Love Stockholm

Jag reser på mig klockan 7.30. Eftersom jag lyckats vakna är det bara att köra som planerat. Jag smyger upp, struntar i kaffe och lyckas komma iväg utan att väcka de andra.

Det blir en av de bästa löparrundorna på länge. Det är klart, kyligt och soligt.

Jag lyssnar på I huvudet på en banbrytare (idag igen!) och springer Södermalm runt. Stannar i utegymmet i Tanto och gör jobbiga grejer med ben och armar.

Det rensar huvudet. Jag kommer hem glad.

###

Jag läser om en av mina bästa vänner i Svenska Dagbladet. Johannes Heldén har fått ett uppslag för sin senaste bok Astroekologi.

Mäktigt!

Jag och Tjurn var ute och drack öl med honom samma kväll boken kom från tryckeriet och Johannes hade av förklarliga skäl att sluta bläddra i den på jakt efter korrfel. Om det fanns några verkar de inte fått så stor inverkan på helhetsintrycket. Det är en fin intervju. Jag har inte själv hunnit läsa boken men med fullkomlig opartiskhet och objektivitet kan jag säga att den är fantastisk.

Intervjun i SvD går att läsa här

###

Jag följer med sonen till Gamla stan där han går på dans. Vi cyklar genom stan och tittar på folk, stannar till på Mormors gatukök och äter en korv och kommer en kvart för tidigt. Vi har trevligt. Vi sitter och pratar om ditten och datten tills lektionen börjar. I vanliga fall brukar jag se både Marcus Birro och Andy, trummis i Victims, men idag ser jag ingen av dem.

När sonen samma läser jag Daniel Kahnemans ”Tänka, snabbt och långsamt”. En av alla de där ”must reads” jag inte hunnit med. Den är intressant, men är inget man slöläser sådär lite snabbt.

###

Vi fortsätter eftermiddagen i Kungsan. Hänger i solen och strosar igenom en vikingamarknad med svärd, kryddor och torshammarhalsband av alla sorter. Det är en ansenlig andel besökare som bär skinnjacka, hårdrockströja och kängor. Gyckleri och heavy metal ligger väldigt nära varandra vissa gånger.

Jag är gladast för Delicatoglassen.

En bra mening i ”Tänka, snabbt och långsamt”:

Vi kan vara blinda för det uppenbara, men vi vi är också blinda för vår egen blindhet.

###

Cyklar hem med ungarna i lådan. I Götgatsbacken hör jag en man komma upp jämsides och säga ”Hej Andreas”.

Det är Patrik Qvist. Han kör gubbcykel med en blå låda bak på pakethållaren. En skateboard är fastspänd över alltihopa.

– Jag ska till Högdalen och åka lite. Och sätta upp lite plastmuggar, säger han och ler.

Han lämnar oss bakom sig och kör vidare mot Skanstullsbron.

###

Vi stannar i Fatbursparken och klättrar på den torrlagda fontänen. Min som frågar varför konstnärens namn står skrivet spegelvänt. Jag kan inte svara.

En man sitter på bänken vid gångvägen och spelar dragspel. Han har en uppslagen koffert framför sig. Jag lägger en guldtia i väskan och ser honom i ögonen. Vi nickar mot varandra. Det är de enda kontanter jag har på mig.

På toalettstugan i parken sitter en skylt med texten affischering förbjuden. Jag blir upprörd men nöjer mig med att visa missnöje genom att lägga ut en bild på dumheten på Instagram.

###

Solen skiner fortfarande. Vi drar ner persiennerna när vi käkar middag. Jag drömmer mig bort till öppna fält och grusvägar och Helene tycks göra samma sak. Fast kanske hon ser mer av ett grönsaksland framför sig.

– Det börjar närma sig, säger hon.


Den här texten var först publicerad på andreasjennische.com

Like what you read? Give Andreas Jennische a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.