Kontrollstaten.

Peter Dolving
May 29, 2018 · 17 min read
Det gäller ju att komma överens.(Sarkasm? Ja, jo tack.)

3.0 (uppdaterad text 3/3 -2018)

“ Det fascistiska spelet går att spela i många olika former, men det är i sak fråga om samma konstruktion. Dess mekanismer, går inte samla i ett enskilt system; eftersom många av dess delar till synes motsäger varandra, och står att återfinna i många andra former av despotism och fanatism. Men det räcker att en enskild del av dem slår rot inom samhället — för att fascismen skall kunna koagulera kring dem.” Umberto Eco — Urfascismens 14 grund-pelare.

Från det juridiska grundbygget — hela vägen — till vem som äger vad, vilka grupper som kontrollerar vilka pengar — hur, och vem man anställer, vem som ges utrymme i media, och så kallad diskurs — ända in till själva kärnan av hur Svenskarna socialiserar.

Sverige är ett begränsande, exkluderande, förvaltnings-system — snarare än ett “Land”.

Svenskarna själva till och med refererar allt som oftast till Sverige som “Systemet”. Ett abstrakt, diffust bygge i vilken individen står sig slätt.

Att detta skulle kunna föda en viss måtta av maktlöshets-upplevelse — är väl kanske inte något mysterium.

Det är — ur ett Makt-perspektiv — politiskt tacksamt med extrem-uttryck som tex. Nordiska Motståndsrörelsen — eftersom de appellerar till en demografi av folk med lågintelligens-problematik, som inte klarar av att dölja/följa de psykologiska mönster och kulturellt grundade sociala koderna som definierar faktisk Svensk hel-ylle fascism.

Nordiska motståndsrörelsens bonnraggare

Dessa “elaka/dumma” extremister säger — det den präktiga Svenska medelklassen tyst i handling utför.

Vilket ju är tacksamt om man är uppdragsgivare i makt-position , eller äger auktoritetshöjd inom “Systemet”.

Detta, eftersom det allmänt erbjuder en enkel undanflykt från en seriös ansvars-diskussion, och möjligheten att peka på den tarvlige, den dålige, dumme byfånen, — eller i värsta fall hänga honom, när han av någon orsak bränner upp nåns hus.

Den användbare fienden.

Extremister med sina olika anti-sociala beteenden, är perfekta alibin för åtgärder, strategier och förhållningssätt — som inskränker grundläggande mänskliga rättigheter.

Det förändrar inte i sak, den grundläggande verkligheten, att Sverige är en exkluderande, och elitistisk, utilitaristisk kontroll statett auktoritärt normativitets-eftersträvande förvaltnings-system.

Snarare än ett demokratiskt funktionellt land.

Likriktning blir i förlängningen Fascism. Det är oundvikligt.

I den Välartade Fascismen blir rätt fel, och fel blir rätt.

Det som är För bra — är lika dåligt som det som är dåligt, eftersom det inte är tillräckligt lagom bra.

Utilitaristisk normativitet kan konsekvent inte tillåta några extremer.

“Alla ska med!”

Inga krig eller utrotningsläger här inte. Det behövs inte. Det går ju alldeles utmärkt att effektivt maximera individens reflexmässiga beteende.

Det vill väl alla?

Utilitaristisk normativitet.

Lagom. Normal och Vanlig.

Så länge du accepterar att klämma in dig i kostymen — ja då får du vara med.

“Det var du själv som tog på dig den. Kom nu inte och klaga!”

Som konsekvens har Svenskarna blivit tvångsmässigt besatta av lögn, hierarkier, och social status. Lögnen, i dess många former och uttryck — är en grundläggande del av Svensk kultur. En naturlig konsekvens — eftersom det i verkligheten inte existerar normala människor.

Norm är faktiskt, inte norm — utan egentligt, en relativ, språklig konstruktion, skapt för att kunna beskriva mängd-fenomen. Ett ord. Ett uttryck, som plockats ur sitt ursprungliga vetenskapliga sammanhang — i egenskap av sin språkligt exkluderande kapacitet. Det är den akademiska medelklassen, som kommit att introducera begreppet i vardaglig slarviga och missvisande bemärkelse — vilket avslöjar mer än det beskriver.

