Fyrtioårskris

Funderar på en liten bloggserie om det här med fyrtioårskris. Är själv fyrtiotvå och tycker mig se ett visst fog för uttrycket, dels hos mig själv men också hos jämnåriga. Vad är det som händer så många i den här åldern?

Tror det handlar om att insikten att livet inte är oändligt smyger sig på mer och med det en rastlöshet. Var det här allt? Än hinner jag väl förnya mig, än hinner jag väl med “äventyret”. Än hinner jag väl lämna min mediokra tillvaro/partner/jobb för att börja leva mitt verkliga drömliv. På riktigt. Än är jag väl attraktiv. Än kan jag väl återuppfinna mig själv, än finns det tid.
Visst? Visst? Snälla!

För en del leder oförmågan att hantera de här tankarna till uppbrott från relationer, för andra leder det till att de lämna sammanhang och trosuppfattningar. På trons plan är det i den här fasen, om inte förr, som den “naiva tron” verkligen utmanas. Vad är en hållbar väg framåt?

Vad tror ni, kan det här vara intressant att fundera kring?

Like what you read? Give elsander.nu a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.