Hmmm. Var ska jag börja?
Liselott Björk
11

Tack Liselott för din kommentar! Jag gillar din problematisering kring “fågeln”, vad händer om det inte är en söt fågel som kommer i damens eller vår väg? Jag läste någonstans att en mystiker är en person som insisterar på att universum konspirerar till det bästa mot oss. Med andra ord, att mystikern ser allt som Guds nåd. Jag tror som du att det här kan göra att vi riskerar “stänga av” och inte ta in eländet.

För det finns en självklar invändning i allt det fruktansvärda vi människor råkar ut för och utsätter varandra för. Dessa saker kan väl aldrig vara Guds nåd? Självklart måste vi vara försiktiga runt dessa frågor, det finns alltid en risk för naiva och tillrättalagda svar som skadar mer än de hjälper. Speciellt om vi själva kommer från en privilegierad position men har åsikter på hur andra som råkat ut för värre saker än vi själva ska reagera och se på tillvaron. Det finns en sanning i “Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det” men den sanningen är svårtillgänglig bakom den klyscha uttrycket blivit.

Trots dessa invändningar tror jag att vi ändå kan insistera på att Guds nåd kan försona och täcka allt, även det mest fruktansvärda. Gud kan använda allt och därigenom göra allt till en nåd. Är inte det en av mystikerns uppgifter? Att trotsigt peka på nåden mitt i skiten. Inte som en verklighetsflykt utan som ett reellt alternativ till hårdhet, cynism och total uppgivenhet? Vad är annars alternativet. Att precis som du skriver “Förvalta Guds nåd”

Typ så tänker jag.