Solskur

Johan Arvidsson​

Det var halloween för barndomsvännerna, och numera grannarna, Herr Sol och Herr Regn. Så långt tillbaka som de kunde minnas har de alltid försökt skrämma varandra under halloween, det ena året mer extremt än det andra. På senaste åren har det dessvärre blivit ganska stelt emellan dem. Herr Sol hade skaffat sig en fin fru och fina barn medan Herr Regn siktade emot ett fint chefsjobb för den största klädkedjan i staden. Att deras vänskapseld höll på att dö ut var något som Herr Sol bar med sig och sörjde djupt.

Så i år så skulle Herr Sol ta en paus ifrån att fira med familjen för att blåsa liv i gnistan. Han skulle skrämma Herr Regn. Det uppenbara valet för mask var en demonmask som hamnat längst ner i utklädningskistan, längst ner för att förhindra att tvååringen skulle genomgå någon slags trauma. Nu skulle Herr Sol äntligen få användning för den. Han smet ut genom sin bakdörr.

Och in genom Herr Regns bakdörr. Väl inne i Herr Regns hus satte Herr Sol på sig masken. Den luktade plast. Det var tyst och mörkt i huset. Herr Regn borde vara hemma med tanke på att hans bil stod i garaget.

Men nej, ingen var hemma. Här inne var det lika dött som på bårhuset. Med tysta rörelser knuffade han sakta upp Herr Regns sovrumsdörr. Han hade inte varit här ofta. Rummet såg ut som en barack i armén. Malplacerat mitt i rummet av renlighet stod en kista. Inte helt olik utklädningskistan hemma.

Men i den här låg det bilder istället. Bilder på både Herr och Fru Sol. På barnen och Herr Regn. Och en kniv. Och Herr Regns nakna kropp. Fru Sols nakna kropp. Blod.

Ett skrik hördes.

Herr Sol sprang. Demonmasken flög av honom utan att han märkte det. Fast den skulle ändå bara vara överflödig med tanke på att det stod en äkta demon inne i hans vardagsrum. En demon bärande en Herr Regnmask.

Demonen släppte kniven. Ett klirr emot golvet. Fru Sol och barnen låg i en hög. Blod.

”Bu”, sa Herr Regn.