Jag är Världens bästa Skidåkare

Jag var aktiv fotobollspelare från 10 till jag var 14.

Sprang på eljusspåret & runt fotbollsbanan varv efter varv i alla årstider. Gjorde situps, armhävningar, Sparkade fotbollen med tåfjuttar och bredsidor.

Alltid stod vår super-engagerade tränare och skrek på oss vid sidolinjen, outtröttligt.

Den dag idag har jag stor Respekt, för alla obetalda tränare och coacher.

-Vi vann inte jätte många fotbollmatcher.

Det jag kommer bäst ihåg under min korta o intensiva fotbolls karriär, är JC-cupen.

Efter 1,5 dagars hårt spelande och för många läsk, var det dags för avslutande final. Märkligt nog hade vi klarat oss igenom inledande spel och var motståndare till regionens hårdaste killar i Vetlanda Fotboll Förening.

Efter en trög 1.a period låg vi under med 2 mål.

Vår tränare gjorde ett halvtappert försök att ge oss självförtroende till att reducera och spela offensivt.

-Vinna tillbaka initiativet.

Där o då tror jag att ingen av oss 12 spelare och 4 avbytare kände någon större övertygelse om en guldmedalj, som tränaren försökte övertala att gå ut och vinna.

45 minuter senare var vi årets vinnare av JC-cupen 1986.

Jag minns att jag kände mig som Världens bästa Fotbollspelare.

Om Zlatan funnits i den stora fotbollsvärlden på denna tiden, hade jag varit bättre än Zlatan.

-Känslan var min.

Något Senare fann jag ut att skidåkning var min grej.

Jag började åka skidor på allvar, som ett aktivt fritidsintresse, då jag upptäckte något intressant.

Jag var Världens bästa Skidåkare i alla kategorier, oavsett stil.

Ingen över och ingen vid sidan.

Jag var alla skidåkares Zlatan.

För en o annan, kan det låta som en underlig hållning.

En världsmästare mäts ju i hundradelar av människor i trikåer med tusentals träningstimmar i ryggen och av alla de som sitter framför tv`n i soffan.

Förklaringen är enkel. Utgångspunkten var i min känsla.

Det som är unikt, är framförallt att ingen kan mäta sig med mina personliga fantastiska upplevelser i fjällvärlden.

Det är exakt där det ligger, i känslan.

Den äger jag.

Många gånger kan du inte prestera mer, du har inte mer tid till aktiv träning, din utgånspunkt ligger kanske inte heller tillrätta för att du skall kunna optimalt genomföra den träning som behövs. Den ekonomsika situationen eller familj situation, gör att du inte kan eller orkar prestera mer.

Se till alla dessa faktorer & utgångspunkter, baka in de i ett system av algotrimer i någon datamaskin, då kanske du helt enkelt är Världens bästa skidåkare, cyklist, löpare, simmare eller i någon annan aktivitet där ditt fokus är.

Är det då så att den uppenbara tävlingen är obetydlig för dig?

Ditt tävlande handlar kanske mer om att vinna egen-tid, möjlighet till frisk & fri Luft.

Frigöra tankar och nollställa.

Är det även så att välbehaget och den goda känslan, kan sättas lika högt som en OS-medalj?

Har du suttit på en svettig konferans,jobbat övertid eller haft en tråkig föreläsning o drömt dig bort?

Känns det som att du får en guldmedalj varje gång du får egen-tid från familjen, får gå på den fjälltoppen, springa den där rundan i skogen i höstrusket.

Tävlingar sker överallt hela tiden runt omkring dig.

Vad tänker proffs, när de vinner nya medaljer, då det alltid finns fler att vinna i framtiden. De tar aldrig slut. Kampen om att stå på toppen blir smalare och smalare.

Proffsens vinster är faktiska, fysiska och målbara.

Dina vinster är otydliga, diffusa och mänskliga.

Visst, de har kämpat det är sant.

Men deras idrottsprestation är ett heltidsjobb.

Stoppar man in deras faktorer & utgångspunkter, bakar in de i ett system av algotrimer i datamaskinen — får man en ny siffra att förhålla sig till.

Därmed är det inte rättvist att tro att elitidrottare är bättre än dig.

De flesta tävlingar behövs inte vinnas. Speciellt inte de tävlingar där man mäter sig själv med andras prestationer. För du vinner alltid om du låter känslan styra dina tankar om huruvida du låter dig själv vara en vinnare.

För vem kan egentligen vara bättre än du själv?

Du är en vinnare, en världsmästare, låt dig äga den känslan.

Lycka till med att samla mentala Guld Medaljer.

7�4�&��mS�

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.