“Varför gör ni så här?”

Seth Godin säger att testet för varje organisation/byråkrati är hur människor i organisationen svarar på frågan “Varför gör ni så här?”. Om jag utvecklar hans resonemang lite så funkar det inte att hänvisa till policydokument, vad chefen sagt eller ”så har vi alltid gjort” etc. Människor i organisation måste kunna ge ett entusiastiskt och motiverat svar på frågan. Nåt som är rimligt och begripligt inte bara för den som frågar utan ännu viktigare, för den som svarar. Om policyn enbart är pliktskyldigt inlärd, nåt man beordrats att säga, men inte kommer som en naturlig del av deras berättelser har organisationen misslyckats.

Det här fick mig att tänka på oss i kyrkan. Hur svarar vi när människor frågar “Varför gör ni så här?” Svarar vi “Vår kyrka tror”, “Vår församlingsordning säger”, “Pastorn har sagt…” eller så klart det givna: “Bibeln säger”.

Räcker det? Måste inte våra svar komma från våra hjärtan och vara en story vi är stolta över, inget vi pliktskyldigt lärt oss utan nåt vi lever och andas?