Försvunnen utan spår

REPORTAGE. Varje år försvinner runt 7 000 personer i Sverige, men de allra flesta kommer tillbaka. 30 försvinner spårlöst och anhöriga lämnas kvar utan några svar. Ibland för alltid.

TEXT OCH BILD: Adrian Sadikovic.

Det är senvinter och snön dröjer sig kvar över industristaden Eskilstuna, tio mil väster om Stockholm. Det är den 18 mars år 2009. Mona Gustafsson sitter och arbetar på sitt kontor på sjätte våningen inne på barnmorskeavdelningen på Mälarsjukhuset.

Hennes 20-årige son, Victor Hasselström, har en längre tid haft svårt för att komma upp på morgonen och måste i väg till Arbetsförmedlingen just i dag. Efter att ha kört in i en bro och vid flera tillfällen kört av vägen med lastbil skäms han för komma tillbaka till sitt gamla jobb som förare och vill nu söka sig vidare. Mamma Mona ringer till hans mobiltelefon vid 11-tiden på förmiddagen och han svarar glatt medan han äter sin frukost. Victor och hans bästa vän Lars ska ned till Arbetsförmedlingen och sedan på stan tillsammans. 
 
Victor kommer inte hem den kvällen, och inte heller dagen därpå. Hon tänker att han nog sover över hos någon vän, för det är ju ingenting ovanligt för ungdomar i hans ålder. På morgonen den tredje dagen smyger hon in till hans sovrum som fortfarande ligger orört sedan den 18 mars. Hans mobiltelefon ligger kvar sedan deras senaste samtal. Då börjar oron krypa fram i kroppen. Någonting står inte rätt till.

— Jag satt på mitt kontor när jag bestämde mig för att ringa upp hans bästa vän Lars och fråga om han sett Victor. Jag hörde direkt på Lars röst att han var skräckslagen och skärrad. Han visste inget och utbrast “då har det ju hänt något!”, säger Mona och fortsätter:

– På Lars reaktion känner jag att det är dags att agera. Jag kan inte längre gå och vänta på att min son ska komma hem. Så jag ringer polisen och anmäler honom försvunnen. Han blir nationellt efterlyst.

Ett par av de få fotografier som finns på Victor Hasselström.

Mona och hennes dåvarande sambo, Per, sätter sig snabbt i bilen i jakt på hennes son. De åker runt till varenda plats, varenda krog och frågar varenda person om någon kan ha sett Victor. Polisen blir ständigt uppringda av Per för att höra om de vet någonting nytt.

– Han håller sig undan frivilligt. Han har hittat ett gäng eller kompisar som han tycker han har det trevligt med, så tänkte jag. Men man var ju väldigt orolig. Dåliga saker kan ju hända. Alla våra samtal med polisen dokumenterade vi och varenda ord skrevs ned, eftersom Per är en sådan som inte litar på poliser. Han hade ju rätt i det skulle det visa sig, säger Mona.

Parallellt med deras privata sökande bedriver också lokalpolisen i Eskilstuna egna sökningar efter Victor Hasselström, utan resultat. De misstänker inte att något brott ligger bakom försvinnandet utan att han håller sig undan frivilligt. För varje dag som går rasar Monas värld samman mer och mer.

— Så fort jag hörde en bil sprang jag till fönstret och tänkte att det var polisen som kom med ett besked. Jag klarade inte av att vara ensam ett enda ögonblick. Allt var bara fullständig panik. Tiden gick och polisen hörde jag inget av, säger hon.

HOPPADES SONEN RÅNAT BANK. Sex veckor efter Victors försvinnande rånades Nordeabanken i Eskilstuna. I lokaltidningen publicerades en pixlad bild på gärningsmannen som Mona var övertygad om var hennes son. ”Jag blev arg men samtidigt lättad. Ett bankrån är väl inte hela världen tänkte jag. Men det visade ju sig att det inte var Victor på bilden”.

Över 70 dygn hinner passera innan polisen fattar misstankar om att Victor Hasselström kan ha blivit utsatt för ett brott. Den 28 maj 2009 tar länskriminalen i Södermanland över fallet och en mordutredning sätts igång. Eskilstunaån som rinner genom staden töms flera gånger i sökandet efter hans kropp. Sökningar sker också med polishelikopter och hundar, men varken Victor eller några konkreta spår hittas.

— Det hade gått väldigt lång tid då. Det går ju inte riktigt att säkra spår efter så lång tid, så är det ju. En sak jag med säkerhet vet är att Victor föll mellan stolarna. Det var ju lokalpolisen som först fick fallet, i stället för länskrim. Ingen förstod allvaret och de prioriterade inte hans försvinnande. Det är polisen medveten om, säger Mona Gustafsson.

Mordutredaren Bosse Hansén på länskriminalen berättar att deras ledning bestämde sig för att titta närmare på fallet och gjorde en annan bedömning än lokalpolisen, och tog då över fallet.

— Det var en olycklig omständighet att det tog sådan tid innan en riktig utredning kom igång. Det påverkar möjligheten att lösa det negativt. Till viss del kan man säga att han föll mellan stolarna. Samtidigt har vi inte resurserna att inleda en stor utredning vid varje försvinnande, säger han. 
 
