Lär känna mig på Medium och varför hrmmmmm… what about the SMELL!

Om vämjeliga Medium-rubriker och digital scent technology

Kika runt på Medium en stund. Kolla in mest läst och så där. Ett mönster som framträder är att det finns många rubriker något i stil med ”How to make your blog post go viral and why this is a good thing”.

How and why. Använd många gånger. Får dig att verka smart.

Det är något med det där som får mig att vilja dänga mobilen i bordet och halsa en kvarte brännvin. Det är så… mallat och smart och äckligt på något vis. Jag använder ju också en viss typ av rubriker i mitt jobb som reporter så vem är jag att racka ner liksom. Men i detta nu är jag som vem helst som helst och dessa rubriker får det att krypa i skinnet på mig.

Nåväl. Med det sagt. Dagens grej här handlar om något helt annat: lukt.

Jag sprang förbi en grävmaskin tidigare idag och den utsöndrade en så speciell doft att jag nästan var tvungen att stanna. Olja, damm, och varma motorblock. Alla som någon gång varit i närheten av en äldre moped eller bil som kört en lång en sträcka och sedan parkerats på en solig plats vet vad jag menar. En underbar doft.

Vänta, jag ska googla

Tänk – och nu till den riktiga grejen – om det gick att publicera doft på internet. Alla digitala upplevelser skulle bli så mycket rikare. Bilden på badet vid havet skulle lukta strandad tång, klippet från uteserveringen på Södermalm skulle dofta cig, parfym och öl och krigsbilderna från Syrien och Afghanistan… ja just de kanske inte skulle behöva lukta överhuvudtaget, men ni fattar vad jag menar. Vilken grej det vore.

Vänta, jag ska googla.

Som jag trodde. Tekniker är en god bit på väg. Men det lär dröja innan det går att få känna digital doft av nyligen körd grävskopa. Än så länge verkar det handla om mer eller mindre dåligt kopierad blomma och bacon.

För övrigt tycker jag att Rasmus F. Elfton borde skriva mer på Medium.