Om man nu intresserar sig för ord.

Detta är ett uttryck för vad många intuitivt känner — men inte förmår att ikläda en språkdräkt.

Den akademiska intellektuella sfären ser det.

Men det är för smärtsamt, på olika sätt, att hantera — varför man väljer att retirera tillbaka in intellektualiserande problemställningar och ytterligare “diskurs” — och faller med en lättnadens suck åter in romantisk Tysk 1800-tals nostalgi, rationaliserande retorik-grund, eller att prata om hur mycket bättre, eller värre — det är någon annanstans.

“Vi har det ju ändå så bra här… egentligen?”

Och lite skönt är det ju att låtsas att man ändå är lite bättre — för att man kan lite mer…

De små undantagen, som sprickorna i taket i Polanski’s RepulsionJu. Men. Alltså. Dock

Ett moras av system — grundat i fiktiv idé-beskrivning.

Narrativ. Med fast presenterade format, och gränser härledda ur hierarkiska urspungs-framställningar.

Detta system är exkluderande och elitistiskt.

Alltid hierarkiskt.

Ändå så elegant konstruerat, att det tillochmed fungerar att kalla systemet “platt”.

Så länge inte ägandet i sig, och den faktiska beslutsprocessen ändras, eller ifrågasätts..

Den som äger — är slutligen ändå den som bestämmer.

Den som tillåts synas i den offentliga diskussionen, avkrävs formalistisk konvenans, dikterat av den socialt dominanta beskrivnings-formen “i tiden” — till syvende och sist Eurocentristiska idé-dominans.

Den som inget egentligt har att säga — de användbara idioterna — är alltid inbjudna. I egenskap av tidsutfyllnad och politiskt korrekt förvirring, agerar de stöd åt idén om den eftersträvansvärda upplysthet, som är plattform och format.

Genom idogt medialt idoliserande, talangjakt, och framförallt den oerhört viktiga idrotten — förstärker man illusionen om positionens värde. Våga vinn!

ALLA kan bli stjärnor!

Om dessutom stjärnorna kan ägna sig åt gemytligt folkliga saker som frågesport, eller lite härlig sommar-trivsel, där de slickar sina sår och ytterligare lustmördar de sista rester av sin döende integritet — så kan alla känna sig riktigt trygga att INGEN kommer undan. Det känns väl tryggt?

Upprätthållandet av Den Svenska Självbilden som helt igenom välartad, och fungerande utifrån de rätta och riktiga markörerna för vad som är “Politiskt goda värden”.

Politisk korrekthet, är den borgerliga form som vägleder och avgör vem som godkänns, eller inte godkänns, vad som får diskuteras och vem som tillåts att diskutera.

Man har helt enkelt lyckats stävja till och med det grundläggande behovet att få finnas till — genom att inhysa det i konditionerade “Om” och “Men”.

Det konstanta villkorandets manipulativa dans.

För i Sverige får man vara precis som man vill — bara man är det på rätt sätt, och i rätt kontext

Politisk korrekthet handlar inte egenligt om huruvida Ulf Brunnberg är en knullgubbe eller inte — utan de mekanismer som avgör vilka ämnen som är acceptabelt att vidröra, och vem som tillåts att vidröra dem.

Annars faller det dominerande narrativet, och den sociala dominansen kan inte upprätthållas.

Cirkel-logik grundat i cirkel-logik.

Makt-retorik. Dominans. Sverige. “Världens bästa land”. En fantastisk konstrukt.

I ett sådant system tillåts inte i stort någon internationalistisk etisk retorik, eller global förståelse.

Den förståelsen, är Ägarklassens privilegium.

Istället — hänvisas alla samhällets parter tillbaka till en i förväg godkänd konstrukt, utifrån mönstret;

“Du får får ta på dig hatt A, hatt B, eller hatt C. Utifrån dessa hattar, deras form och design, får du så argumentera — om du vill prata utifrån något annat synsätt — är du inte välkommen att tala. Och vi kommer, om du envisas med att fortsätta försöka diskutera — håna, straffa eller ignorera dig.”

