Konflikt på Kulturfika

“Du är ung! Och man!”. Orden jag möttes av när jag ställde mig vid bordet på Café Kagan en tisdag härom veckan, kom från en äldre dam. Ung är såklart relativt men jag kan inte klandra någon för att missta mitt bebisansikte för att tillhöra en 30-åring. Kanske borde jag klandra mig själv mer för att jag inte direkt såg en aktiv Facebook-användare i damen i fråga. Men mer om det strax.

Jag förstod snart att förvåningen kring min uppenbarelse handlade mycket om det faktum att få som hittills besökt kulturfrukostarna på Café Kagan varit yngre än 35. Synd såklart, men jag hoppas att fler yngre hittar dit. Med två konstskolor i kommunen borde det vara långt ifrån en omöjlighet.

Kulturfrukosten anordnas av en av kollegorna på kultur- och fritidsförvaltningen. På Café Kagan i Simrishamn ses en gång i veckan, alltid vid 10:00, alla de som för dagen känner att de vill komma och prata om kultur. För mig som vill snappa upp så mycket som möjligt kring olika människors åsikter och tankar kring kommunikation och synen på Simrishamns kommun är det här såklart ett bra forum. Folk träffas i en naturlig miljö med både nya bekantskaper och gamla vänner. En märker snabbt att en inte behöver göra mycket för att få fram förslag om allt från hur kommunen borde ta hand om björnbärssnår, om hur Snurringens* turer går till hur kommunen borde kunna berätta på Facebook varför vattnet stängts av i Hammenhög. Det sista förslaget lades fram av damen som förvånat utropat mig som ung man. Hennes väninna skakar på huvudet. “Nej, inte Facebook! Det har jag inte. Jag vill läsa det i Österlenmagasinet”.

Det är där du inser vikten av den här typen av möten. Vi kan inte anta saker om någon specifik målgrupp. Klokare är att titta på beteenden utifrån insamlad data och skapa generaliserade personas utifrån det. Det blir tydligt när två lika gamla och glada pensionärer kan gnabbas om huruvida de vill ha kommunal information i en Facebook-grupp eller tryckt varann vecka i en tidning. Svaret jag gav dem är att vi ska såklart finnas där folk tycker vi behövs. Framtidens kommunikationskanaler kommer alltid behöva vara i plural och vi måste anpassa oss därefter.

*Snurringen är Simrishamns busslinje

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.