Fake News-Del 1: Forskning eller opinion?

Det talas väldigt mycket om ”fake news” i medierna idag. Alltså desinformation och rena lögner, inte sällan kopplade till Trump eller Putin. Men det talas inte lika mycket om vad som är korrekta/äkta/riktiga nyheter. Fenomenet är heller inte är nytt. Det några aspekter som känns intressanta och värda att fundera kring. Här kommer fokus framförallt läggas på vetenskapliga och i viss mån opinionsbildande nyheter. Det kommer inte handla så mycket om annan “vanlig” journalistik denna gång.

Det är nog många som kan skriva under på att allt för mycket av den information som når oss har sitt ursprung i opinionsbildning. Medan det däremot alltid verkar finnas en brist på sakkunniga som med fakta och saklighet delar med sig av upplysningar som de kunnat verifiera genom egna eller andras vetenskapliga metoder och slutsatser.

Hans Rosling, som nyligen tragiskt nog och på tok för tidigt gick bort ifrån oss, var kanske den i Sverige som på senare tid inte enbart var en forskare utan även en av Sveriges främsta vetenskapliga upplysare och bildare. Även vida känd utomlands via föreläsningar och som bland annat Bill Gates rådgivare till sina projekt för att göra världen lite bättre. I Roslings frånfälle vill jag tipsa om Agnes Wold, (@agneswold på Twitter.) Hon är riktigt flitig där och allt oftare i annan media med. Hon använder vedertagen och bevisad fakta som paketeras och förklaras tydligt för sina följare. Hon avfärdar löpande myter och andra påhitt som saknar vetenskapliga belägg.

Dagens medieklimat gynnar inte direkt hårda fakta och konkreta belägg. Relevanta forskningsresultat bör ju nå ut till sina målgrupper för att göra konkret skillnad. Konkurrensen i medierna är som vi vet ofta mördande hård. Det är många som konkurrerar om de få minuter som finns tillgängliga i de etablerade etermedierna och de få uppslag i tidningar webb som är tillägnade vetenskap. Därför kan det vara lockande att vinkla ett forskningsresultat så att det sticker ut och antingen får plats på eventuella vetenskapssidor men troligare är att en sensationell nyhet kan ta sig in på de någon av de andra och mer omfångsrika avdelningarna.

Till att börja med måste forskningsresultatet göras kort och konkret. Vilket i sig kan vara en utmaning, ytterst lite i verkligheten gör sig lätt att beskriva kort och konkret. Ämnet måste göras intressant för så många som möjligt. T.ex. att en aktivitet, produkt eller kost kan leda till något riktigt bra eller riktigt dåligt för brukaren. Helst ska en slagkraftig rubriksättning a la kvällspressen sättas så att nyheten som eventuellt tagit sin in i något nyhetsmedium sticker ut. ”Luften kan döda dig”, ”Fredagsmys ger dig cancer” osv. Sedan ska texten i sig vara kort och koncis. Att det krävs ett intag på mer än 10 kilo guacamole per dag för att få i sig en farlig dos av det eventuellt ”farliga” ämnet framkommer kanske, i bästa fall, i slutet av artikeln. Eller så är det först när, och om, den riktiga studien blir läst som den insikten når läsaren.

Agnes gjorde för ett par dagar sedan en riktigt intressant fuling för att påvisa det dilemma forskare och journalister står inför. Hon visade, utan förvarning, exempel på hur kunskap måste ompaketeras för att ett faktabaserat budskap skall nå fram till en större publik.

Hon visar ett exempel på agendadriven pseudovetenskap. Påståendet bygger inte på vetenskaplig grund. För att något skall vara vetenskapligt prövat måste tesen till att börja med kunna testas och sedan ska den vara möjligt att nå samma resultat om studien skulle göras om en eller flera gånger. Alltså, olika forskarlag med samma tillvägagångssätt och likadana förutsättningar ska komma fram till samma slutsats.

Agnes hade lätt kunnat skriva om tweetet på ett sådant sätt att i stället för den nu (för de flesta) uppenbara trollningen inte hade genomskådats (av just någon). Plötsligt skulle en sådan ompaketerad ”nyhet” kunna komma att börja spridas runt i medierna. Även om någon eller några skulle bemöta och dementera nyheten skulle säkerligen ett antal läsare ändå ta nyheten som sanning. Antigen för att den passar ens egna agenda eller övertygelser. Eller helt enkelt för att man inte haft möjlighet att läsa dementin.

