Miljöpartister (och andra) som stöder odemokratiska rörelser utomlands
En ledare i Expressen om miljöpartister som stöder Erdogan får mig att ställa frågan: Kan nationalism förklara varför svenska demokrater stöder odemokratiska krafter utomlands?
Inspirerad av Johannes Forssbergs ledarkrönika i Expressen ställer jag mig frågan om nationalism kan förklara att svenska progressiva demokrater ibland stöder odemokratiska rörelser utomlands.
Not. Ibland fungerar koloniala förklaringsmodeller. Förtryckta kan t ex tacksamt ta emot all hjälp den kan få (och deras internationella supporters kan acceptera hjälpen), även då den kommer från tveksamt håll. I exemplet Turkiet är dock AKP och Erdogan förtryckare, så jag söker andra svar.
Låt oss börja med en annan fråga, en som är central för hypotesen.
Finns det miljöpartister som stöder Erdogan, som inte samtidigt har turkiskt ursprung?
Om sådana finns, allra helst i någon omfattning, kan det vara så att min hypotes faller, men om inte – låt oss fundera över eventuell relevans. Kan det i sådant fall bero på nationalismen?
En sådan miljöpartist klarar i allmänhet utmärkt av att vara en grön, feministisk, människorättskämpe här, men så fort faderslandet kommer på tal blir det som ett rött skynke. Erdogan och AKP blir synonymt med Turkiet och måste därmed försvaras. Åtminstone för den som ”älskar sitt land”.
Kanske har man vuxit upp i ett hem präglat av rädsla för kurdisk terrorism? Kanske även av kemalistisk nationalism?
Visst är det så att alla svenska riksdagspartier utom Sverigedemokraterna*, står långt ifrån detta, men Sverige är här och Turkiet är där. Kanske medvetet, kanske omedvetet tillåter man sig ha olika ideologier beroende av miljö.
Jag vet inte om det verkligen är så här, men tycker att det vore värt att undersöka. Jag tror nämligen inte att våra demokratiska partier mår bra av ologiska värdekonflikter. Väljare behöver veta vad de lägger en röst på.
En tänkbar lösning vore att svenska partier tar tydligare ställning när värdekonflikter uppstår. Det kan inte vara speciellt kontroversiellt för MP att internt göra klart att AKP ses som en ideologisk motpol, även om det råkar vara ett turkiskt parti.
Det har blivit mycket miljöpartiet i den här texten, men liknande värdekonflikter har setts även i andra partier. Jag har t om sett självutnämnda marxister och annan vänster hylla Muslimska brödraskapet.
Det här är något som partier, och öht rörelser med ambition att hålla tydlig värdegrund, behöver ta tag i. Man måste vara konsekvent.
*) AKP är liksom Sverigedemokraterna ett socialkonservativt nationalistiskt parti.
