Guds ord

Photo by Aaron Burden

Läste en artikel i Dagen som berörde mig. Den handlar om prästen författaren och förkunnaren Simon som genom sjukdom och utbrändhet tvingades bearbeta sin sin tro och sin bibelsyn. En formulering träffade mig rakt i hjärtat och är något även jag grunnat på. Här kommer ett citat från artikeln:

– Jag har alltid velat göra mitt bästa och ville verkligen vara bibeltrogen.
Då hade Simon ingen aning om att han snart inte ens skulle orka läsa Bibeln utan i stället hämta tröst hos de svenska diktarna, ord från vanliga människors brottningskamp med Gud.
– ”Vem är du som uppfyller mitt inre med din frånvaro”. Ingen kunde som Pär Lagerkvist exakt tolka hur jag kände det.

Har själv brottats mycket med den bland kristna slentrianmässiga användningen av Bibeln som “Guds ord”. Dels utifrån mina möten med muslimska vänner, de menar ju att Koran är Guds ord. Samma formulering som vi använder om bibeln men med den avgörande skillnaden att de tror på en bok som bokstavligen kom ner från himlen till Mohamed. Alltså allt det Gud har att säga har han sagt väldigt specifikt i en väldigt specifik bok på arabiska.

Det är något helt annat än vad vi kristna menar, hoppas jag, det finns visserligen fundamentalistiska kristna tolkningar som ligger nära en muslims syn om en bok som kommer ner från himmelen. (mer om det senare) Men det är inte hur kristna genom historien relaterat till Bibeln.

För en sund kristen syn rekommenderar jag den här posten av Mackan Andersson. I kristen tro är “Guds ord” inte en bok, utan en person. Ordet blir kött. Jesus är Ordet. Ingen bok i världen kan helt forma storheten i att Gud blir människa. Johannesevangeliet som tydligast presenterar Jesus som Ordet som “blir kött” dvs inkarnationen har med en intressant notering mot slutet.

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Joh 20:30–31

och den sista versen i evangeliet

Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.
Joh 21:25

Nästan som om Johannes säger: “Kom ihåg att Jesus är grejen, kom ihåg att en bok aldrig kan fånga allt vad det innebär att Ordet blir kött. En bok kan berätta om det, en bok är viktig. Men förväxla aldrig Jesus med en bok. Fast det fattar ni väl? Ingen bok i välden kan ju rymma allt han betyder?” (Då talade Johannes så klart bara om sitt evangelium. Bibeln är ju ett bibliotek av olika böcker)

Tillbaka till artikeln i Dagen. Om jag förstod artikeln rätt så hade Simon en bibelsyn som gjorde att han fick gå till annan litteratur för att hitta “ord från vanliga människors brottningskamp med Gud.” Jag förstår honom.

Självklart är det inget fel att läsa annan litteratur än bibeln, jag älskar böcker av alla slag. Det finns fantastiska rikedomar överallt. Samtidigt kommer uttrycket “Att gå över ån efter vatten” till mig.

För vad är psaltaren om inte “Ord från vanliga människors brottningskamp med Gud.” Det är väl hela grejen med stora delar av den boken, ja stora delar av Gamla Testamentet när jag tänker efter. Förresten namnet Israel betyder “brottats med Gud” så den brottningen var en del av det judiska folkets identitet. Vi möter brottningen också i Nya Testamentet, vi möter den i Jesu liv tex i getsemanetexterna vi just läst i påskas. Faktum är att en massa människor i Sverige idag brottas med livet, med de stora frågorna, ja med Gud. För oss är bibeln en högst relevant bok.

Men precis som Simon har jag hos många kristna mött en väldigt statisk bibelsyn där det enda viktiga är att betona bibeln som “Guds Ord” utan vidare förklaring. Det har ofta setts som en magisk formulering som är självförklarande. Alla andra aspekter och nyanser avfärdades som “liberalteologi”, “bibelkritik” och rent av som flum. Kvar blir istället för en relevant bok en oanvändbar religiös skrift, fjärran från våra liv och erfarenheter. Sen är vi bekymrade att bibelläsandet minskar. Simon säger:

– Visst hade jag haft en biblisk tro. Men det fanns väldigt lite utrymme för brustenhet, tvivel och oliktänkande. Det spelar kanske ingen roll hur bibelförankrad förkunnelsen är om det inte finns plats för svaghet och brustenhet.

Till mina goda evangelikala vänner, som nu kanske känner sig tvingade att citera Lausannedeklarationen jo jag räknar mig också som evangelikal (även om termen är knepig och spretig) och jag gillar formuleringarna i den nämnda deklarationen. Men vi måste sluta att slentrianmässigt använda termen “Guds ord” om bibeln som om det förklarar nåt. Vi kan göra det, absolut, men då måste vi ta oss tid att utveckla vad vi menar med det.

När jag beskriver bibeln och min tro för människor idag använder jag ofta formuleringen att bibeln för mig är den primära berättelsen om Gud och människan. Dess centrum är Jesus och berättelserna om honom, hans liv död och uppståndelse, är min auktoritet och vägledning.