9 punkter om åldersgräns för sociala medier [reviderad och med fördjupade åsikter]

Uppdatering: Ok. Lite för snabb. Dock: det är en EU-förodning om åldersgränser dvs. en gräns för när en förälder ska ge tillåtelse för ett barn att registrera sig för ett socialt media. Så i grunden: punkterna gäller i stort sett. Jag markerar och reviderar genom [att skriva inom klamrar och sätta det som kursiv text]. Jag kan notera att pirater verkar tycka det är bättre att slå Facebook och andra på näsan än att faktiskt skydda ungas rätt att bestämma själva. Liksom att folk inte läser hela texter innan de börjar att tycka. Men självklart — jag var lite för snabb, jag drog några för långt gångna slutsatser. Ber om ursäkt för detta.

Läs gärna följande länkar:

Legaltech har gjort en utmärkt FAQ
KIT om att vi for iväg för snabbt.
Emanuel Karlsten som tycker det inte är så farligt.
Elza Dunkels om varför åldersgränser per definition är av ondo.
EU-s förslag till ny datalagstiftning

Dagens nyhet om att svenska regeringen glatt implementerar en EU-förordning om åldergränser på sociala medier skapar många frågor. Jag har skrivit nio punkter om vad som är ogenomtänkt, idiotiskt och farligt:

  1. Vi har en galopperande utveckling mot begränsande av friheter. Det sker på många olika plan men mest oroande är många staters val att försöka begränsa både yttrandefrihet och pressfrihet. Alla dessa förändringar görs i en anda att “skydda medborgaren”. [Det här är knappast någon nyhet. Och självklart kan man påpeka att jag är foliehatt men må så vara. Att själva lagstiftningen väljer ett antal begränsningar innebär inte nödvändigtvis att det vare sig skyddar eller hjälper den enskilda. Sen kan det handla om våra skilda uppfattningar.]
  2. Åldersgränser på nätet [Bättre: Regler för åldersbegräsning på nätet] är nästintill omöjliga att upprätthålla [Här menar flera att det inte behöver vara så men då handlar det ju om att det kommer också byggas möjlighet till annan övervakning i mitt tycke]. Att Sverige eller ens EU inte längre har någon reell makt att sanktionera Facebook eller Alphabet-sfären eller ens Twitter är ganska klart. Vad ska man göra? Stänga av dessa i Internetlinorna. Tvinga dem att höja åldersgränserna för vissa länder? [Det sista först. Ja, EU kommer sanktionera med 3% av årsomsättningen vilket är mycket pengar för större företag. Det gäller inte bara det här utan det handlar om alla olika databaser som inte hanteras på rätt sätt. Dock menar jag att Facebook mfl håller på att, på gott och ont, växa sig så stora att det i slutänden kan bli svårt att faktiskt döma dem och få dem att betala. Att de hittills gjort det innebär inte att de kommer att göra det för evigt. Att åldersgränser även i det här fallet — att barn ska tillåtas av sina föräldrar att registrera sig kommer att bli svårt att upprätthålla utan en mycket hög grad av ytterligare databaser och registrering av personlig data.]
  3. Åldersgränser för unga är också att gå in i privatlivet. Både hos unga men också att ta ansvaret för uppfostran, och valen av hur man vill ge tillgång till saker, från föräldrarna. Det är ett i grunden mycket kollektivistiskt synsätt. Om det ska vara möjligt att låta dem vara genomförbara så kommer det inte finnas föräldraansvar kvar dvs. att jag som förälder kan ge mitt barn tillåtelse att använda sociala nätverk tidigare. [Kritiken jag fått är att det inte alls är ett kollektivistiskt synsätt men det är det. Problemet är helt enkelt att man i grunden beslutar att sociala medier är platser där barn inte bör vara och därmed sätter en lagstiftning som innebär att man försvårar närvaro. För i uppfostran ingår också att ta ansvar för sina handlingar och sig själv. En annan invändning som jag kan notera att jag missade att ta upp är att barn inte får ingå juridiska avtal. Sant. Men det blir fortfarande en väldigt märklig kullerbytta att jämföra detta med sociala medier.]
  4. Tanken att en åldersgräns hjälper föräldrar att förstå att de måste lära sig mer om internet och vad unga gör på nätet är fullkomligt felaktig. Det som den här lagen innebär är att föräldrar känner att de inte behöver göra det — eftersom det inte är tillåtet för barn att vara på dessa nätverk. [Det här har ingen ens noterat som ett problem vilket oroar mig. Att inte se att det här kommer innebära att föräldrar rent praktiskt frånhänder sig ansvaret genom att vägra tillgång verkar inte vara något problem för vuxna.]
  5. Åldersgränser finns redan. Alla sociala medie-nätverk har 13 årsålder som gräns. Vilket visar hur meningslöst det här är när det gäller just sociala nätverk. Och ytterligare åldersgränser som vare sig kan övervakas på ett vettigt sätt, eller kan sanktioneras blir ett slag i luften och urholkar rättsuppfattningen. Inte minst hos dem som bryter mot reglerna. (Hur sanktionerna ungefär är tänkta finns att läsa om här) [Se punkt 2.]
  6. Det är också en rent definitionsmässig problematik: vad är ett socialt nätverk? Fler och fler sajter integrerar befintliga sociala nätverk men också skapas olika sociala nätverksfunktioner i nya applikationer. Om inte den definitionen hanteras på ett vettigt sätt innebär det snart att såväl spel som traditionella medier, produktföretag och många andra kommer att bli utsatta för ganska grovt påhopp mot sin affär mot unga. [Det här är lite för snabbt. Det handlar om all hantering av personlig data. Det visste jag egentligen men glömde det i upprördheten. Men det är fortfarande en viktig fråga att börja diskutera vad som faktiskt är ett socialt nätverk.]
  7. Katarina Graffmann har i sin forskning visat att unga får till sig nyheter via sociala medier. Ett av problemen är att unga tenderar att konsumera färre nyheter men det de konsumerar kommer via dessa nätverk. Hur tänker sig lagstiftarna att det här ska lösas? Ska vi plötsligt få unga att läsa papperstidningen? [Kan erkänna att den här var lite slängig men i grunden har vi här ett problem om vi ponerar att föräldrar får möjligheten att faktiskt utestänga unga från sociala medier. Det sker redan idag och om föräldrar skulle förstå att det här är ett faktum så borde det ändra deras inställning. Och i grunden handlar det här om att ett barn måste få förälders tillgång att registrera sig på ett nätverk vilket med föräldrar som vägrar, inte orkar etc. helt enkelt kommer innebära icke-tillgång både till sina sociala kretsar men också för ett för många unga normalt sätt att ta till sig nyheter.]
  8. Sociala nätverk är demokratiserande. Unga har möjlighet att uttrycka sig där. På gott och ont men åldersgränserna innebär att exempelvis fredspristagaren Malala Yousafzai skulle förbjudits att blogga om sin verklighet. För hon var inte sexton när hon började med det. Att kräva att en ung ska ha samtycke från sina föräldrar för att exempelvis diskutera homosexualitet eller dåligt-mående på nätet med vänner och andra är faktiskt upprörande. [Det här har efterhand för min del blivit den viktigaste frågan. För oavsett så innebär det här ett problem. Att förneka att det här är ett problem är oroande. Självklart kan man då säga “men då behöver inte nätverken samla in personlig data”: det är sant men problemet är att om de ändå väljer att göra det så utestängs unga effektivt från att delta. Det blir en sak för nätverken. Det är lite skevt i mitt tycke. Självklart är det inte en rättighet att vara på sociala medier — men det är en möjlighet och en alltför hårdför datalagstiftning kan slå mot detta]
  9. Det sociala har på många sätt varit det som drivit digitaliseringen av många delar av samhället. Idag är vi på väg in i en helt digitaliserad vardag där de sociala nätverken är en lika självklar del som telefon och TV. En sån här lag kommer helt enkelt att utestänga unga från samhället. [Kanske lite över-alarmistiskt men utifrån ett perspektiv där man får det här att fungera fläckfritt (dvs att unga inte kan fixa tillgång till nätverken utan kontroll från föräldrarna) så har vi en ganska markant tillbakagång.]

