Sverige Svenskarna & Cannabis. Del 3

Det onämnbaras makt.

All den Machiavelliska dramatiken i historien kring Svensk Cannabis, känns mest dyster och nedslående — så låt oss istället ta ett steg tillbaka in den Svenska vardagen.

Jobba. Äta. Leka. Vila.

Det är fiskgratäng, fotboll, jobbet, familjen, hobby & helg.

Det är generellt ganska nyktert. Vilket ju är bra, ur ett folkhälso-perspektiv.

Men — så är det ju detta med att människor tycker om att på olika vis ”sätta snurr” på delar av sin tillvaro.

För att slappna av. Lätta på trycket. Vila hjärnan. Skratta. Leka. Vila.

Som en helt naturlig del i det som kallas Återhämtning.

Detta är egentligt okomplicerat.

Det handlar om generellt etablerade grundläggande psykologiska behov.

Men 50 års ren skräck-propaganda har satt sina spår i Sverige.

Och visst kan man väl hålla med om att det är absurt.

Först var det Dödsknark, ja och sen då så är det rena rama Dunderhonungen? Vad ska man tro på?

Skulle man ha ljugit om detta i 50 år?

Nej, man har inte ljugit i 50år. Lögn innebär vetskap och att bära falskt vittnesbörd.

Istället har media, politiker och folk som stått att tjäna på det, valt att berättat den sanning som passat deras upplevda politiska och ekonomiska behov. För att slippa påverkas av några yttre idéer, har man också undvikit att följa den internationella forskningen, eller bara rakt av förkastat den utan att ta reda på fakta. Tekniskt sett är det inte att ljuga.

I USA finns det ett juridiskt uttryck för detta; Criminal negligence. Men sånt är oerhört ovanligt att någon döms för i Sverige.

Så hur var det med ljuget då?

Ja — NU ljuger man.

Skillnaden ligger i den dokumenterade forskning, som sedan 1964 sakta puttrat in i stilla ro.

2018 är den ackumulerade faktiska databas, och vetenskapligt dokumenterade och publicerade mängd information kring Cannabis, och dess grundläggande neurologiska funktionalitet, nedbrytning, affekt, sidoeffekter, rus-potential, medicinska möjligheter och revolutionerande potential — obestridliga.

Det är helt enkelt felaktigt att påstå saker som att ”Det finns ingen forskning” eller ”Det går inte bevisa!”.

Det finns forskning. Det ÄR bevisat.

Verkligheten är att Cannabis är ofarligt.

Det är faktiskt.

Cannabis i sig, är en naturligt förekommande växt — med medicinsk bredspektra-verkan.

Cannabis har ingen Narkotisk verkan.

Det har istället, bland annat; smärtlindrande, anti-inflammatorisk, ångestlindrande, muskelavslappnande, OCD-lindrande, PTSD-lindrande verkan.

Cannabis fungerar som komplement-medicinering åt tex. opiater — eftersom det mildrar den dopamin-”kick” som är del i att opiater ofta är i så hög grad beroende-framkallande.

Cannabis underlättar dessutom utsättningen av Opiater & Bensodiazepiner — som annars kan vara direkt livshotande.

Utsättnings-symptomen vad gäller Cannabis är allmänt påtagligt mildare än SSRI, SRNI, Morfin, Bensodiazepiner, och Nikotin.

Symptom som släpper efter ca. 14 dagar, i varierande grad från en individ till en annan.

Som medicin sett, har Cannabis sk. bredspektra-verkan.

På samma sätt som tex. Efexor — som både är antianxiotiskt, smärtlindrande och antipsykotiskt, etc. — med den stora skillnaden att Cannabis — inte gör att patienterna går upp i vikt, blir allmänt känslomässigt avtrubbade, eller får ett minskat Libido, eller sexlust.

Som alla symptom-mildrande mediciner — så tar inte Cannabis i sig, bort saker som depression, smärta eller PTSD — det mildrar symptomen, och underlättar tex. terapeutiskt arbete, eller vissa träningsformer eller yoga.

Helt enkelt, framstår Cannabis vara ett naturligt hälso-komplement, som verkar hjälpa den mänskliga kroppen att balansera sig hormonellt, och stimulerar de grundläggande naturliga behoven hos en människa

Det är viktigt att poängtera att Cannabis, som medicin — har symptom-lindrande verkan.

Det betyder att seglivade problematiska symptom i vissa fall kan återkomma, när man avslutar en kur.

Eftersom det är så pass stor skillnad på tex. Ångestproblematik, eller negativ affekt under depression — med eller utan behandling — kan detta upplevas som skrämmande.

