Jag vet inte om ni märkt det, det där med att rika människor tycker att de betalar för mycket skatt nuförtiden. Jovisst, de krånglade och bråkade redan för 30 år sedan, men då betalde de faktiskt skatt, idag betalar de smulor.

I USA betalar miljardärer 17% i skatt, lika mycket som städarna på Walmart. Det underliga är att de var miljardärer då med, på 80-talet och då betalde de 38%-50% utan att det egentligen gav dem mindre lycka, mindre möjlighet att utveckla sina företag till de monopolistiska globala jättar de är idag. Likadan utveckling har skett i alla länder inom vad vi förr kallade I-länderna, de industrialiserade, som nu är avindustrialiserade, men kallas postindustriella eller tjänsteintensiva. Intensiva på tjänster som hemhjälp, som trädgårdsarbetare, som tandläkare, plastikkirurger, som sociala media experter, marknadsförare, men utan innovatörer, utvecklare, människor som faktiskt gör livet bättre för alla andra………

Har ni märkt att till och med i länder som alla anklagas för att vara socialistiska av de mest konservativa så opponerar sig rika på skatter som höjs, nu när det egentligen behöver betalas skatter för att alla dessa länder ska klara sig undan konkursen. I Frankrike flyttar de rika till andra länder, de får tom medborgarskap i korrumperande länder som Ryssland. (Putins gåva till Gepardieu, Putin en avdankad KGB-officer,som tjänade mindre än en svensk pizzabagare på 80-talet, har nu över 300 miljarder på banken, trots att han bara har varit politiker och de har inte höga löner ens i Ryssland).I Grekland betalade de rika inte sin skatt och underminerade på så sätt hela statsapparaten, politikerna ljög om sitt land inkomster och utgifter och nu sticker de alla till skattelättnadernas frizoner.

Var finns alla solidaritet med landet som gett dem en möjlighet, var finns det rimliga i att inte vara nationalist när de hela skriker sig hesa om att det är just det vi ska vara. Var i ligger broderskapet, jämlikheten och friheten att överge sina länder när de behöver alla människor som bäst.

Vi skapar sprickor i fasaden, hål i murarna som ska hålla uppe de byggen våra föräldrar och deras före dem byggt för vår framtid. Vi tar släggor till fundamenten och raserar det som kunde vara en bas för lika möjligheter, en demokrati och lite rimligare villkor för alla.

Faktum är, att när jag kikar in i dessa sprickor i murarna runt om i världen, så ser jag ett medeltida samhälle där väldigt få dikterar och styr flöden av arbete, möjlighet, kunskap och allt det där vi tror att vi får tack vare överflödets smulor som ramlar från deras bord. Det samhället från förr bygger vi nu. Igen!

Nihil novi sub sole.