrån att stå i konstant givakt på ditt huvud, och att det ibland är enda anledningen till varför jag älskar dig? Visste du att vi alltid är hemma hos dig för att min syster är sjuk? Visste du att jag också är skitkär i din flickvän (och hon i mig)? Visste du att det du kallar mig inte är, och aldrig har varit, mitt riktiga namn? Antagligen så vet du allt det där nu, för du missar aldrig en lektion, men var ändå inte i skolan idag. Och i natt drömde jag att jag kanske för första gången någonsin, sa något till dig som var sant.