Det bör inte göras utan stöd och kunskap. Men det är heller ingenting att vara rädd för.

Det obehagliga med Cannabis-utsättning är egentligt mest känslomässigt, och det är ingenting överhuvudtaget ens i närheten av utsättning av SRRI, SRNI, Nikotin, Heroin, eller Morfin.

En av orsakerna till myten om att Cannabis skulle vara fysiskt beroende-framkallande — verkar sitta ihop med att Cannabis ter sig ha en mycket sinnrik egenskap; Den som är inte behöver den lindring som Cannabis erbjuder — känner helt enkelt inget behov, intresse eller attraktion till lukten, eller verkan av Cannabis — de blir på sin höjd lite sömniga, smått paranoida i ett par timmar, eller äter lite mer än vanligt. Medan den som alltså behöver den lindring som som Cannabis kan ge — känner det spontant.

Det är helt enkelt inte alla som behöver Cannabis. Det är egentligt därför den kallas medicin.

Detta med att lita på sina egna känslor.

Det är inte något som traditionellt premierats i Svenska skolor, eller arbetsmarknaden som stort. Det är dags att ta vår mänsklighet på allvar och lyfta fram det som i sanning skapar ett modernt inkluderande öppet samhälle.

Att söka lindring mot sorg, smärta, ångest, vrede eller rädsla — är naturligt, för den som lider.

Den som inte lider — torde inte sätta sig till doms över sådant de inte kan veta.

Den som lider behöver bekräftelse, kravlöshet, stöd, förtroende, tålamod och bemötande.

Detta är inte något svårt etiskt dilemma.

Frågan kring Cannabis handlar om egentligen två grundläggande val;

Att hjälpa, stödja, bilda och aktivt sträva efter att lyfta den enskilda individen i samhället — eller, att söka styra & kontrollera samma individ.

Det som är farligt — i vårt samhälle — är sociala och kulturella beteenden, och psykologiska förhållnings-sätten till idén om människan.

Individen, integritet, mänskliga rättigheter. Här ligger Sverige efter.

Det har uppstått en bred mängd djupa kognitiva dissonanser, som resultat av gamla politiska och filosofiska idégrunder — som behöver redas ut, och lösas upp.

Människan är inte en maskin. Det är helt enkelt inte så.

En del i den problematiken, är också hur stor del av den Svenska ekonomin som handlar om kontroll av medborgarna, deras tillgångar, och ambitioner.

Socialpsykologiska och antropologiska studier, har sedan 40 år, klart påvisat hur Kontroll & styrning berövar individen en rad psykologiska grundbehov, vilket direkt leder till depression, trots, & destruktivitet.

Ytterligare skärpta straff, kontroll, övervakning och integritets-brott — leder inte till färre brott. Det leder till ett mindre harmoniskt samhälle.

Så här står vi 2018 i frågan. Ämnet är låst, politiskt — av samma människor som tjänar pengar på att man fortsätter med den humanistiska katastrof som är den Svenska Noll-visionen.

Under tiden frodas den organiserade brottsligheten.

Verksamheter inga 10.000 extra Poliser i världen kan få bukt med.

Cannabis är för djupt internationellt rotad kulturellt. Så länge detta fortsätter — rinner det många miljontals kronor varje vecka ut ur landet.

Pengar som skulle göra mer nytta i skolor, vård och social välfärd.

För att de som är ytterst ansvariga; Inte tar sitt ansvar.

Regering & Riksdan.

Vuxna människor.

Som håller för öronen och tittar bort och sjunger ”La la la la la la la…”.

För minimum 40.000 kronor i månaden.

”La la la la la la la…mera poliser la la la la la…”

Som kontrast kan nämnas att samtidigt gick Tyska Polisens fackförbund — under våren(februari) 2018 ut med ett offentligt krav på regeringen och parlamentet att legalisera Cannabis omgående — eftersom de nuvarande lagarna — inte bara är omöjliga att genomdriva polisiärt — utan drivna av en icke-vetenskaplig grund-retorik och inte med fakta överinstämmande.

Det Tyska Polis-förbundet kräver politiskt ansvarstagande. Legalisering, seriösa utbildnings-initiativ och generell mobilisering för att lyfta fram fakta i frågan i hela samhället genom utbildningar och breda ekonomiska satsningar kring informatik.

Det är ord och inga visor från Tyska polisen.

Så att fortsätta med Regering & Riksdagen policy att inte säga nånting — kanske inte är så bra strategi ändå?

/ PD