Dessa förutsättningar — “verkligheten som var” — har överlevt sedan sent 1600-tal — och definierar fortfarande Svensk politik och verklighets-beskrivning.

Senast var det Miljöpartiets riksdagledamot Anders Schröder, som försökte lyfta frågan om Cannabis till debatt — och som resultat, helt sonika petades från Riksdan. Det var ingenting man ville prata om — så man stötte helt sonika ut en vuxen människa. I det demokratiskt högsta organet i landet.

Idag domineras debatten, i alla lager, i stort, av versioner av samma narrativ.

En sekulär Ateistisk nihilism, i olika kostymer. Vi ljuger, och kallar det framför allt politik.

Men Nihilism — är oavsett kostym — inte vare sig filosofi eller politik. Det är reaktion. Den dissocierades uppgivna blandning av hopplös resignation, vrede, besvikelse och sorg förvriden till likgiltighet inför livet.

Uppgivenhetens tanke-konstrukt, och en förvriden försvarsmekanism.

Den fiktiva verkligheten.

Den Svenska intellektualismen utgår sedan lång tid, från denna falska premiss;

Nationalstaten som företeelse. Särskildhetens privilegium. Undantaget.

Tanken om att “Utanför gårdens horisont slutar verkligheten. Bäst att stanna här — så man inte trillar av.”

I praktiken, innebär det juridiska och filosofiska konstruktioner — som i princip försäkrar, och restituerar att “jorden är platt.” Begränsad. Avstyckad. Nationen — ett juridiskt definierande dokument på ett bord. Ett papper, lite linjer och överenskommelser kring dessa linjer, och ägandet därav.

Utgångspunkten för den språkligt grundade konstrukt på vilken maktens pelare vilar.

Vem får tala?

Den som auktoriteten erkänner, och godkänner, och certifierat att tala.

Godkännandet att föra talan — eftersom de lärt sig att tala utifrån de av auktoritet godkända sätten att tala — går generellt via Akademi, alternativt — via Media själva.

Den som äger plattformarna bestämmer slutligen vem som kommer till tals.

Eftersom språket skapar den offentliga debatten, och grunden för hur samhällets medborgare i sak resonerar.

Det handlar om ideologiskt upprätthållande.

Form — som vidare konstaterar den språkligt grundad legitimitet, eller exklusion som erfodras.

Koder och struktur, språkligt grundad konditionering — kulturellt laminerade villkor. Exklusiv licens.

Orfei drängar var tydliga med sin syn på sakernas betingelser.

Kvant fysikens subjektiva krånglighet.

Kvantfysiken konstaterar att den “gamla” Atom-grundade-verklighets beskrivningen hade fel.

Varför det skulle spela någon roll?

Jo — Ateismen är viktig för nihilismen eftersom den går att använda som arguments-grund — för att förkasta sk. mjukare värden, och ideer om Hopp, Högre Värden, Moral.

Till och med Etik går att förkasta med Ateistisk retorik.

Men Russell och Dawkins talar inte sanning.

Deras logiska analys utgår från ofullständig information.

Den akademiska medelklassens självrättfärdigande dominans, är alltså en fiktiv konstruktion.

Precis som den Franska aristokratins formaliteter i mitten av 1700talet.

Det paradoxala i hur borgerligheten kommit att anamma de värden, de en gång hatade, går nog över huvudet på de flesta.

Kvarkar, Leptoner, Bosoner, Gluoner och Hadroner — med alla de egendomliga till synes irrationella beteenden och reaktioner och funktioner — vänder upp och ner på den enkla städade verklighetsbeskrivning som Atomen — en gång lät oss tro på.

De visar att den materialistiska historie-åskådningen, den sk. “Vetenskapliga verkligheten” endast är ETT narrativ.

Inte ett ABSOLUT narrativ.

Men det har länge varit ett rackarns praktiskt narrativ

Upplysthetens apostlar?

Makt-motiverad — fiktiv retorik, som i Sverige hänvisas till som “Vetenskap och förnuft”.

Den självutnämnda sinnebilden för Rätt & Fel.

