IWD 2023: Financing Sustainable Growth fyller fem år idag!

Idag på internationella kvinnodagen 2023 firar vi också femårsjubileumet av EU-kommissionens lansering av Financing Sustainable Growth inom ramen för Green Deal.

Jag skulle i denna artikel vilja hylla alla de som jobbat hårt de senaste åren med att se till att regelverken kring hållbar finansiering nu kommer att kunna leda stora resurser till hållbara bolag. Eller?

Som man konstaterade på dagen fem år sedan så är det jätteviktigt att få bort oklarheten hos investerare kring vad som är en hållbar investering för att komma tillrätta med investeringsgapet och ta bort hindren för att investera så att ojämlikhet och inkluderingsfrågor adresseras:

“Lack of clarity among investors regarding what constitutes a sustainable investment is a contributing factor behind this investment gap and also an obstacle to financing the social infrastructure that is needed to address inequality and inclusiveness issues.”

Läs det igen.

Oklarheter kring vad som utgör en hållbar investering bidrar till investeringsgapet och är ett hinder för finansiering.

Konstaterandet stämmer. Så då var det ju jättebra att man på dagen för fem år sedan bestämde sig för att skapa tydlighet.

Mot bakgrund av att det är just internationella kvinnodagen idag så tänkte jag att jag skulle undersöka hur det står till med tydligheten kring vad som är en socialt hållbar investering när det gäller bolag som är grundade av kvinnor mot bakgrund av att fortvarande mindre än 1 % av riskkapitalet går till bolag som kvinnor grundat och ca 90 gånger så mycket går till bolag som män grundat. Fördelningen säger något också om i vilken mån kvinnors innovation får finansiering i relation till mäns innovation.

Jag skriver denna artikel eftersom jag letat med ljus och lykta efter någon annan som lyfter dessa frågor och bevakar det. Men jag ser INGEN. Jag upprepar INGEN. Och då pratar jag inte om bara idag. Jag pratar om de senaste fem åren.

Det var redan från början tänkt att regelverken kring hållbarhet skulle tas fram i två steg tätt inpå varandra.

Först miljömässig, sedan social hållbarhet. Man skulle ha en “step-by-step approach, starting with a taxonomy on climate change mitigation and adaption activities and some environmental activities. As a second step, the taxonomy will cover remaining environmental and social activities, recognising that one aspect of sustainability must not be detrimental to other related risks or objectives.”.

Något år efter lanseringen av Financing Sustainable Growth introducerades disclosureförordningen (SFDR) som lägger grunden för vilka krav som ska gälla generellt kring finansmarknadsaktörers rapportering och informationsgivning rörande hållbara investeringar och därefter följde en taxonomi som bara behandlade miljöfrågorna och utkast till tekniska regulatoriska standarder (RTS:er) som både tog in detaljerade anvisningar och indikatorer/mätkriterier kring miljömässig hållbarhet och mer basala indikatorer kring social hållbarhet. Det förvånade när indikatorerna för social hållbarhet togs in så tidigt i utkastet till RTS:er eftersom de egentligen skulle ha kommit först senare.

Men det visade sig att det inte blev något senare.

Istället blev det väldigt oklart kring om det överhuvudtaget skulle bli någon fortsättning och utvidgning rörande social hållbarhet. Miljöfrågorna började prioriteras mycket mer och fokuset blev just på det gröna.

En rapport från Platform for Sustainable Finance slutfördes slutligen efter stor vånda om det överhuvudtaget skulle finnas en social taxonomi. Inte någon gång under processen analyserades frågan om hur det ser ut kring vem som grundar och äger bolag, vems innovation som får resurser och därmed också vems innovation som ges möjlighet att utvecklas. Frågan om finansiering av kvinnors innovation lyste helt med sin frånvaro.

Social hållbarhet vreds och vändes på från många olika håll men att kvinnor knappt får del av några resurser alls för att utveckla sina innovationer var ingenting som verkade vara relevant för en lagstiftning som syftar till att leda enorma ekonomiska resurser till hållbara investeringar. Istället konstateras att till skillnad från miljö går det inte att mäta social hållbarhet i kvantitativa termer utan det mäts mer kvalitativt.

Jag har några kvantitativa värden på social hållbarhet:

1 % och 30 %. 1 % av riskkapitalet går till bolag grundade av kvinnor. 30 % av företagen startas av kvinnor. Det är helt otroligt att så många kvinnor startar företag när oddsen att få resurser är så usla.

Det går givetvis att mäta social hållbarhet när det gäller hållbara investeringar. Bara man vill.

