Sverige, Svenskarna & Cannabis. Del 5

Det kallas kultur.

1 miljon människor av Svenskarna som har ett fullkomligt normaliserat och oproblematiskt förhållningssätt till Cannabis. Människor som i de flesta fall inte ens dricker alkohol. Men trots detta — väljer Riksdag och regering att blunda för frågan. Varför gör de det?

Sverige 2018 är ett multikulturellt land.

Förutom de som kallar sig Ateister — är vi en blandning av Kristna, Muslimer, Hinduer, Sikher, mm.

11% av alla Svenskar är födda utanför Sverige, och långt många fler har en annan religion eller kulturell grundsyn, än det som förr hade kunnat kallats traditionellt ”Svenskt.”

Men vad är då Kultur?

Egentligen?

Om man går tillbaka till det som kallas etymologi — (alltså läran om vad ord betyder) — så säger de olika källorna att grunden ordet Cultura som betyder ungefär ‘bearbetning’, ‘odling’ och ‘bildning’ — som i sin tur härstammar från colo som i sin tur betyder ’odla’, men även är kopplat till Jord, och Mylla.

Kultur är — lite hårdraget Skit, skrot och korn.

Eller rättare sagt — hela skiten. Allt det, som när det sakta över tid bryts ner, och blir till just jord. Mylla.

Att så, bruka, och sköta om den mull, den jord som bildas — det är det som kallas att kultivera.

Med andra ord är Kultur inte någonting statiskt.

Kultur är i själva verket en process.

Den processen skulle man kunna säga är just det, som sker i att vi i samhället, gemensamt, kommunicerar, möter varandra i vardagen.

Kommunikation. Att vi delar med oss. Av allt från känslor, till funderingar, till mat, musik, och estetik.

Men även attityder, och förhållnings-sätt. På gott eller ont.

Man skulle faktiskt kunna säga det att INTE vara just inkluderande, att inte kommunicera, och att inte bjuda in, är själva MOTSATSEN till vad som kallas ”Kultur”.

Att man, som nu i Sverige vägrar att ens tala om Cannabis — är kulturellt sett — djupt problematiskt. Detta, eftersom det i de flesta religioner, utanför den Västerländska Kristna religionen, anses som en självklarhet, att bruka Cannabis, för olika orsaker.

Enligt vissa Muslimska ledare är Cannabis, som naturligt förekommande, inte överhuvudtaget något Mohammed förkastar.

Alltså en från Gud given gåva, som inte anses skadlig för människan.

Dessa är religiösa auktoriteter som är långt högre i hierarkisk rang inom Islam — än Svenska politiker och tjänstemän som inte följer forskning och vetenskap.

Det finns också Muslimska teologer och religionsvetare som förkastar Cannabis som Khamr.

Inom Hinduismen är det också accepterat att bruka Cannabis i samband med firandet av Shiva.

De Vediska skrifterna hävdar att Cannabis är en av de 5 heliga plantorna.

Exemplen på kulturellt grundad normaliserad relation till Cannabis — är oerhört många.

Vad vi hamnar i är en situation som inte Svenska politiker och tjänstemän ter sig ha kapaciteten att ta till sig allvaret i.

Vi pratar 1 miljon människor av Svenskarna som har ett fullkomligt normaliserat och oproblematiskt förhållningssätt till Cannabis. Människor som i de flesta fall inte ens dricker alkohol.

Människor, av vilka säkerligen 50% lider av PTSD — som resultat av flykt och materiell osäkerhet. Människor som den Svenska Staten vill tvinga att använda mediciner som SSRI, SRNI, etc. för att lindra deras problem. När det som skulle hjälpa dem mest — vore den psykiska lättnad som skulle komma av en legalisering av Cannabis.

Idag, är läget sådant — att de som har en kultur som anser att Cannabis är normalt och mindre farligt än tex. Snus — införskaffar sin Cannabis — oavsett om det är lagligt eller inte — ur deras syn är det redan lagligt.

De gör enligt sin tro, sin kulturella kontext, och hela sin sociala struktur inget fel — de omsörjer istället en självklar del av sin kultur.

Det går inte driva bort en sådan konstruktion med Polisiärt våld och hot om sociala replissarier — det gör endast ämnet skarpare och tvingar fram hårdare strategier från de som importerar den produkt — som hos denna grupp på ca. 1 miljon Svenskar — hålls för mindre farligt än kaffe.

Detta är en av de många kulturella aspekter kring ämnet som måste tas upp i den än så länge ganska tysta debatten i frågan.

2018 är valår. En av de viktigaste frågorna under valet 2018 — handlar om integration.

Det finns bred kritik mot Riksdag och regering som handlar om just integrationen. Eller rättare sagt — Regering & riksdagens oförmåga att bedriva fungerande integrations-politik. Antalet rena press-grodor och absurda uttalanden om ”no-go zoner” och ”förlorad” kontroll etc. som under de senaste 2 åren fyllt Svenska media är rent skamligt. Det vittnar om en djup okunskap, och en rasism som är strukturell.

Inklusion — betyder också acceptans.

För acceptans, krävs förståelse.

För förståelse krävs fakta, diskussion, och sorterande av fakta.

Det räcker inte att hävda att ”Men jag är ju snäll!”

Så Alice Bah, et al;

Handling och ord som ger samma signal — det är ansvarsfull politik. Inte taktiska upplägg som ger möjlighet att skjuta frågan framför sig — obevakat av media, och akademi.

Cannabis — är egentligt en vuxen privatsak, och en självklar del av världens kulturer.

Att Svenska tjänstemän & tjänstekvinnor — som kanhända inte har ett behov av medicinsk Cannabis, eller helt enkelt, inte tagit sig tiden att studera in den samlade informationen — skall sitta och sätta sig till doms — är etiskt och moraliskt vansinne.

Den nuvarande politiken i frågan, är vansinne.

Samma vansinne som att den Svenska vården tvångsmatar patienter med Alvedon, 2–3 ggr per dag — för att man har ett avtal. Trots att det är vetenskapligt dokumenterat att Alvedon är farligt för levern…

Det krävs en seriös debatt om hälsa, och individens rättigheter, och om varför inte Svenska läkare svär Läkareden.

/ PD