--
ÖVERGÅNGSPROGRAMMET
för ett alternativt samhälle i vår livstid.
Här diskuteras hur vi kan inspirera till en social revolution och därefter gemensamt omforma Sverige till ett stats- och kapitalismfritt samhälle med producentråd, verklig direktdemokrati och självförvaltning. För att utrota fattigdom, arbetslöshet och klassförtryck en gång för alla krävs att den privata äganderätten upphävs och att producenterna får fri tillgång till de gemensamt producerade rikedomarna, men vi måste också göra Staten överflödig genom en radikal decentralisering av makten.
Det är alltså vår avsikt att så konkret som möjligt beskriva den möjliga övergången till ett samhälle utan stat och kapitalism, i vår egen tid och i vår egen del av världen. Detta är en positiv vision, inte en ren fantasi, och den kan också bli verklighet i en eller annan form.
Var, när och hur? Scenario: I Sverige, under loppet av det närmaste kvartsseklet, kan detta ske genom att en upprorsstämning i de breda lagren (som myndigheter, partier och andra institutioner inte lyckas bemästra) tar sig frihetligt socialistiska former och välter samhället över ända.
En upprorsstämning? Scenario: Idag har stora grupper i och utanför samhället inget verkligt inflytande. De har heller och inget verkligt skydd mot kommande långvariga konjunkturnedgångar, kriser och konkurser. Den ekonomiska situationen kan snabbt bli outhärdlig för en till två tredjedelar av befolkningen.
Välta samhället över ända? Ja, eller snarare ställa det på fötterna igen eftersom det nu står på huvudet.
Scenario: Vilda strejker utvecklas till vild generalstrejk. Strejkkommittén uppmanar: ett revolutionärt producentråd skall omedelbart bildas på varje svensk arbetsplats. Därefter skall råden federera sig och skicka när som helst avsättbara delegater till (regionrådet, som i sin tur utser sådana för) det nationella rådet. Det gjordes ett sådant försök i Sverige 1918 men den gången fullföljdes det inte och i stället infördes rösträttsreformer som ett surrogat för den sociala revolutionen. Den här gången gäller det att hålla kursen, hålla ut och pressa på utvecklingen av alla krafter.
Folkets stöd? Folkets stöd! Att allmänheten nästa gång inte reagerar med uppgivenhet eller emigration utan med rättmätigt raseri. Den urgröpta socialbidragsnormen kan inte längre hålla nöden borta. Till detta kommer samtidigt en upprörande korruptionsskandal eller en drastisk prishöjning på livsmedel. En spontan mobilisering som söker en inriktning utvecklas, med spridda uppror och aktioner som måste flätas samman. Staten är försvagad och regeringen vacklande. Då kommer de frihetliga socialisterna att vara där.
En social revolution måste ha folkmajoritetens (arbetarklassens och de anställningslösas) aktiva eller passiva stöd för att kunna genomföras demokratisk och fredligt. De radikala fackföreningarna kan bidra aktivt och de reformistiska fackföreningarna kan förhoppningsvis låta bli att lägga hinder i vägen. Men huvudsaken är den folkliga rörelsen och självaktiviteten. Det handlar inte för ett ögonblick om någon sorts kupp, det handlar i stället om att ta makten från politikerna och oligarkerna och återbörda den till folket. Folkstyre är inskrivet både i den gamla och den nya grundlagen och detta skall nu tolkas bokstavligt.
Scenario: Låt oss tänka oss ett massmöte på Sergels Torg som kulmen på en folklig kampanj för inflytande, en direktdemokratikampanj. Bussar anländer från alla landsdelar. Från 4–5 olika samlingsplatser i Stockholm tågas in mot City. Intern säkerhetsstyrka har organiserats. Med sikte på att slå Guinness-rekord för folksamlingar utomhus (som Woodstock 1969) kombineras mötet med många talare, rockkonsert och annan livemusik. Och det pågår tills kraven uppfyllts, under dagar eller veckor. I synnerhet två frågor skall beslutas på denna direktdemokratiska agora:
A) Utkast till ny konstitution antas in extensio; förslagsvis: ”All offentlig makt utövas direkt av folket. Det svenska folkstyret bygger på fri åsiktsbildning, självförvaltning genom producentråd och direktdemokrati utan stat och kapitalism. Det förverkligas genom ett frihetligt socialistiskt samhällsskick och genom fria federerade kommuner. Den offentliga makten utövas uteslutande med folkets direkta inflytande. Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad:
1. Arbete, mat, bostad, sjukvård, medicin, barn- och äldreomsorg, utbildning och pension utan kostnad och i samhällets regi.
2. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
3. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
4. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller
för framförande av konstnärligt verk,
5. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga idemonstration på allmän plats,
6. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften som inte är kontrarevolutionära, fascistiska eller rasistiska.
7. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
Denna konstitution, antagen i direktdemokratisk ordning och senare bekräftad i återkommande folkomröstningar, upphäver alla tidigare grundlagar med omedelbar verkan.”
B) Ett femtiotal kompetenta, partilösa kamrater, hälften kvinnor hälften män, väljs till en ad hoc interimsstyrelse för landet (revolutionsråd) efter förslag och kort presentation inför massmötet. Detta råd skall vara beslutsfattare under det tillfälliga undantagstillståndets period fram till dess att Producentrådens Centralförsamling konstituerat sig. Då upplöser sig revolutionsrådet automatiskt, och dess medlemmar återgår till anonymiteten och sina förutvarande sysslor.
Mötesdeltagarna och revolutionsrådet tågar kanhända till Rosenbad där detta råd installeras. Första sammanträdet ägnas åt revolutionens säkerhet och självförsvar, omedelbara reformer, lagar som genast måste ändras osv. Här följer några tänkta exempel på stora och små förändringar. Det bildas arbetsgrupper för sådant som skall införas genast: Revolutionär grundlag, direktdemokratiska Producentråd på varje arbetsplats, val till Centralförsamlingen, Arbetarmilis (ersätter polisen) Folkförsvaret mot kontrarevolution (ersätter den upplösta militären), Planfabrik och demokratiskt Administrationsråd, provisorisk budgetplanering att diskuteras av producentråden, Allmän samhällstjänst ett visst antal veckotimmar, lika ersättning för alla män, kvinnor och ungdomar c:a 20.000/ månaden, allmän arbetstidsförkortning, utträde ur EU, lika stora och fullt tillräckliga pensioner för alla över 60 år, allmänna fria matsalar, kollektivhusbyggande, allaktivitetshus, fri sjukvård inklusive tandvård, slopad förskoleavgift, studiebidraget höjs kraftigt och studielån blir till studielön, Innovationscentrum för skapande teknologi, gatukonst tillåtet överallt utom på kulturskyddade objekt, nya namn på gator och torg, gratis odlingslotter i varje bostadsområde, gratis preventivmedel mm.
Skall införas senast ett visst datum: Allmänna distributionscentra (f.d. affärer och varuhus), medborgarlön, räntefri ekonomi, nuvarande betalningsmedel avvecklas och ersätts med ett betalkort knutet till ett konto där behov och förmåga mäts av och harmoniseras.
Skall återinföras: Posten, SJ (Allmänhetens Järnvägar), Bostadsförmedling av både hyresbostäder, villor och kollektivhus, Kommunernas stämmor (före Kommunreformen 1952) direktdemokratiseras, regleringar av alla avregleradeverksamheter såsom valuta, kredit, el, tandvård etc, etc.
Skall halveras: livsmedelspriserna (med inriktning på allmänt tillgängliga förråd) teleavgifter, tågpriser typ nolltaxa, fritt internet, starkt reducerad massbilism mm. Hyrorna avskaffas jämte hyresvärdarna och ersätts av hyresgästernas gemensamma underhållsfond till ett obetydligt månatligt belopp.
— Skall behållas i nuvarande form: Biblioteken (byggs ut kraftigt och ges högre anslag för bokinköp), Sjukvården och
Skall avskaffas helt: Privata storföretag, privatbanker, privata försäkringsbolag, privata begravningsföretag, privata inkassobolag och liknande rent parasitära verksamheter, övertid, Kungahuset, nuvarande polis & militär, nuvarande betalningsmedel, kärnkraften, Arbetsförmedlingen, det nuvarande skogsbruket, djurhållning för matproduktion, fängelser, reklam, amerikanska snabbmatskedjor, julafton, Coca Cola, miljöförstöring, tidningsmonopol, yrkespolitiker och andra maktspecialister, korruption och byråkrati på alla nivåer. Skolan byggs ut med kraftig personalförstärkning och mindre enheter/klasser; hierarkierna inom vård och skola måste försvinna.
Militären är ett överhängande problem för och hot mot alla revolutioner, därför måste den omedelbart omorganiseras till en värnpliktig gerillastyrka med soldatrådens demokratiskt valda befäl samt en allmän folkbeväpning i regi av ett demokratiskt hemvärn.
Räcker pengarna? Statens inkomster 2005 var 900 miljarder med ett överskott på 20 miljoner efter utgifterna, exportindustrins vinster var 500 miljarder, kommuner och landstings finanser gick jämnt ut och sist men inte minst har det privata näringslivets vinstandelar stigit till 37%. Det privata ägandet i form av aktier, obligationer, bostäder mm uppgår 2006 till 3 400 miljarder och tio procent äger häften.