Rapporten om den sociala taxonomin från Platform for Sustainable Finance innehåller inte ordet grundare (founder) överhuvudtaget. Innovation förekommer på ett ställe. Ägande (ownership) förekommer på ett enda ställe där det klargörs att ägande inte är relevant för social hållbarhet. Det står inte uttryckligen men man kan konstatera det genom uteslutningsmetoden — ett bra sätt att klargöra utan att vara överdrivet tydlig. Finansmarknadsaktörer som vill investera i bolag som kvinnor grundar kommer att stå inför stora svårigheter om de vill klassificera sådana investeringar som hållbara.

De finansmarknadsaktörer — banker, försäkringsbolag, tjänstepensionsföretag etc. — som just nu implementerar de regelverk som har tagits fram baserat på det dokument som lades fram på dagen för fem år sedan och som styr om en deras investeringar och produkter kan kvalificeras som hållbara borde ha uppmärksammat frågan, men ingen av dem verkar se det som ett problem värt att belysa.

Vi kan fira kvinnors företagande. Vi kan fira kvinnliga förebilder. Vi kan fira kvinnor. Vi kan göra massa PR-inlägg i sociala medier som att vi är förkämpar för jämställdhet. Men det är vad vi gör som har betydelse. Det är hur vi följer upp som har betydelse. Det är vad vi belyser som har betydelse.

Så tack alla ni som har fyllt mitt flöde idag med diverse listor på diverse superkvinnor. Kanske ni hade gjort kvinnorna en större tjänst om ni hjälpt till att belysa detta:

I de regelverk som nu ska tillämpas kring hållbara investeringar är inte andelen kvinnliga ägare och deras ägarandel i portföljbolagen, som banker, försäkringsbolag och tjänstepensionsföretag indirekt investerar i, något som ska följas upp och incitamenten uteblir därmed att investera i dem om en sådan aktör vill profilera sig som att man investerar hållbart. Man ska heller inte följa upp andelen av sina eller portföljbolagens inköp som går till bolag som har åtminstone en viss procent kvinnligt ägande. Det finns överhuvudtaget inga mätkriterier som kopplar till etnisk mångfald.

I materialet från Platform for Sustainable Finance hänvisas mycket till FN:s Agenda 2030. Jag gjorde härförleden en genomgång även där av hur det står till med målsättningar om att investera i kvinnors innovation. När man ser vad som mäts och följs upp kopplat till dessa mål så står det klart att det inte är något som omfattas i praktiken.

Man skulle kunna tycka att denna fråga skulle ha lett till mer debatt och ifrågasättande. När vi vet om att en så försvinnande del resurser går till kvinnors innovation och EU på internationella kvinnodagen för fem år sedan presenterar ett initiativ om just hållbara investeringar så skulle man trott att detta är något som journalister och finansiella företag som under flera år vridit och vänt på regelverken skulle ha kunnat lyfta åtminstone någon gång under resans gång.

Men det har man inte gjort.

Så på femårsdagen av EU:s initiativ för hållbara investeringar konstaterar jag att man lyckats oerhört väl med att göra just det som man såg som den stora risken för att investerare inte skulle investera hållbart: att göra det extremt otydligt vad som är en hållbar investering när det gäller investeringar i bolag som kvinnor har grundat. Det finns inte någon grund någonstans i lagstiftningen eller det som sagts kring den att det är en socialt hållbar investering att investera i bolag som realiserar kvinnors innovationer. Och finansiella företag behöver tydligheten eftersom de måste följa regelverken. Att kategorisera en investering som hållbar måste ha en giltig grund. Annars kvalar den inte in.

Så nu ska enorma resurser läggas på hållbara investeringar. Och regelverken har blivit så utformade att bolag som grundats av kvinnor inte i sig torde klassificeras som en hållbar investering.

När vi firar tioårsjubileet av EU:s lansering av Financing Sustainable Growth om fem år så hoppas jag att vi ska ha mer data om hur investeringarna verkligen kom att fördelas även utifrån perspektivet andel kvinnor som äger bolagen som investeras i. Problemet är att det inte kommer att mätas enligt regelverken men kanske några eldsjälar ändå kommer att försöka få fram data. Jag tror tyvärr inte att vi kommer att se någon större förändring jämfört med idag. Men det kommer att finnas fullt av finansiella produkter som säger sig vara socialt hållbara med den trovärdighet som följer av att man följer regelverken i sin klassificering.

Det mina vänner har inte belysts idag. Och femårsjubileet gick oss helt förbi.

Så grattis på internationella kvinnodagen, mina vänner!