Sverige, Svenskarna & Cannabis Del 7

Det handlar om säkerhet.

Varje dag som regering & riksdag vägrar att uppdatera sig, adressera och ta tag i frågan — är uttryck för oaktsam, närmast kriminell cynism. Det vittnar om en fullkomlig respektlöshet inför människoliv, individuell integritet & progressiv demokratisk ordning. Alternativt kriminell naivitet.

Utifrån den statistik som existerar, är det rimligt anta att den olagliga Cannabis-handeln idag handlar om miljarder kronor per år. Det är en sfär där det med jämna mellanrum uppstår konflikter, som i vissa fall leder till våld.

Det tyngsta argumentet för en fullkomlig legalisering och reglering av Cannabis i Sverige, som handelsvara, som medicin, eller för enskilt privat bruk, för vad det nu må vara — handlar egentligt om Medborgarnas trygghet, Svensk rättsäkerhet, och Statens integritet.

Det ter sig dock i Sverige idag, i frågan Cannabis — råda en klar åsiktshegemoni inom Stat & Kommun — grundad i okunskap, alternativt principiell dogma, i kombination med en generell grundsyn — om att ”Den Svenska modellen” skulle vara optimal.

Man uppger ifrån regering och riksdag inte varför det skulle vara så.

Man förklarar sig inte med vare sig god retorik, eller relevant och vetenskaplig evidens i sak.

Man kör en “En Svensk tiger.”.

WHO, och FN är officiellt positivt inställda till en reglering och legalisering av Cannabis. Den Amerikanska kongressen arbetar för fullt med att färdigställa ett lagförslag som har majoritets-stöd — som handlar om just en legalisering — fast nu — för hela USA. Canadas President Trudeau står helhjärtat bakom den jättesatsning som nu görs i Kanada.

Newsweek publicerar forskning som konstaterar att Alkohol är 100 gånger högre skadeverkningar än Cannabis — men trots detta håller Svenska politiker och tjänstemän/kvinnor fast vid information som visat sig vara fiktivt.

Lögn och hitte-på, som grund för en lagstiftning som bevisligen i dagsläget — leder till större samhälls-skada — än en marknads-funktionell, lagligt reglerad ekonomi kring hanteringen, och en fullkomlig avkriminalisering av Cannabis.

Varför då denna djupa fanatiska övertygelse hos Cannabis-motståndarna?

Dagligen brukar vi Svenskar en rad olika typer av Narkotika. Narkotika möjliggör att människor skall kunna genomgå operationer, eller för att människor med smärta, eller annan kronisk problematik skall kunna leva och fungera.

Ett Narkotikafritt samhälle — skulle innebära katastrof för säkerligen 1 miljon människor, som annars inte kan leva ett någorlunda kvalitativt liv. Det är helt enkelt en omöjlighet med ett Narkotikafritt samhälle — och de verksamheter som samlas kring idén blir egentligt ingenting annat än språkrör för en extrem, och mycket liten intresse-sfär.

Det lite småtrevligt, men ändå passivt-aggresiva ståndpunktstagandet ”Ett Narkotikafritt samhälle” — är egentligt en kvasi-position, som i all sin välvilja, kanske inte är helt förenlig med demokratiska värden. Att den inte stämmer överens med den fysiska verkligheten — det vet vi idag, med stöd av forskning samlad under det Amerikanska National Institutes of Health’s skyddande hand — sedan 60-talet.

Det är inte befängt att anta att den främsta orsaken till Drottning Sylvias engagemang i frågan är just PR; Att framstå som någon som verkligen bryr sig om samhällets sorgebarn.

Verkligheten bakom dessa organisationer är en annan.

Det finns tydligt etablerade kopplingar till bla. Läkemedels-industrin.
Även Polisens egna intresseorganisation stöder verksamhet, stiftelser och föreningar som används för att skapa argument för större ekonomiska resurser etc. — samt ett antal aktie-intressenter i olika nivå & skikt.

Drottning Sylvia et al. utför helt enkelt bara ett PR/Opinionsbildnings-uppdrag i egen vinnings sak.

Det handlar om position, och ekonomiska intressen, snarare än att hjälpa människor att finna vägar ut ur beroende-problematik.

Det torde inte vara godtagbart, ur ett konstitutionellt rättsperspektiv — att ren fördomsprofil — skall få ligga till grund för den politik som drivs.

— Att det är personer i maktposition som i detta fall far med osanning — gör saken värre. Det är naturligtvis helt riktigt att var och en som enskild individ — kan ha åsikter — men det förändrar inte verkligheten.

Det som nu sker i Sverige — påminner om Barnmorskan som av principiella & religiösa orsaker vägrade utföra aborter, och så lyckades sabotera en hel kommuns folkhälsovård, till en ännu oredovisad kostnad.

Vad gör Svenska politiker och tjänstemän konkret i frågan?

Istället för att tala om Cannabis — går politiker i valrörelsen 2018 ut med löften om 10.000 nya Poliser. 10.000 nyutbildade poliser. 10.000 — Till en kostnad på minimum 1 miljon kronor per skalle, per år. Skattefinansierade.

Dessa 10.000 nya Svenska poliser — skall jaga bovar. Man kan undra om det ens finns så många människor som har den egentliga kompetensen att bli bra effektiva yrkespoliser?

Skatte-finansierade Miljardkostnader — för att kompensera för dålig politik.

