Parallella flöden

Det väl ansade Twitterflödet gör att jag får koll på vad som rör på sig i den bubbla jag känner till.
Sedan finns det ett annat flöde… där kan vad som helst hända.

Jag finns på Twitter som mig själv. Det vill säga, jag har en öppen profil, där jag tar och ger lite av mig i rollen som journalist, eller i större mening; som humanist, demokrat. Jag bollar och dividerar lite i frågor som rör massmedia, medieetik och den ständiga utvecklingen av publiceringsmöjligheter.

Inget förvånande i det. Jag vårdar mitt varumärke kan man lite krasst säga.

Det är både tryggt och lite trist. Men då jag vill få lite mer andra vyer på gott och på ont, har jag ett plojkonto också. Där följer jag folk lite utan eftertanke. Jag har tryckt på följknappen enligt löpande band-principen. Allt för att få egna följare till plojkontot, men i förlängningen inser jag att jag även har fått ett mer spretigt flöde att dyka ner i. Hos min vanliga profil är det ju mer genomtänkt vilka jag följer och vilka jag skippar. Här blir det lite hur som helst.

En tydlig skillnad är att plojflödet har mer yviga statusar och speglar andra gemenskaper än de som jag brukar vara en del av. Rasism, förvisso, men även sådant som unga människor diskuterar som sällan når in i min medelålders mediebubbla. Struntprat om ”nya” kändisar – alltså nya för mig, inte för kidsen. Matnyttigt att känna till för en journalist.

Men så scrollar jag igen genom mitt yvigare flöde, och inser: det är fortfarande många mediemänniskor där, om än i större kretsar och uppblandat med fler andra. Jag får jobba lite mer på spridningen tror jag. Mycket mer.

Det är bra att testa detta att bygga upp olika ”bubblor” i sociala medier. Man inser tydligt att det går att bygga en värld där de flesta tycker lika som jag… detta pågår ju lite varstans, med mest oroande resultat i den främlingsfientliga tankekretsens anhängare.

Och detta är på inget sätt nytt, men kanske inte alla är medvetna om det. Detta att vi som är med och formar våra profiler på sociala medier jobbar på att bygga “världar” som stämmer överens med det vi själva är, vill och tycker.

Det är farligt bekvämt när alla tycker som en själv.