Kommunpolitikens krockkudde

Nyligen i denna tidning kom problemen i kommunens skolor åter upp på dagordningen. En lokal opposition har genom snabbt agerande fått in frågan i den mediala dagordningen på sina egna villkor, genom parollen “skollag eller budget”. Men det är i media det.

Kommunens dras nämligen med något som under de senaste decenniet urartat till ett verktyg för nedskärningar: en politisk illusion av lokal demokrati, Stadsdelsnämnderna. SDN skapades med goda intentioner om att ta politiken närmare medborgarna. De påverkas däremot inte av den faktiska lokala opinionen utan har ett primärt verktyg: offentliga möten där medborgare kan delta och argumentera direkt för sin sak. Men knappa eller havererade budgetar gör detta svårt för att inte säga omöjligt.

Mekanismen tycks alltid vara densamma: när lokala oppositioner faktiskt agerar inom systemet och utmanar SDN-politikerna på dessa öppna möten avfärdas de snabbt med att resurserna faktiskt är slut, och sedan tycks inga kvalitetsargument någonsin spela någon roll.

Det duger inte att säga att det inte finns pengar. Stadsdelsnämnderna har blivit perfekta verkyg för nedskärningar. Politiker som är utsedda uppifrån men inte har egen makt över inkomsterna får motivera nedskärningar och försämrad service inför de boende. De ansvariga politikerna slipper stå till svars. Istället för att föra politiken närmare medborgarna fungerar de som “krockkuddar” åt de faktiskt ansvariga. Ett av många sätt som demokratin urholkats på.

Politiken kräver val. Antingen accepterar man de spelregler och ramar som finns, anpassar sig till situationen, och blir så en del av problemet. Eller så lägger man sin kraft på att bryta ramarna, förskjuta gränserna för vad som är möjligt, alltså förändra läget.

Show your support

Clapping shows how much you appreciated Jacob Oscarson’s story.