Falska profeter

Har fortfarande semester men delar ändå några tankar från dagens evangelietext. I texten från Matteus 7:15–21 så talar Jesus om falska profeter. Att kalla någon för “falsk profet” är förresten populärt i den “kristna” delen av internet. Den som inte tror exakt som jag själv, tolkar bibeln precis lika som min variant är en villolärare/falsk profet går ofta resonemanget.

Men vad är det Jesus menar här? Jesus säger inte: På deras visioner, på alla deras måldokument ska ni känna dem, på trosbekännelserna de definierar sig själva utifrån, på teorierna i deras huvuden, på deras ställningstaganden i olika frågor, på gränserna de dragit ska ni känna dem. Jesus säger inte ens att det hänger på hur mycket de profeterat och hur många demoner de drivit ut.

Nej Jesus säger att vi känner igen dem på deras frukt. Är den bra eller dålig?
Frukt syns, frukt smakar, frukt är konkret. Jag tror inte vi sträcker bibelordet hos Matteus för långt om vi låter Paulus utveckla frukttemat. Han skriver nämligen också om frukt i Galaterbrevet 5:22–23

“Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.”

Egentligen står det frukt i singularis. Frukten är kärlek, allt det andra är kärlekens uttryck. Glädje, frid, tålamod, vänlighet osv.

Så en falsk profet är den som står för motsatsen till allt vad kärleken innebär. Det kallar Jesus dålig frukt alldeles oavsett hur “rätt” den personen menar sig tänka och tro.

Något för oss alla att utmanas av.

Den himmelske Faderns vilja är kärlek. Vi gör denna vilja när vi låter kärleken driva allt det vi gör. Våra liv bär god frukt när de kännetecknas av glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Hur får vi den kärleken? Jo när vi lär känna Jesus.
Enligt Jesu egna ord verkar det inte handla om att lära känna honom i det spektakulära (vers 22). Jag tror det handlar om att lära känna Jesus i vår vardag, i våra vanliga möten med vanliga situationer och människor.

Så enkelt, så svårt.

Tänk om det viktigaste inte är VAD vi tror utan HUR vi tror?