Diskurs inom webbdesign

Tidigare i år fyllde den första hemsidan 25 år, publicerad 1990 av World Wide Webs skapare, amerikanen Tim Berners-Lee. På den tiden var persondatorerna långt ifrån i varje persons hem, endast sega modemuppkopplingar till stängda BBS-nätverk var få förunnade, och mobiltelefonen stor som en tegelsten. Mycket har hänt sedan dess med webben både tekniskt och visuellt — från 90-talets statiskt gråsvarta pixelkreationer, via 00-talets pompösa Flashutflykter till dagens högupplösta, vältypograferade, animerade och framför allt interaktiva användarupplevelser.

Trots den tekniska utveckling som skett sedan dess och är fortfarande grundstrukturen av en webbsida – och i viss mån dess visuella utseende – relativt likt Berners-Lees grundidé: Till synes statiska, platta och fristående dokument sammanlänkade oavsett vilken datorserver i världen de befinner sig på.

Men just webbens utseende och dess visuella arv pratas det sällan om inom formgivningsdiskursen — kopplingen mellan skärmbaserad design och övrig designhistoria. ”Var är webbdesigners motsvarighet till Emigre?” undrade den amerikanska designern Jason Santa Maria i sin essä Discourse in Web Design 2014. Diskussioner om design för skärm tenderar att handla om teknik och ofta glöms dess förankring i visuell kultur och historia bort. Om det kan ses som en självklarhet för en bokdesigner att ha kännedom om Gutenberg för att fullt ut behärska bokmediet, borde då inte nutidens webbdesigners även studera sitt eget, digitala arv? Således borde det ställas krav på utbildningsväsendet, kritiker och historieskrivare att inte bara behandla webben från ett tekniskt perspektiv, utan också från ett visuellt.

Vi har under de här 25 åren genomgått en flertalet ismer inom grafisk design: Säkerligen kan man i retrospektiv säga att både 90-talets grunge-estetik och det tidiga 2000-talets Critical Design-rörelse blivit en del av vår samtida designhistoria. Men var är motsvarigheterna inom digital design? Varför pratar vi inte om digital formgivning och kultur som en del av vår visuella designhistoria? Var är visuellt och tekniskt utforskande, genredefinierande hemsidor som Superbad.com och Praystation.com? Var är de tidiga sociala samlingsplatserna för innovativ webbdesign som K10K.net eller Computerlove.com?

Eventuellt är problemet skärmens digitala och förgängliga natur – att vi förstår det kulturella värdet av ett arkiverande och analyserande för sent, när webbplatserna är borttagna och endast digitala brödsmulor kan hittas hos Internet Archive.

Har dagens responsiva webbsidor eller 1995 års modemanpassade imagemaps påverkat andra designdiscipliner eller på annat sätt förtjänat en plats i vår designskrivning? Med största sannolikhet har de det. Om vi inte börjar prata om och uppvärderar webbdesign till en ’riktig’ designdisciplin riskerar intresset för själva arkiverandet av hemsidor, appar och annan digital artefakt att gå förlorad och att vi i framtiden upptäcker en lucka i vår gemensamma designhistoria — något vi med största sannolikhet kommer ångra.


Lördag 5 december 2015 går Prata: Digital Design av stapeln på Kulturhusets lilla scen i Stockholm. Inbjudna talare är Open Work (NL), PWR studio (SE/DE), Rebekka Quiroz Wiberg (SE) och moderatorn Louise Kelpe (SE). Prata är arrangerat av Peter Ström från Konst & Teknik och Sanna Wickman från Doberman, och är gratis.

Mer info: http://www.svenskatecknare.se/medlem/2015/11/17/prata-om-digital-design/