När Svenska kyrkan slår dövörat till vid kritik

Sen den där Timbro-rapporten publicerades och Svenska kyrkans representanter avfärdat den med en axelryckning har jag hört — eller okej, läst — en stor kör som säger att Svenska kyrkan borde lyssna på kritik, att det är ett tecken på massor av saker som är dåliga i SvK att man inte gör det, osv.

Det kan det väl ligga något i. Jag har inte läst rapporten, och vet inte om där finns något att ta till sig av.

Å andra sidan. Hur mycket kritik av Svenska kyrkan skrivs det i normalfallet?

Massor.

Vi har dels de frikyrkliga. Där finns de som, i Pite-prästen Stig Strömbergssons ord,

för sin egen självkänslas skull behöver se Svenska kyrkan och andra kristna sammanhang de själva inte tillhör som något dött, urspårat och värt att förkastas.
http://stigstrombergsson.blogg.se/2016/february/prallar-och-prelater.html

De utgör basen för en skällkör. Som yttre betraktare ser man hur denna smälter ihop med de kritiska rösterna inuti Svenska kyrkan. För skällkören är inget så kul som att få förklara svenskkyrkliga präster, och ännu hellre biskopar, för heretiker. Twittertaggen #svenskakyrkan är ofta sorglig läsning, åtminstone om man inte kollar in den direkt på Twitter där varje tweet står bara en gång. Tar man istället del av den på Kyrkans tidnings websajt funkar flödet så att vartenda retweet repriserar tweeten. Det är inte helt ovanligt att retweeter av Annika Borgs kritik helt dominerar flödet.

Jag säger inte att hennes kritik är onödig eller fel. Jag säger att den får orimliga proportioner.

Nu säger alltså Annika Borg och Eli Göndör under höger-tankesmedjan Timbros paraply att Svenska kyrkan är vänstervriden.

De kan mycket väl ha en hel del poänger. Men eftersom det i normalfallet skälls så mycket — hur kan man tro att det leder till att någon lyssnar?

Makten slår dövörat till, tycker väl kritikerna. Jo, det ligger det väl något i. Men ändå.

Svenska kyrkan har förlorat kampen om rätten att i offentligheten definiera vad det är att vara kristen. Som David Thurfjell säger i “Det gudlösa folket” är svenssons definition av kristendomen snarast väckelsekristendomen, och alltså upplevs SvK som “inte kristen på riktigt”. Att SvK stänger öronen för alla dessa som anser sig veta bättre är, på ett plan, inte ett skvatt förvånande.


Det finns skällmänniskor inom “SvK mainstream” också. En del av dem förefaller tämligen omhuldade, och deras retorik har tyvärr brett ut sig till högsta ort. Det är sant. Men det är vid sidan om detta blogginläggs ämne.


Eventuellt kan det vara så att Svenska kyrkan rycker på axlarna åt rapporten för att den faktiskt är riktigt dålig, och inte innehåller så mycket substans utan mest konspirationsteorier. Stig Strömbergsson om rapporten:

http://stigstrombergsson.blogg.se/2016/march/vansterkyrka.html

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Rebella undrar’s story.