Europa är nära
Jag tog en resa västerut under en ledig vecka i februari för att se fotbollsklubben Bodö/Glimt ta emot Ajax hemma på Aspmyra Stadion. Bodö ligger drygt femtio mils körning från Luleå, genom skog och över fjäll, från istäckta Bottenviken till Atlanten. Bodö /Glimt har mött många klubbar från Europas storstäder och besegrat några på av dem på sin lilla hemmaarena. Celtic, Roma, Sampdoria och Dynamo Zagreb är några av de som fått bita i konstgräset. Och nu var det alltså dags för att möta ännu en storklubb nämligen Ajax från Amsterdam. Första matchen som spelades i Amsterdam veckan före slutade 2–2 efter att Bodö haft ledning med 2–0 in på övertid. De var alltså inte heller den här gången det slagpåsegäng man hade kunnat tro att ett lag från en liten stad i norra Norge skulle vara när de möter legendariska storlag.
Före den första matchen kunde man läsa på deras supporterforum kritik mot biljettpriserna, 350–400 norska kronor, och kommentarer som ifrågasatte varför man skulle betala så mycket för att sitta där och frysa och se dem förlora. Nu blev det fullsatt och jag tror inte så många frös trots att termometern gick ner mot minusgrader efter att solen gått ner. Spelet värmde och det gultröjade hemmalaget försökte och försökte, och försökte trycka in bollen bakom Ajaxmålvakten. De dominerade matchen. En boll fick de in men efter förlängning hade Ajax tryckt in två. Snöpligt slut med tanke på hur matchen såg ut.
Jag pratade med en man som stod vid insläppet för tevemänniskorna under förmiddagen. Sju timmar senare pratade jag med honom igen och då hade han en ny roll som ansvarig för säkerheten nedanför hemmalagets klack. Det blev en lång dag för honom. Han, jag frågade tyvärr inte vad han hette, berättade att en del supportrar åker fyra timmar till match, varje match. Han hade överseende med pyrot när hemmalaget gjorde mål och vakter och poliser lyste med sin frånvaro. Hur det var runt bortalagets läktare vet jag inte. Polisen hade kvällen före stått med bilar utanför en pub full med Ajax men det var inget stök bara dricka öl och vråla från deras sida. Typ det bästa supporterlivet.
Bland alla båtar och vackra vyer i mysiga Bodö så gick folk med fotbollslagets färger på mössor och halsdukar. Inne på arenan så var det helt gult utom i det hörn där Ajaxsupportrarna stod. De var mer åt det svartklädda hållet. I alla fotbollsstäder så är lyktstolparna i centrum prydda med klistermärken från diverse supportergrupperingar. Så var det även i Bodö. Klistermärkena är en blandning av stilar med arga figurer, hån mot motståndare, deklarationer om att man själv är störst, bäst och vackrast eller helt enkelt bara klubbmärket.
Resan över fjällen under en disig eftermiddag var nog den vackraste fotbollsresan jag gjort. När jag kom till norska sidan hade det blivit mörkt och de lika vackra utsikterna där såg jag inte förrän på hemresan.
Aspmyra Stadion är inte stor. Arenan rymmer drygt 8000 sittande åskådare. Bakom ena kortsidan ligger lägenhetshusen tätt inpå arenan med parkeringsplatser bokstavligt talat under läktaren.
Vi har en fotbollsstad inte långt ifrån Norrbotten. Staden är mindre än Luleå och deras lag spelar mot storklubbar från Europa. Det är värt en resa för fotbollens och Bodö/Glimts egen skull men även som pepp för våra egna lag. Det är ju på något vis den atmosfären man som fotbollsälskande lulebo hoppas få uppleva hemma någon gång.