Det går effektivt att använda som verktyg för att förkasta alltifrån modern psykologi, till yoga — eller förklara varför känslor är irrationella och varför det därför är bättre att människor med egentliga empati och affekt-störningar är bättre rustade för saker som att leda verksamheter, eller till och med Riksdag och regering.

Detta är i den fysiska verkligheten bara ljug. Rent hitte-på.

Kvantfysiken — konstaterar nämligt i sak — att det är logiskt rimligt att anta, att “Gud” både finns, OCH inte finns.

Att idén om “Gud” som en skäggig gubbe uppe på ett moln, skulle vara förkastlig och lite väl tramsig, ja — det erkänner ju tillochmed Vatikanen att det är irrationellt.

Men att “gudomliga” egenskaper existerar, att “mirakel” sker, och att det som traditionellt kommit att kallas “magi” faktiskt inte är helt ute och cyklar — det är sånt som Kvant-fysiken observerbara verklighet helt enkelt konstaterar som högst naturliga fenomen.

Det är inte alls konstigt. Det är, i själva verket högst sannolikt och oförutsägbart, samtidigt.

Den binära verklighets-beskrivningen, ateismens narrativ — är faktiskt ljug.

Ett uttryck för nihilistisk totalitarism — ett luftslott.

Vilket måste kännas snöpligt, för den som vill att Döden inte skall vara en fortsättning, utan slutet på lidandet?

Retoriken? — intellektuellt & emotivt infantilistisk cirkel-logik.

Socialt och emotivt dissocierad, och nedlåtande överlägsenhet.

Ateismen handlar, som det visar sig — mest om Härskar-tekniker.

Det är inte bara den som på engelska tex. kallas The Bully, Den socialt dominanta, Den dåliga chefen, som jagar makten — Det handlar om; Den socialt dominanta kontrollerande arketypen som generalitet.

Det är generellt individer med just empati-störningar, dissociation och affektivitet-problematik.

Alternativt, så skarpt känslomässigt låsta — att det enda handlande de kan prestera — ter sig patologiskt dissocierat till art; Döden hellre än att ta känslomässigt ansvar.

Den Hierarkiska verklighetens självrättfärdigande fiktion.

Idetta retoriska bygget — är det slutligt försvarbart, med utilitaristiska lösningar på nationella problem; Att offra den enskilde — för kollektivets bästa, är socialt acceptabelt.

Detta är Utilitarismens Akilles-häl.

Detta förstärker i sak, Alla mot alla-konstruktionen, och gynnar enskilda små grupper, i form av ekonomisk, eller social makt.

Eftersom INGEN upplever sig vara i sanning trygg. För man kanske säger fel. Kanske gör fel. Kanske blir fel sorts sjuk. Kanske är… fel?

I denna verklighet av Ren retorik, där fiktion, tillåts ersätta verkligheten, och istället för att låta möjlighet och potential vara naturlig del av hur livet och saker och ting utvecklas — väljer man, som alla despotiska totalitaristiska samhällen Principens väg.

“Verkligheten ska gå in här! Kapa av lite armar och ben så ska den gå in här…”

I detta har Individen har inget värde — mer än kött, eller hö.

Oavsett vilken sk. politisk modell som används för att förvalta makten.

Eftersom de retoriska modellerna förenklat bygger på formeln;

“Jag har rätt, för att jag säger att jag har rätten, att ha rätt, för att jag har lärt mig flest namn — på andra som bekräftar att jag har rätt, när jag säger att jag har rätten, att ha rätt, för att jag har lärt mig flest namn, på andra som säger att jag har rätt, för att jag säger att jag har rätten, att ha rätt…”

Utifrån de premisser som Kvantfysiken konstaterar — går det inte längre försvara fiktion som maktmedel.

Annat än med ytterligare repressiv handling, tvång, eller exklusion. Som tex. i fallet Anders Schröder, som ville börja tala om att vetenskapen faktiskt nu visat sig motsäga vad man håller fast vid i Riksdan kring detta med Cannabis. Eftersom det inte skulle gå att diskutera bort honom — så kickade man honom.

Det dissociativa emotivt infantila argumentet.