I Eskilstuna bildas efter några år gruppen ”Don’t give up” av några privatpersoner som vill försöka hitta Victor Hasselström och lösa gåtan som berört många Eskilstunabor. Gruppen arbetar i samförstånd med polisen och hittar vid ett par tillfällen fynd, som senare visar sig inte ha några kopplingar till Victors försvinnande.

Eskilstunaån som flera gånger tömts på vatten i sökandet efter Victor Hasselström.

Sent på kvällen den 18 mars 2009 är det minusgrader utomhus och Victor Hasselström går, tillsammans med vännen Lars, in till Dannes bar i centrala Eskilstuna. Victor har på sig en brun, midjekort jacka, blå jeans, vita skor och en grå schal. Under kvällen skiljs deras vägar åt och Victor stannar kvar på baren.

Den för Eskilstunabor välbekanta svarta skylten med vita bokstäver hänger ovanför entrén, alldeles i hörnet på Rådhustorget 7. Belysningen inomhus är mörk men varm och lokaltrafikens bussar har sedan länge slutat gå eftersom det är vardag.

Inne på Dannes bar stöter Victor ihop med en av två bröder på platsen, en i dag 38-årig man. Ett bråk uppstår och mannen tar fram en slagghammare, ett verktyg som kan liknas vid en ishacka, och hotar Victor med den. Men ingen kommer till skada.

Onsdagskvällen blir till torsdag och fler och fler börjar lämna baren för att bege sig hemåt, likaså bröderna som Victor stöter på. Kvar är en 50-åring, dömd för bland annat barnpornografibrott, som pratar med Victor och gör upp en plan om att införskaffa mer alkohol eftersom klockan snart är 01.00 och baren stänger.

På den mörka gatan utanför passerar en person förbi som ser Victor och 50-åringen stå utanför entrén, och som senare kommer att höras av utredarna. Victor tros därefter följa med mannen in till centrum där en taxi beställs klockan 02.15.

Minst en av bröderna från Dannes bar ansluter sig och tillsammans åker de i taxin ett par kilometer bort till Kungsgatan 92, där 50-åringen för tillfället har en verkstad belägen bakom några byggnader i ett ödsligt, industriliknande område. Det är här polisen tror att Victor nu mördas.

Kriminalteknikerna hittar flera år senare blodspår på platsen, men ingen kropp. Efteråt tror man att männen på något sätt har fraktat kroppen till Hyndevad utanför Eskilstuna, där 50-åringen bor.

Mitt på dagen, den 10 maj år 2012, anhålls 50-åringen misstänkt för mordet på Victor Hasselström. Senare anhålls också de båda bröderna. Den ene för mord, den andre för skyddande av brottsling och brott mot griftefriden, eftersom han tros ha hanterat Victors kropp efter mordet.

Alla tre häktas, men släpps senare i brist på bevisning. Ingen har alibi för den där kvällen i mars, men spåren har sedan länge hunnit blekna bort. Männen är än i dag intressanta i polisens utredning kring Victors försvinnande för över sju år sedan. En utredning som i dag lagts på hyllan för att prioritera nya fall.

SISTA VITTNET. Här låg Dannes bar, innan det stängdes ned och ersattes av en matvarubutik. Utanför sågs Victor för sista gången av ett ögonvittne, tillsammans med den misstänkte 50-åringen. Tillsammans går de till centrum för att ta en taxi vidare. Flera andra män ansluter sig till sällskapet, varav en är den äldre brodern från Dannes bar som hotade Victor med slagghammaren.
MORDPLATSEN. Det är vid verkstaden på Kungsgatan 92 som taxiresan slutar och Victor, tillsammans med de misstänkta gärningsmännen, kliver av. Här tror man att han mördas. Det dröjer flera år innan en teknisk undersökning av platsen genomförs. Förutom blodspår, oklart från vem, hittar teknikerna inga konkreta spår.
KROPPEN. Polisens arbetshypotes är att kroppen har förts till ett område i Hyndevad strax utanför Eskilstuna. Där har man letat i skogen, men även i en igenmurad inomhuspool i en övergiven lyxvilla. I närheten bor också den huvudmisstänkte 50-åringen.

Mona Gustafsson tänker en ganska lång stund innan hon väljer ut orden för att beskriva sin son. Intensiv. Impulsiv. Sprudlande. Godtrogen. Absolut ingen tystlåten, timid pojke. Någonting hon tror bidrog till att han följde med männen den där natten.

— Det var ganska typiskt Victor. Han var lite naiv och aningslös. Jag förstår inte att han följde med killarna, det övergår mitt förstånd. Han följde med och blev ihjälslagen på ett eller annat sätt. Hade Victor varit lite klokare så hade han levt i dag, säger hon.

Det som i dag gör mest ont är vetskapen om att han aldrig fick hittas och begravas, för Mona är övertygad om att Victor faktiskt blev mördad. Hon tror inte heller att det hela kommer få någon lösning, men påpekar samtidigt att mirakel skett förut i andra brottsfall.

– Allting är overkligt. Det är overkligt att han funnits och overkligt att han har försvunnit. Och det blir overkligare ju längre tid som går. Ibland förstår jag knappt att han någonsin funnits, fast jag vet det rent logiskt. Men det är så det känns.

Mona blickar ut över det mörka, stilla Bibliotekstorget intill Eskilstunaån en lång stund innan hon fortsätter:

— Det finns inte längre något lyckligt slut på det här, frågan är bara vilket slags slut det blir.