Ett öppet brev till blivande Sverigedemokrater

Jag har under lång tid tänkt att Sverigedemokraternas framfart är en bieffekt av ett större samhällsbekymmer. Klasskillnaderna växer och en stor grupp människor känner ett utanförskap som de genom att rösta på Sverigedemokraterna på sitt eget vis bekämpar. Jag var övertygad om att människor röstar på Sverigedemokraterna för att de känner ett missnöje i sina liv.

Fram tills igår… när jag i morgontidningen fick läsa att majoriteten av Sverigedemokraternas väljare egentligen lever ett rätt bra liv:

“De flesta SD-sympatisörer har arbete eller är ålders­pensionärer. De är inte mer oroade än andra över att förlora sitt jobb. SD-sympatisören har en ekonomi som är jämförbar med övriga befolkningen och de allra flesta anser att de klarar sig bra på sin inkomst. Nära nio av tio, 88 procent, av SD:s anhängare är mycket eller ganska nöjda med det liv de lever”. — Daniel Swedin, Aftonbladet.

Statistiken kommer ifrån SOM-Institutets årliga forskarantologi, som bland annat ger bilden av Sverigedemokraternas sympatisörer. Vidare kan vi i EU:s public opinion-rapport ifrån 2014 läsa att 97 procent av svenskarna upplever att de är nöjda med sina liv och 91 procent anser att livskvaliteten i Sverige är bra.

Hur kommer det sig då att så många röstar på eller sympatiserar med ett parti vars retorik bygger på att lägga skulden för terrorism, kriminalitet och andra samhällsproblem på invandrare? Det verkar ju som att Sverigedemokraternas sympatisörer är rätt nöjda med sina liv.

På frågan “Personligen, vad tycker du är de två viktigaste problemen i ditt liv just nu?” svarar bara fem procent att invandringen är ett problem i deras liv, tre procent svarar kriminalitet och en procent säger sig uppleva terrorism som ett dagligt problem. Vad är det då som gör att 13 procent av Sveriges befolkning röstar på ett främlingsfientligt parti? De flesta verkar ju inte uppleva invandringen som ett direkt problem?

Varje dag tvingas jag läsa poster på Facebook och andra sociala medier om hur dålig invandringen är. Länkar till bluff-forskning sprids som en löpeld och dubbelmordet på Ikea skylls på invandringen. Hur går detta ihop med det välmående i Sverige som nämnda enkät visar?

Hans och Ola Rosling jämför i sin keynote(How not to be Ignorant About the World) rädslan för hajar med rädslan för terrorism och visar hur vår mänskliga intuition tenderar att tro att världen och vårt samhälle alltid blir sämre när det egentligen blir bättre inom alla områden.

De fortsätter och tipsar publiken att tänka “som statistiken visar”. Hajar är läskiga men på det stora hela skadas nästan ingen av hajar. Terrorism är läskigt, men på det stora hela påverkar den oss inte så mycket. Tiggaren utanför Ica kan verka läskig men på det stora hela påverkar hen dig inte alls.

Så till dig som känner dig frestad att rösta på Sverigedemokraterna vill jag ge mod att ifrågasätta rädslan. Våga fråga och ta reda på fakta innan du gråter dig till sömns av rädsla.

På det stora hela så har vi det väldigt bra och allting blir bättre, det tycker förmodligen även du.