Undergången är redan här

7 typer av undergångar ordnade efter hur skrämmande de är

Kära medborgare på jorden. Det är välkänt att den teoretiska fysik befinner sig i en allvarlig kris. Det finns en ny teori om universums uppkomst. Partikelacceleratorn i CERN använder sig av gamla teorier. Experimenten i CERN kan leda till att jorden försvinner i en mäktig explosion.

…

Ladies and gentlemen, this is the most terrifying thing I have ever witnessed . . . Wait a minute! Someone’s crawling out of the hollow top. Someone or . . . something. I can see peering out of that black hole two luminous disks . . are they eyes? It might be a face. It might be…

….

Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen, likt röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Och ur röken kom gräshoppor ut över jorden…

….

Så fortsätter det år efter år. CERN, Orson Welles eller Uppenbarelseboken. Nya generationer av undergångar dyker upp och försvinner. Någon gud skickar ned en syndaflod, atombombskriget spårar ur mellan öst och väst och gentekniker råkar återskapa dinosaurierna. Undergången kommer som en pandemi, en rymdinvasion, ett kärnvapenkrig, en zombiefarsot eller kanske som hos Tove Jansson, som en farlig glödande röd komet.

Alla undergångar lovar samma sak – ett plötsligt slut för människorna, en kataklysm och sedan en stor tomhet! En tom rymd och sen inte ett spår av mänskligheten. Som planeten Alderaan i Star Wars efter att imperiet provskjutit sina nya laserkanon. Zapp!

Men det är inte längre med panik folk reagerar på undergången utan med en kopp kaffe, popcorn och en kall öl. Vi sätter oss ned i soffan och nickar lite när undergången dyker upp, som med en gammal bekant vi inte har mycket att säga. Men vilka typer av undergångar finns det?

1. Hollywoodundergången. Undergången i många filmer och böcker har en slags lugnande verkan. Det går ok. Eller alltså, det mesta på jorden förstörs ju i eld, explosioner eller andra galenskaper. Och jo, de flesta människorna försvinner också, på diverse tråkiga sätt. Men sen blir det ok. Efter undergången sitter alltid överlevaren med sin trogna schäfer och ett stort lager konserverad mat. Solen lyser genom stadsdammet och hjälten gör armhävningar i en ensam lägenhet. Och sen uppstår lite blandade komplikationer och så återvänder civilisationen så sakta. Kanske får hjälten offra sig i slutscenen, men blir då hedrad som den som grundlade det nya goda landet, en utopi där folk efter stora nästan-undergången aldrig kommer börja tjafsa igen om skattesatser eller socialförsäkringssystem (tänk filmer som Book of Eli eller I Am Legend). Och så är sagan slut.

Det är ganska kul att försöka förstå vad de olika undergångar vill lära oss. Jag gissar att lärdomen av just Hollywood-undergångarna är att de mesta går ok med ett visst mått sinnesnärvaro, en modig schäfer och ordentligt många armhävningar. Men jag tycker ofta att Hollywoodundergångar är lite som mjukglass, de saknar lite karaktär på något sätt. Jag tycker ett rimligt krav på en undergångsskildring att de svara på frågan — varför? Vad lärde vi oss, vad lärde sig samhället?

2. Gudomliga undergången. Jobs bok, som är en form av undergång, är rätt svår att begripa. Budskapet är kanske klart – tro inte att godhet och goda gärningar är tillräckligt – tro inte att du är någon (hm, kanske var det Aksel Sandemose med sin Jantelag som skrev den här boken). Men det är svårare att förstå andra frågan – vad lär sig stackars Job? Vad lär sig hans vänner, som också de bara plågas utan att veta varför? Håll dig på plats, tro inte att du är någon. Det är ett svårt budskap att göra en bra film av. Vem vet, kanske lärde sig Job att inte lita på högre makter, att även gudar kan vara elaka och svartsjuka? Det blir ändå ingen bra film men budskapet är lite mer sympatiskt och intressant.

3. Rymdundergången. Den här typen av undergång finns i filmer som Independence Day, där hotet (som i förra kategorin) dyker upp oväntat från ovan och inte har särskilt mycket till övers för sånt som att visa nåd. Samhället lär sig att det är dags att förena sig och beväpna sig – det hela låter en aning som texten till en gammal kommunistisk kampsång.

4. Karaktärsfelsundergången. Här betonas människans och samhällets svagheter och karaktärsfel som orsaken till själva undergången. Det kan vara Marie Antoinettes alla kakor innan syndafloden som drar med sig franska hovet ner i undergången. Det kan vara Sarumans girighet och maktlystnad som i Sagan om Ringen hotar tippa hela Middle Earth ner i avgrunden (ännu en gång, Tolkien fick inte nog av undergångar, så den som hobbitarna slåss mot är tredje undergången för deras stackars värld). Men karaktärsfelen kan också vara en aning mer komplicerade, som den glättiga tv-underhållningskulturen i Neil Postmans Amusing Ourselves to Death. Det gemensamma draget i de här undergångarna är just det att en viss egenskap plötsligt blossar upp och ställer till det katastrofalt för mänskligheten.

5. Urspårad-teknik undergången. Några undergångsskildringar, som Margret Atwoods Oryx and Crake, lär oss om riskerna med okontrollerade företag, om genmodifiering som utan översyn inte bara tar över jorden utan också människors sinnen. Samhället faller sönder inifrån av oligarkiska biokemiföretag. Kanske passar den ganska välspelade filmen Children of Men här. Ofta är tekniken och kapitalet innästlade i tunga konspirationer så att samhället urholkas inifrån på handlingskraft tills det är för sent. En del av de här skildringarna får en viss miljö-apokalyptisk ton. Ibland menar de till och med, som rättrogna mörkgröna primitivister, att civilisationen ändå inte varit hållbar de senaste 10.000 åren, så en undergång är ju lite jobbig i sig, men ändå det bästa som kan hända stackars jorden.

6. Vardagligt lugna undergången. Den mest skrämmande undergångsskildringen jag läst är Nevil Shutes On the Beach. Den utspelas i ett Australien som i ett obestämbart 50-tal väntar på ett giftig gasmoln som sakta rör sig ned över södra halvklotet och utplånar allt liv där också. Det som skrämmer med boken är själva vardagligheten i hur folk reagerar – någon åker och besöker sina föräldrar, några köper presenter till barn som bor där gasmolnen redan passerat, och någon ordnar ett stort bilrace genom staden, bara ett par dagar innan gasmolnet dyker upp.

7. Verkliga undergångar är som regel mindre dramatiska sedda från utsidan. De är personliga och rör sällan hela samhället. Det kommer inte från någon kosmisk explosion eller från några ondskefulla besökare från yttre rymden, de kommer från människans enkla ömtålighet. Ett litet någonting och sen, punkt. Marin Sorescu breättar i en av sina sista sjukhusdikter om den här stämningen:

Stege till himlen Marin Sorescu (1936–1996) svensk översättning Dan Shafran

En spindeltråd

hänger från taket

precis över min säng.

Varje dag märker jag

hur den kommer allt lägre.

Man skickar mig till och med

stegen till himlen, säger jag.

Man skickar mig den från ovan.

Även om jag magrat oerhört mycket,

jag är bara skuggan av vad jag en gång varit -

tycker jag ändå att min kropp

är för tung

för denna bräckliga stege.

- Själ, gå före du.

Sakta! Sakta!