Kvotering

Det finns principiella så väl som moraliska ståndpunkter mot könskvotering i bolagsstyrelser. Ett är, främst från liberalt håll, att det inskränker äganderätten och att staten inte bör lägga sig i. Ett annat är att, som ofta kommer fram, att man i och med kvotering bedöms utifrån sitt kön snarare än sin kompetens och att det är orättvist. Det sistnämnda argumentet är intressant och bygger på tre grundantaganden.

1, alla de medelåldersmän som sitter i företagstoppen är kvalificerade. Det fanns inte en kvinnlig motsvarighet som matchade kompetensmässigt.

2, om fler kvinnor tar plats i bolagsstyrelser i och med kvotering gör det de på grund av sitt kön och inte för sin kompetens. Således kommer företagen drabbas av kompetensbrist.

3, Anledningen till mäns överrepresenation är som nämns i punkt ett att män är mer kompetenta. Inga strukturella faktorer spelar in. Punkt.

Om man utgår ifrån det argumentet att med kvotering bedöms man utifrån kön gör man de här tre antaganden. Kvinnor är inte tillräckligt bra, män är i företag för att de är bättre och strukturella faktorer som att män väljer andra män och så vidare (normer, värderingar, macho-kultur etc) spelar inte roll överhuvudtaget.

Ironiskt nog är det precis det här Isabella “Blondinbella” Löwengrip gör i den här debattartikeln “Vi vill bedömas efter kompetens — inte kön”.

Så, låt oss bara kort gå igenom de här antaganden. Det finns länder som provat kvotering. Vårt grannland Norge är ett exempel. Sju år senare kunde en studie visa att några dramatiska förändringar uteblev. Fler kvinnor representerades och kompetensen (observera) INTE blev lidande, snarare tvärtom. Eventuella rapporter om hur dyr kvoteringen skulle bli för företag sågades sönder.

Visst, det går att invända att i Sverige går representationen åt rätt håll och ökar stadigt, därför behövs inte kvotering. Här börjar man för första gången snudda vid ett faktamässigt korrekt argument. Problemet är att det går fortsatt för långsamt.

Men anledningen till att kvotering infördes i Norge och eventuellt införs här i Sverige är erkännadet av följande saker

1, strukturella faktorer håller kvinnor utanför. Män väljer in andra män som väljer in andra män.

2, representationen är fortsatt ett stort problem och går för långsamt.

3, kvinnor är visst kompetetenta och män är inte per automatik bättre lämpade för att sitta i en bolagsstyrelse.

Kvotering är inget permanent men ett sätt att säga till företag; ta ert förbannade ansvar och se bortom medelåldersmän. Här skulle man kunna önska att någon som Isabella Löwengrip kunde lägga ansvaret istället.

Det är kärnan. Män som väljer andra män och företag som inte vågar/vill förändra något, trots att de haft lång tid på sig.

Och som studien visade. Kvotering är odramatiskt. Kompetensen blir inte lidande för kvinnor är faktiskt också kompetenta.

Men det är klart, om man från start avvisar strukturella faktorer som förklaring till mäns överrepresentation och lever i villfarelsen att alla män är där för deras kompetens samtidigt som man helt enkelt tycker kvinnor är inkompetenta, då blir kvotering någonting väldigt kontroversiellt och felaktigt.

Det innebär också att man väljer se någonting annat än verkligheten.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.