Adam och Eva och vad som står på spel

Just nu debatteras det flitigt kring huruvida Adam och Eva har funnits som verkliga personer, alltså fysiskt bokstavligt som de första två människorna på jorden. Stefan Swärd hävdar att det är så och vidare att det måste läras ut på våra samfunds teologiska fakulteter. Allt annat är det Stefan kallar “liberalteologi”. Bibeln historicitet står på spel.

Mot detta val av lackmustest för sann kristen tro har några av svensk frikyrkas mest kompetenta teologer invändningar. De menar att texten om Adam och Eva tillhör genren mytiska/poetiska texter och att vi riskerar missa viktiga poänger om vi läser dessa texter som naturvetenskap eller som en vanlig nyhetsrapporterande text.

Jag står själv på teologernas sida. Min åsikt är att texterna ska förstås mytiskt/poetiskt. Sen har jag inget emot om jag en gång i evigheten får ta en fika med Adam och säga “Ledsen, men jag var övertygad om att du var en myt.” Det får jag (och han) helt enkelt ta. Men nej, jag tror inte texterna ska tolkas som vare sig historieåtergivning eller naturvetenskap.

När det gäller hela skapelseberättelsen kontra vetenskap etc så var det Nicky Gumbel, grundaren av Alpha som för så där tjugo år sedan befriade mig från krampen kring dessa frågor. Nicky slog fast att bibelns första kapitel inte handlar om: “När och “Hur,” de frågorna får vi lämna till naturvetenskapen. Utan om frågorna: “Vem och “Varför”. Men det är en längre historia.

Vad står på spel? Varför inte bara låta det vara? Två snabba saker. Det synsätt som Swärd för fram riskerar att se bibeln som ett gäng dominobrickor det allt måste stämma annars rasar hela bygget. Logiken blir då något förenklat att om inte Adam och Eva fanns som fysiska personer så fanns inte Jesus och inte uppståndelsen och det är tack och godnatt.

Om bibeln har “fel” här så har den självklart fel överallt. “Sanningen” lyfts gång på gång fram som ett argument. Med sanning menas bara det som “verkligen hänt”. Redan där tappar de mig. Min erfarenhet är att poesi kan innehålla otroliga sanningar. Jesus liknelser gör det också utan att vi behöver argumentera för att de är värdelösa om inte den barmhärtige samariern verkligen funnits eller att myntet kvinna tappade var ett verkligt mynt etc. Myter är verkligen berättelser som förmedlar sanning.

Låt mig dela en händelse från för flera år sedan här i Borlänge. Kyrkorna i stan var aktiva på den stora Peace and Love festivalen. Vi fanns där och delade ut vatten, kaffe och öronproppar. Det blev många samtal med människor om religion, tro och existentiella frågor.

Några ungdomar kom fram till mig och frågade om jag “tror på Adam och Eva”. (En observation, det brukar vara den frågan eller nåt om helvetet, homosex eller evolutionen ungdomar väljer som icebreaker när de nu har en religiös människa framför sig. Spännande tycker jag!)

Jag frågade dem om de hade koll på vad berättelsen handlade om. Jodå, det visste de. Två snubbar som åt av ett förbjudet äpplet. Jag frågade dem vad det kan betyda? Samtalet gled in på de gånger vi tagit beslut som ställt till det för oss. Det hade de (och jag) så klart gjort. Jag förklarade att för mig är inte det viktiga om berättelsen hänt eller inte, utan att den händer hela tiden.

Vi kom in i ett ärligt och bra samtal om misstag och deras konsekvenser, om vad det innebär att vara människa och vad den kristna tron har att säga om det. Allt detta utan att jag ens berörde någon sorts “historicitet”. Texterna verkade och funkade precis som de var tänkta.

Efter samtalet hör jag någon bredvid mig också samtala med ett gäng ungdomar. Det hörs skratt och jag ser ungdomar som himlar med ögonen. En man pratar nervöst om inavel i vargstammen. Jag blir nyfiken och går lite närmare.

Snart får jag scenariot klart för mig. Samma fråga har ställts om Adam och Eva men det här samtalet landade inte i djupa existentiella frågor om människors livsvillkor utan i inavel. Hur kunde det ske? Jo mannen (som var en fin och välmenande broder) hade hävdad att det var viktigt för en kristen att tro bokstavligt på bibelns första kapitel. En av ungdomarna hade då frågat vem Adam och Evas son Kain gifte sig med. (En logisk fråga om man inte ser textens genre, en annan är den om Adams navel).

Mannen hade då kastat sig in in ett för honom rimligt och bibeltroget svar. Kain gifte sig med en syster. Vidare hade han förklarat för (de nu väldigt skeptiska) ungdomarna att det var helt ok på den tiden för lagen som reglerar sånt hade inte kommit än. Dessutom var människornas gener helt rena så inavel funkade bra.

Det ledde vidare till samtal om hur inavel fungerar och vips handlade hela samtalet om vargstammen. Ungdomarna fick alla sina fördomar om kristna med råge bekräftade. Jag tyckte synd om mannen som verkligen ville väl, vara bibeltrogen och sann.

Den här berättelsen är talande för den sätter fingret på vad som står på spel. Meningsfulla relevanta möten eller samtal om inavel.