Tåget

Luften går inte andas. Klockan är kvart i fem. Det är varmt — nästan trettio grader. Den gamla damen bredvid beklagar sig till sin vännina över hur hett det är. Naturligtvis är tåget försenat. Den glättiga speakerrösten på perrongen meddelar om försening — spåret har ändrats. Den formlösa massan av människor tränger sig ansträngt men ändå överdrivet artigt nedför trappen och upp igen — speakern utropar spårnummeret igen. Ytterligare en gång. Som om maskinen själv är tveksam till om det är sant. Meddelande om försening. Det är väldigt varmt. Ett barn gråter, för högt. Som barn gör. Skjortan är våt av svett. En kille flinar ansträngt åt sin kompis och försöker säga något vitsigt. Speakern på perrongen gnisslar fram något obegripligt som avbryts tvärt då ljudet av plågad metall bedövar perrongen och annonserar tågets ankomst. Trycket i folkhavet ökar. De som ska av får tränga sig runt sina medresenärer. Men tåget är ju iallafall här nu. En äldre herre trängs ut ur ledet av en småbarnsförälder. Farbrorn trillar nästan. Barnvagnen är väldigt stor och tung. Folk blänger men säger inget. Ingen hjälper farbrorn.

Det är väldigt varmt ombord. Något med AC:n, ursäktar speakern. Man kör med kort tågsett idag. Det kan bli lite trångt. Glöm inte att bagaget inte får blockera gången. Det är väldigt trångt. Glöm inte att bagaget inte får blockera gången. Man stannar på samtliga stationer idag eftersom det är enspårstrafik på rutten. Ett signalfel, tror man. Eller kanske banarbete. Svetten rinner och det sticker i ögonen. Ett barn gråter, för högt. Som barn gör. Det är trångt. Någon i kupén luktar inte bra. Doften av gammal öl och urin sprider sig och blandar sig med svettig fränhet till något nytt och obeskrivligt. Tåget stannar. Ingen ska av men fler försöker få plats. Tåget kör. Men stannar igen. Man väntar visst på tillstånd för ett få lov att köra vidare. Luften går inte att andas. Tåget rycker till och kör vidare. Mellan två stationer stannar tåget igen. Ljuset släcks och tåget tystnar. Ljudet i kupén är märkligt strävt, som det ofta blir i plötsliga tystnader. Ingen vet vad som händer. Det har gått en timme: någon svimmar och en annan brister för det inre trycket och gormar ilsket till allt och ingen. Vi står stilla nu. Vi kommer inte vidare. Ett barn gråter, alltför högt. Som barn gör.

Det är varmt. Nedriven kontaktledning, meddelar man. Meddelande om försening. Luften går inte att andas. Det är varmt. En person gråter, alltför högt. Det är jag.

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Daniel Strömholm’s story.