Som det arga, socialt dysfunktionella barnet — som hotar, eller handlar med våld.

Så länge ingen ifrågasätter detta fiktiva narrativ — KAN ingen förändring ske.

Sålänge politiker, tjänstemän, och olika sk. auktoriteter fortsätter hävda felaktig logik, som argument för “absolut” sanning — går det inte nå en förändring.

Dagens Svenska samhälle är i alla delar och nivåer, genomsyrat av vad Umberto Eco kallar Ur-fascism.

Eco skriver att;

Det fascistiska spelet går att spela i många olika former, men det är i sak fråga om samma konstruktion. Dess mekanismer, går inte samla i ett enskilt system; eftersom många av dess delar till synes motsäger varandra, och står att återfinna i många andra former av despotism och fanatism. Men det räcker att en enskild del av dem slår rot inom samhället — för att fascismen skall kunna koagulera kring dem.

Eco ställer fram 14 punkter — som signifierar Ur-fascismen. Det är dessa punkter;

  • Kulten kring Tradition.Man behöver bara titta på de ideologiska grunderna inom de enskilda fascistiska rörelserna, inom vilka man finner Traditionalismens tänkare. Den nazistiska idé-världen närdes av traditionalism, synkretism & ockulta element.
  • Förkastandet av modernismen. “Upplysningen, och Förnuftet, ses som fröet för samhällets sönderfall. Ur-Fascism kan i detta avseende definieras som irrationalism.
  • Kulten kring Handling för Handlings egen skull. “Handling i sig, hålls som intrisikalt värde. Den skall tas före, eller utan, någon tidigare reflektion. Tänkande är en form av kastration.
  • Oenighet tolkas som förräderi. “Den kritiska andan gör skillnader, och separation som fenomen anses ett tecken på Modernism. I den moderna kulturen lyfter vetenskapen meningsskiljaktigheter som ett sätt att förbättra kunskapen.
  • Rädsla inför olikheter. “Ett primärt tecken, för vad som utgör en fascistisk eller en proto-fascistisk rörelse — är misstänkliggörandet av inkräktare, eller det annorlunda. Ur-Fascism är således per definition, rasistisk, och normativ.”
  • En förkärlek till social frustration. “En av de mest typiska egenskaperna i den historiska fascismen, var appellen till en frustrerad medelklass, en klass som lider av en ekonomisk kris eller känslor av politisk förnedring och skrämd av trycket från lägre sociala grupper/klasser.”
  • Besatthet av intrig och komplott. “Anhängarna måste känna sig belägrade. Det enklaste sättet att lösa denna del av den presenterade komplotten — är att appelera till främlingsfientlighet.”
  • Fienden — som stark OCH svag. “Genom en kontinuerlig förändring av retorisk fokus, framställs fienden samtidigt som starka och svaga.Det går både förstärka sig genom att förlöjliga, och göda paranoia genom att lyfta fram kapaciteten till hotfylld ondska.”
  • Pacifismen går fiendens ärenden. “Inom Urfascismen finns ingen idog strävan till liv. Istället står kampen, för kampens egen skull, som centralt värde.”
  • Förakt för svaghet. “Elitism är en typisk aspekt för alla reaktionära ideologier.”
  • Fostrandet av hjältar.Inom Ur-fascismen, är Heroism, hjältedyrkan — norm. Hjälte-kulten, är nära knuten till Döds-kulten.”
  • Machismo som mental beväpning. “Machismo, innebär både förakt för kvinnor och intolerans och fördömande av icke-standardiserade sexuella vanor, från kyskhet till homosexualitet.Traditionella könsroller är prioritet. Detta är inte ett specifikt manligt förhållnings-sätt, utan bärs även av kvinnor. Slutligt sitter det samman med Föraktet inför Svaghet, etc.”
  • Godtycklig populism. “Det finns i vår framtid en Internet populism där den emotionella responsen hos en utvald grupp medborgare kan presenteras och accepteras som Vox Populi — Folkets Röst.”
  • Ur-Fascismen talar Nyspråk. “Alla nazistiska eller fascistiska skolböcker utnyttjade ett fattigt ordförråd och en elementär syntax för att begränsa språket som instrumenten för komplexa och kritiska resonemang. Språket blir infantiliserat, och värde-inversion smyger sig sakta in. Ord förlorar sin innebörd, eller byter helt betydelse.