Det är i det långa loppet vanskligt att låtsas förmedla att man vet något, när så inte är fallet. Visar sig faktan vara felaktig kan konsekvenserna givetvis bli många. Men även om det man förmedlar är korrekt men att man av en eller annan orsak inte visar vare sig källor eller annat som styrker den kan vara lika skadlig. Förtroendet för rapporten hos mottagaren kommer oavsett att minska och rent av helt försvinna. Även för avsändaren och dess institution/organisation. Värst vore om även förtroendet för andra forskare/förmedlare minskar på grund av detta. Jämför med ”fake news”, något som alltid funnits men som kommit att uppmärksammats på bred front nu på sistone. Även budbäraren kan drabbas av förtroendetapp. Inom journalistiken i stort talas det om ett förtroendetapp hos delar av befolkningen. Det tappet kan ha många verkliga och upplevda orsaker. Men klart är att om en eller några journalister missköter sitt åtagande riskerar de inte bara sitt egna rykte utan hela branschens.

Påhittad fakta kan ställa till stor skada. Genom att vilseleda debatter kan politiska beslut fattas på felaktiga grunder och få individer eller grupper att börjar tveka på felaktig grund. Richard Dawkings anser att all form av pseudovetenskap är skadlig, oavsett om det orsakar direkt skada eller ej. Forskare vid Harvard University har menat att många av de 300 000 sydafrikaner som dog av hiv/aids gjorde det helt i onödan på grund av att regeringen var skeptisk till hiv och helt förnekade förekomsten av aids. Hade man istället behandlat patienterna hade i vart fall många av dem överlevt.

Exempel på skadade debatter i Sverige idag är de om eventuell värnplikten och eventuellt Nato-medlemsskap. När rena känsloargument på den ena eller båda/flera sidor upptar en stor del av debatten skadas den i sin helhet.

En debatt som skall leda till en utveckling framåt måste i grunden bygga på korrekt fakta. Utifrån faktan sedan kan vi använda vår moral och andra värderingar och prioriteringar. Men om vi börjar från fel håll kommer vi låsa in oss i tankar som i sämsta fall leder till rent av motsatt mot önskad effekt.

Någon kanske protesterar. Känsloaspekten är faktiskt väldigt viktig. Visst, om du bara rent teoretiskt diskuterar filosofi eller moral. Men om din diskussion ska leda till något konkret som faktiskt kanske kan påverka människor eller natur, ja då kan vi inte fatta våra beslut enbart utifrån ett känsloperspektiv.

För den som exempelvis skriver en rapport om religiös extremism är det viktigt att tidigt analysera och bestämma sig för hur eventuell extremism ska definieras. Utan klara och tydliga kriterier faller ju hela studien/rapporten. Det låter kanske enkelt. Men en person med kristen samhällelig bakgrund riskerar med stor sannolikhet att ta allt för många av sina egna värderingar för givna och därmed se dem som rimliga. Vad som räknas som radikalt i en religion, kultur eller stat skiljer sig mot hur det uppfattas i andra.

En tydligt definierad gränsdragning är A och O för den som sedan ska läsa och granska studien. Om ambitionen är att att undersöka en viss samhällsutveckling blir slarv i uttryck och formuleringar av definitioner rent av avgörande för hur rapporten kommer att mottas. Fallerar forskaren här blir det enbart dennes åsikter som sprids och diskuteras, något som troligtvis förtar en stor del — eller rent av hela värdet — av rapporten.

Sammanfattningsvis gäller det att integriteten hos forskaren är tillräckligt stor för att inte frestas att styra sin forskning utefter hur den kan tänkas tas emot av medier och publik. Det är även viktigt att medier som i någon mån blir budbärare av faktan också i möjligaste mån tar ansvar för att granska det de släpper igenom. Är det alls forskning? Bristande granskning i och med publicering i det långa loppet skada förtroendet för både forskning och journalistik. Dessutom kan som påtalat individer komma till fysisk eller psykisk skada av att följa råd som de tror grundar sig på vetenskaplig fakta.

Fake News Del 2: Vetenskaplig forskning

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Carla Filt, FRANSA’s story.