‘Big Five’ och högre utbildning
Bara under de senaste åren har nästan alla högskolor i Sverige tvingats brottas med något vikande siffror vad gäller studentprestationer. Trots att behovet av framtida arbetskraft är stort är det många utbildningar som inte når sina uppsatta mål för antal examinerade studenter. Vi ser också avbrott och avhopp i en ny omfattning även på populära program som exempelvis läkarutbildningen. Högskolesektorn har expanderats kraftigt under ett antal decennier och det finns en risk med att betrakta den nuvarande strukturen som allt för självklar, i synnerhet om studenterna inte upplever att utbildningen är ändamålsenlig. Det blir också allt viktigare att ha koll på vilka förändringar kring utbildning som sker i omvärlden.
Delvis med bakgrund mot detta deltog jag i slutet av maj i en studieresa till USAs västkust. Jag reste tillsammans med en svensk delegation bestående av deltagare från RISE, Svenska EdTech företag, skolhuvudmän, riksdagsledamöter och några forskare. Under en vecka besökte vi Google, Facebook, Apple, Amazon och Microsoft för att få en inblick i hur dessa innovationsmiljöer resonerar och för att få bättre förståelse för deras arbete och intressen framöver. Det uttryckta syftet med resan var att utveckla kunskap och förståelse för den roll världens största datadrivna företag har på utbildningssektorn i ett globalt perspektiv, och dess effekter på det svenska skolväsendet. Det blev en lärorik vistelse och detta är några av mina reflektioner.
Den största lärdomen för egen del är hur alla dessa bolag visar ett intensivt intresse för lärande och utbildning (inom vissa områden). Den återkommande beskrivning som ges är att företagens största hot vad gäller möjligheten att växa framöver är bristen på kompetens. Bara i Seattle-regionen har Microsoft och Amazon sammantaget, i genomsnitt och kontinuerligt, 20 000 tjänster som inte är tillsatta. Microsoft (som äger LinkedIn) presenterade en global analys över vilka länder som uppvisar överskott respektive underskott av relevant kompetens. Samtidigt har nya regleringar försvårat den globala mobiliteten. Den sammantagna bilden är att dessa företag inte förlitar sig på att nuvarande utbildningssystem kommer att tillgodose deras egna interna behov. Det finns därmed ett egenintresse i att bygga utbildningsplattformar som kan garantera relevant kompetens. Vad som är slående med dessa projekt är att de inte enbart berör punktinsatser inom högre utbildning utan även riktar sig till de lägre åldrarna. Som exempel kan nämnas Amazons ’AWS Educate’. Detta är en bred uppsättning kurser inom området computer science. De erbjuder profiler med inriktningar från ’Cloud Support Engineer’, ’Data Scientist’ till ’ML Scientist’, och mycket mer. Kursmaterialet vänder sig till elever från 14 år och upp till universitetsstudier. Upplägget är att studenter initialt ska kunna prova på olika områden och hitta sina egna intressen. Om en användare anger ett sådant intresseområde kommer systemet sen att skapa rekommenderade vägar genom materialet genom att plocka ihop kurser och aktiviteter. Hela paketet byggs i Instructures LMS Canvas. I dagsläget finns detta inte översatt till svenska, men en sådan lokalisering är planerad till hösten.
Det är också intressant hur företagen gör dessa resurser mer eller mindre fritt tillgängliga och hur de vill samarbeta med såväl skolor som lärarutbildningar. Här tror jag att det finns en stor utmaning för universiteten framöver. På vilket sätt kommer universitetssektorn att vara relevant när företag större än många nationer börjar agera utbildningsanordnare (med låga eller inga avgifter) kopplade till sina utbildningar? Och kommer ett certifikat från ”Apple University” i software development eller ett annat från ”AWS Educate” inom cloud engineering verkligen att anses som mindre värt än motsvarande från KTH eller Chalmers? Den omedelbara reaktionen från oss inom högskolesektorn är att det naturligtvis borde vara så. Men frågan vi behöver ställa är hur studenter och företag kommer att resonera den dag möjligheten till reella alternativ uppenbarar sig på allvar?
En uppenbar risk som jag ser i denna utveckling är den mentalitet och de problemdefinitioner som genomsyrar teknikbolagen. Google var extra klara på den här punkten då de presenterade sina anställningsrutiner. Vad de letar efter kan sammanfattas som ”the engineering mindset”. Även om du inte behöver vara utbildad ingenjör så måste du tänka som en sådan. Det handlar om att snabbt identifiera problem för att snabbt försöka hitta en lösning. Genom att öka takten och misslyckas skyndsamt och ofta så förväntar man sig komma fram till de lösningar som är fungerande. Detta kan förvisso utgöra en funktionell strategi men samtidigt finns det en rad värden som inte beaktas genom denna process. Bildningsidealet eller humanistiska värden lyser med sin frånvaro och vad som blir identifierbart som ett ”problem” i första rummet blir också starkt kringskuret av en sånt här ensidigt angreppssätt.
Det är svårt att veta exakt vilken hållning universiteten ska ha i relation till denna utveckling. Men jag tror att det är viktigt att vi blir mer uppmärksamma på vad som håller på att ske. En utbildning som kommer att hamna i press här är lärarutbildningen. Skolhuvudmännen utrycker redan idag sin frustration över att de behöver vidareutbilda nyutexaminerade lärare kring hantering av digitala verktyg och programmering. Detta kommer att accentueras ytterligare om skolorna upplever sig behöva röra sig mer i riktning mot området computer science.
Jag tror att universiteten behöver ta in detta i sina strategiska arbeten framöver och fundera över inte bara vilka värden som är centrala, utan också hur vi kan artikulera och förmedla det mervärde som högre utbildning bidrar med. Vi har levt i en situation där den enda vägen till många kvalificerade yrken har gått via högskolorna men detta kan mycket väl komma att utmanas framöver.