Utan att nämna namn — så pekar detta på allt från enskilda individer bland intellektuella — till hela politiska intresse-sfärer i Sverige idag.

Istället för gemensam kommunikativ konstruktivitet och socialitet.

Strävan efter rätt sorts olikheter. Normativitet istället för individualism och integritet.

Samt den alltid i allt, återkommande kampen.

Yttre kamp. Individuell inre kamp. Könskamp. Raskamp. Klasskamp. etc.

Livet som slagfält. Alla mot alla.

De känslomässigt funktionella; de som känner paradoxen, men inte alltid i ord kan uttrycka den, ja de blir sjuka.

Som det är naturligt att bli av Kognitiva dissonanser.

Desom kan uttrycka paradoxen i ord, men har svårt att förhålla sig till den smärtsamma kognitiva dissonansen — de kallas lite allmänt nedlåtande för Känslostyrda, Asociala eller Outsiders, och drivs stadigt långsamt ut, bort från de socialt funktionella kontexterna, plattformarna och forumen.

Utfrysning, och tystnad — är en klassisk Svensk makt-strategi.

Konsekvenserna?

Människor blir kliniskt deprimerade.
Människor begår självmord.
Människor super ner sig.
Människor begår brott — riktat utåt, likväl som inåt.

Som svar, intellektualiserar Svenskarna. Problematiserar. Rationaliserar. Abstraktifierar — för att skjuta problematiken ifrån sig själv. Istället för att faktiskt diskutera de ganska tydliga orsak & verkan-flöden som existerar kring psykisk sjukdom, och annan ohälsa/paradoxal problematik i samhället.

Fortsatt förnekelse.

Ovilja. Rationaliserande, och rättfärdigande.

Det sista sunda mänskliga draget hos den korrumperade människan, den som inte är psykopat, eller lider av annan empati-problematik — som gått över sina egna gränser,- är känslan av skuld. En djup starkt smärtsam skuld.

Den som av någon orsak, inte protesterat, utan i handling gått över privata och allmäna emotiva, etiska och moraliska gränser — har i sin tystnad — gett upp på medmänsklighets grund-regler — och gjort sig själv till medbrottsling.

Vilket gör att det inte känslomässigt går att konfrontera de socialt dysfunktionella förhållningssätten, strategierna och beteendena.

Man är alla lika skyldiga, och upplever sig drunkna i skuld, sorg, och besvikelse — varför resultatet — blir att vända sig bort — i fortsatt förnekelse.

Det är — helt enkelt för smärtsamt att hantera — varför man på sin höjd rationaliserar, och rättfärdigar.

Pier Paolo Pasolinis symbol-tyngda film Salo, Sodoms 120 sista dagarär i all sin dramatiskt smärtsamma visuella konstruktion — en film om fascism.

En gestaltning av fascismens mekanismer.

Till slut blir Döden den enda vägen ut.

Friheten finns endast att finna i dödens slugiltiga utsläckelse.

Det hopplösa barnets sorg, upphöjt till kvasi-politik, och inverterad religiositet.

Det fascistiska samhällets sakrament, bygger på att skapa just sorg, skuld, själv-bedrägeri, och övergepp i en mängd olika former.

Ett socialt dysfunktionellt slutet system, baserat på värdeinversion, former av gränsöverskridanden, inkriminerande, och olika typer av övergepp i vilket slutligen döden kommer att framstå som en befrielse ifrån livets smärtsamma upplevda paradoxala helvete.

Nihilsmen upphöjd till trosats.

Den socialt och psykologiskt dysfunktionella familjen upphöjd till politik.

Arketypiska karaktärer, i en makaber och slutligiltig dödsdyrkande förvriden dans.

Människor, tömda på hopp, som leker liv, för att inte sticka ut, i väntan på Döden.

Perversion — istället för kärlek, frihet och gemenskap.