[<strikethrough>Det här är några av de argument som visar att det här bara är riktigt korkat förslag. I grunden kommer det vara en papperstiger eftersom vi kommer att ha jättemånga sextonåringar i EU. Jag har svårt att tänka mig att man väljer att lagstifta böter för föräldrar vars barn är på sociala medier — det vore fullkomligt horribelt eftersom det brottet därmed jämställs med förstörelse och våld.</strikethrough>]

Det som ligger bakom handlar självklart dels om hatbrott på nätet liksom reklamens förändring. När det gäller det första behöver vi sätta mer press på de sociala nätverken att hantera såna saker bättre. Det är vi användare som behöver göra — inte en stat. Om vi anmäler det vi ser, om vi ser till att utnyttja de system som redan finns kommer nätverken förstå att de behöver bli bättre på att filtrera och rensa sånt som handlar om hat, våld. Vi behöver få en polis som faktiskt tar hot och hat på nätet mer på allvar: mer utbildning och bättre tekniska lösningar. När det gäller reklam så behöver man där jobba med branschen och generellt ligger även det på oss användare: acceptera inte dåliga sätt att göra reklam.

Idag står nätet både för hot mot instängning av de stora nätverken. Men också mot staters och överstatliga försök att filtrera och styra innehållet. [Det är lite fascinerande att det här uppenbarligen inte är något problem…]

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.