En fotbollssupporters perspektiv på händelserna i Malmö
--
Jag måste få ur mig några ord om Polisens agerande i Malmö.
Som fotbollssupporter är jag tyvärr inte förvånad. Vi är många som i flera år försökt att få folk uppmärksammade på hur ordningsmakten agerar runt fotbollsarenor, främst vid så kallade högriskmatcher. Hur det som heter Särskild Polistaktik (SPT) ser ut i praktiken.
SPT har mjuka delar som dialog men också för utomstående helt nyckfulla “offensiva” komponenter vilket främst visar sig genom hur Polisen använder sina hästar och de så kallade deltabussarna (de mörkgråa pansarbilarna). Hur Polisen utan förvarning helt enkelt brassar rakt in i folkmassor, framför allt med deltabussarna men även som i Malmö med hästar.
Jag har flera gånger fått kasta mig åt sidan för att undvika att bli påkörd av en deltabuss i hög hastighet, utan annan anledning än att jag befunnit mig fysiskt på en plats som föraren fått order att “köra till”. Till exempel gåendes på vägen från Råsunda till tunnelbanan. Hur många gånger jag sett andra supportrar tvingas göra detsamma går inte ens att räkna.
Det är utan att överdriva ett smärre mirakel att ingen skadats allvarligt, eller rentav dödats, av denna taktik tidigare.
Det extra trista i kråksången är nu att detta har viftats bort och avfärdats som myter eftersom vi som går på fotboll i allmänhetens ögon är ett kravallande huliganpack som älskar våld och ska buntas ihop. Jag har inte varit i slagsmål sedan lågstadiet men det duger liksom inte. Polisens verklighetsbeskrivningar efter matcherna får alltid företräde, de har aldrig gjort fel och vi som var där hittar på, av oklar anledning.
När NFO, Nationella förstärkningsorganisationen, nu inför mediernas kameror genomfört samma taktik som de praktiserat på fotbollsmatcher hoppas jag att det ändras, åtminstone i allmänhetens ögon. Att folk inte instinktivt litar på vad “makten” säger och avfärdar sina likars upplevelser.
Jag hoppas även att händelserna i Malmö leder till en genomlysning av Polisens uppdrag, agerande och attityd i sådana här sammanhang, men av justitieministerns tvärsäkra uttalande på förmiddagen (“Jag ser ingen anledning till kritik”) verkar det tyvärr inte särskilt troligt.
Jag brukar dra mig för att skriva om politikrelaterade saker på internet så vida det inte är direkt AIK-relaterat, men kände att det här perspektivet behövde en plats.
(Nödvändig brasklapp: Jag försvarar inte upploppsmakare, jag är inte polishatande extremist, jag tycker stenkastning är dåligt osv. Mitt perspektiv här är myndighetsutövningen, inget annat)