Samhällsdebatten — borde inte vara “Vilken orättvisa är värst?”. De är alla lika destruktiva.

Narcissistiska och psykopatiska strategier — är inte funktionella som bas för att bygga samhällets institutioner, företag & verksamheter.

Dessa är uttryck för Social och psykologisk dysfunktionalitet.

De skapar lidande — eftersom de uppstår ur lidande.

Alternativt — torde den allmänna debatten, och samhälls-diskussionen handla om hur man effektivt identifierar och bemöter de olika former av systematiska paradoxer och psykiskt våld som skapar de förutsättningar som leder till självmord, psykisk ohälsa, och andra former av social problematik.

Samhällsdebatten torde rimligtvis inte handla om påstådda No-go-zoner, flyktingar och deras ålder .

Det borde pratas om mänsklighet. Inklusion. Öppenhet. Konst. Utbildning. Kommunikation. Motivationerna hos de politiker som vill använda nynazister, som ursäkt för att inskränka press och yttrande-friheten.

För det är samma grund — som leder till att ca 1500 Svenskar årligen REDAN begår självmord i Sverige, som till att stora delar av befolkningen är kroniskt deprimerade, och mellan 8–15000 Svenskar per år, dör av alkohol-relaterade omständigheter.

Vi omges av lögner.

Rent jävla ljug. Överdrivna dramatiserade byggen kring Vi & dom, Religioner, No-go-zoner, eller rasistiskt grundad separatism.

Det framstår som rena gas-lighting strategier — med syfte att skapa förvirring, och förstärka polarisering, öka rädsla, och intensiteten i det asociala “Alla mot alla”-beteendet.

Fråga dig själv;

Vem står att tjäna på att folk är så ledsna, rädda och förvirrade?

Vad leder det till att folk är så ledsna, rädda och förvirrade?

Vem är det som tjänar faktiska pengar och makt — på att folk är så ledsna, rädda och förvirrade?

Hela den grundläggande verklighets-syn Sverige idag baserar sig på — är med den fysiska verkligheten icke överinstämmande.

Men det är oerhört praktiskt om “pöbeln” ägnar sig åt att bråkar om andra saker.

Massor av andra saker. Ja, i princip vilka saker som helst.

Som till exempel — att den med Hatt A, har en fulare hatt, än den med Hatt B. Eller att den med Hatt C luktar illa.

Gustav III — var också en listig rackare.

Den som äger språket — äger världen. Eftersom den som äger språket äger sätter på vilket du tänker.

Geoffry Chaucer konstaterade att “Alla vägar bär till Rom”. Det ligger betydligt mer i det uttrycket än det kan te sig vid första anblicken.

Slutligt är, att den som i sanning vill vara fri — måste lära sig att tänka, och för att kunna tänka, konsekvent lära sig att formulera sig.

Den lär sig att formulera sig — tvingas att se, inte utifrån det de lärt sig — utan från vad de ser.

Det som är tydligast, är sällan det som är närmast, och det som är närmast — är ofta det som är svårast att se.

Oavsett hur väl arrangerat och separerat, detaljerna i en problemställning ligger upplagda — så är det ändå den som skådar upplägget an — som fattar beslutet, om vad de gör med den anrättning de presenteras — och häri ligger väl det som är denna texts avslutande sens moral, (om det nu finns någon moral i allt detta);

Det är inte alltid vackert det som framträder, ur språkets dunkel.

Men det är den enskilda individens egna ansvar, hur kunskap förvaltas — handlingar och beslut är det som avgör hur historien gestaltar sig.

Den som väljer att tro på sin upplevda maktlöshet — tillskriver makten över sitt eget liv till någon annan — och frisäger sig moraliskt ansvar.

Det — är en handling i sig.

Ansvaret för den handlingen — kommer ingen undan.


Peter Dolving 22/2–2018

Welcome to a place where words matter. On Medium, smart voices and original ideas take center stage - with no ads in sight. Watch
Follow all the topics you care about, and we’ll deliver the best stories for you to your homepage and inbox. Explore
Get unlimited access to the best stories on Medium — and support writers while you’re at it. Just $5/month. Upgrade