Ett delmål i detta bovjakts-arbete — är de bovar som på olika vis möjliggör Cannabis-bruket i Sverige.

Främst handlar det om de som brukar Cannabis. Men ur ett juridiskt perspektiv också berör alla dem omkring dem som brukar Cannabis.
Familj, vänner, bekanta, kollegor.

Vi pratar alltså 1 miljon kulturellt grund-övertygade individer som på grund av sin kulturella och sociala miljö — med en socialt normaliserad relation och syn på Cannabis, grundad i mångt i religion, och tradition — i lagens ögon, tekniskt sett — konsekvent blir Kriminella.

På grund av en åsikt.

En åsikt som inte stämmer överens med existerande vetenskapligt påvisade fakta. Det vi kallar; ”Den fysiska verkligheten.”

En åsikt som 349 personer, verkar överens om.

349 personer, som har en annan åsikt — än ca. 1 miljon andra Svenskar — och också äger rätten att Kriminalisera 10% av Sveriges befolkning…

Att Cannabis inte skulle vara en politisk fråga, ter sig i relation — tämligen orimligt.

Samhällskontraktet bygger på tillit.

Precis som Läkemedelsverket, förlorar Polisen trovärdighet som konsekvens av Regering o riksdags tystnad.

Vanliga medborgare som förvandlas till Kriminella — av den enkla anledning att de av någon orsak upplever sig behöva Cannabis och Regering & Riksdag anser att de är Kriminella om de införskaffar det de upplever sig behöva — har inte förvånade — lågt förtroende för den sk. Auktoritet som skall vara dem behjälpliga i händelse av olyckor, nöd eller brott.

En misstro, som sprids i den sociala sfär som berör de ca. 1 miljon Svenska medborgare som redan är kulturellt övertygade i sak.

Konsekvent — är ju alla dessa människor i egenskap av medhjälp, eller vetskap — också kriminella.

I sig, en absurd konstruktion, och ett hot mot den grundläggande civilitet, som är en nyckel till vårt samhällskontrakt.

Polisens uppgift i det moderna samhället är att skydda och tjäna samhällets enskilda medborgare. Det är i sak en genuint god och meningsfull sak. Det är därför viktigt att vårda det förtroendet. För allas skull.

Det finns någonting som kallas Civilförsvar. Inom Civilförsvarets arbete ingår saker som att analysera beredskap i händelse av kris, och vad som kallas ”moral”. Det som kallas ”moral” i det sammanhanget — handlar om hur mycket medborgarna litar på varandra och myndigheterna. Det är viktigt ur ett Civil-perspektiv — för att samhället skall fungera. Samarbete är en av grundläggande överenskommelserna i det moderna demokratiska samhället. Men utan tillit, och förtroende börjar detta vackla — och det i sig är ett hot mot hela samhällsintegriteten.

De flesta vuxna vet att när det socialt blir ”Vi” & ”Dom” — oavsett vem ”Vi” är i sammanhanget — upphör grundläggande civilitet & samhällsmedvetenhet.

Den fiktiva separationen — avhumaniserar. Det är ett vedertaget faktum.

En fråga om vilja, pengar och kreativitet.

Vilka är då de människor som väljer att investera tid och pengar på Cannabis — trots kriminalisering, med de höga risker detta innebär?

Å ena sidan — består den nuvarande Cannabis-branschen av välorganiserad och funktionell ekonomi i de länder och stater som nu legaliserat, helt eller i del.

Å andra sidan — har Cannabis kommit att bli en stadig inkomstkälla för Organiserad brottslighet.

Allt från etablerade större ”företag”, eller ”familjer” till ökända MC-gäng — och en rad av små-grupperingar & lösa tillfälliga ”affärs”partners — i olika konstellationer.

Vissa av dessa organisationer har ett intresse av både reglering och legalisering — eftersom de är så pass etablerade att de behöver skapa ”Vita” inkomster, och möjligheter att ”tvätta” pengar — i sitt större led som är just strävan efter legitimitet.

Sedan har vi paramilitära organisationer.

Vissa är politiskt eller religiöst motiverade — vissa rent ekonomiskt motiverade.

Utöver dessa — finns det självutnämnda ”entrepenörer” inom i stort alla sektorer med tillgång internationell handel, spedition och transport.

Det är samlat — problematiskt.

Ur ett samhällsekonomiskt, socialitet, och säkerhetsperspektiv.

Cannabis är relativt enkelt både att producera, och hantera.

Som jag tidigare redogjort har Cannabis — i ett oreglerat och kriminaliserat samhälls-läge mycket hög lönsamhet.

Det gör att organisationer med stora ekonomiska behov ser Cannabis som en tillgång.

Det gör också att enskilda individer i upplevd nöd, eller ren cynism — tar omänskliga chanser.

Miljontals kronor per vecka lämnar Sverige — och åker rätt ut i den svarta ekonomi som existerar kring vapen, papper, och människor.

Pengar som — med legalisering och reglering — skulle bli kvar inom den Svenska ekonomin.

Med en legalisering och reglering — skulle man minska de kriminella organisationernas inflytande både socialt och ekonomiskt — och pengarna skulle gå direkt in i den vita ekonomin och komma samhället i stort till godo.

Rimligen kan kunskap, förnuft och fakta — ersätta rädsla, fördom och grundlös förbudspolemik?

Det är dags.

/ PD