Pengarna räcker. Nu skall dom fördelas rättvist.
När Revolutionsrådet lämnar över till Centralförsamlingens delegater skall grunden för detta arbete ha lagts. När Producentråden väl har uppstått skulle dessa bara behöva…
* federera sig i en Centralförsamling och utropa sig till den enda makten i landet
* fortsätta att beväpna arbetarklassen och ordna upplösningen av polisen och den stående armén
* proklamera exproprieringen av kapitalisterna, avskedandet av alla direktörer och övertagandet av alla arbetsplatsers ledning av arbetarna själva organiserade i Producentråd
* proklamera avskaffandet av alla arbetsreglementen och det preliminära införandet av likalön med avsikten att helt avskaffa löneslaveriet inom kort
* uppmuntra andra arbetarkategorier att bilda Råd och att ta styrelsen av sina respektive företag i egna händer
* be i synnerhet de som arbetar i regeringens departement att bilda Råd för att proklamera ombildningen av dessa statliga enheter till företag styrda av dem som arbetar i dem
* uppmuntra bönderna och andra självanställda delar av befolkningen att formera sig i Råd och att sända sina delegater till Centralförsamlingen
* fortsätta att organisera en ”planfabrik” och snarast sammanställa en provisorisk ekonomisk plan att diskuteras av de lokala Råden
* tillkalla uppmärksamheten hos arbetare i andra länder ochförklara för dem innehållet och meningen med dessa åtgärder.Allt detta skulle vara omedelbart nödvändigt. Och det skulle innehålla allt som är väsentligt för att bygga den frihetliga socialismen.”
Tre uppgifter är särskilt viktiga för varje nyligen bildat revolutionärt producentråd. (Broschyren ”Så bildar du ett Producentråd” sprids som flygblad över hela landet.)
1) Att beväpna sig (från hemvärnet, från producentrådet på Bofors, från den upplösta armén), mötas regelbundet samt att skyndsamt välja när som helst avsättbara delegater till regionalrådet.
2) Att avskeda alla chefer och arbetsledare, eventuellt också förhandla med vissa nyckelpersoner som under en begränsad period i starten kan erbjudas konsultarbete mot vanlig arbetarlön.
3) Att ta över och organisera företagets drift, ledning och administration. Generalförsamlingen — en totalt självförvaltande folkförsamling — är inget annat än en strejkkommitté utformad av arbetarna i det ögonblick de börjar ockupera sina fabriker, och som så fort som möjligt utvidgas från själva arbetsplatsen till kvarteret och den närmaste omgivningen. Långt ifrån att vara abstrakt eller politiskt är dess primära mål att befria och berika varje individs vardagsliv.
Ett Råd bestående av delegater till särskilt definierade uppgifter väljs av Generalförsamlingen. Dessa delegater står under Generalförsamlingens ständiga uppsyn och kan när som helst återkallas.
Ett Råd har framförallt en koordinerande funktion. Det är oskiljaktigt från Generalförsamlingen. Det har inga medlemmar utöver delegaterna som valts för mycket specifika ändamål; och dessa delegater har ingen egen makt, även om de tillåts använda vilka kreativa friheter som helst som kan bli nödvändiga för att utföra den uppgift de blivit tilldelade. Om någon skillnad någonsin uppkommer mellan deras intressen och intressena hos dem som valt dem, kommer rådet att ha blivit en kommitté, som genom att verka som en autonom makt skulle öppna vägen mot en ny Stat.
Även under det mest expansiva skedet kommer de självförvaltande Generalförsamlingarna oupphörligen attövervaka sina delegater med lämpliga tekniska hjälpmedel. Man kan precisera funktionerna sålunda:
(a) Arbetsplatsrådet, sammansatt av delegater från de olika verkstäderna och kontoren, samtliga valda och när som helst avsättbara. På ett företag med låt säga 5 000 till 10.000 arbetare kan ett sådant Råd räkna med 30–50 personer. Delegaterna behåller sina jobb. Samtliga träffas så ofta det anses av behovet påkallat, (antagligen en eller två halva dagar i veckan). De rapporterar tillbaka till sina arbetskamrater i verkstad eller kontor, och kommer hur som helst förmodligen redan att ha diskuterat alla viktiga frågor med dem. Roterande grupper av delegater tillförsäkrar kontinuitet. En av huvuduppgifterna för ett Arbetsplatssråd blir att trygga kommunikationerna och att fungera som en diplomatisk länk mellan arbetsplatsen och ”världen utanför”.
(b) Generalförsamlingen av alla de som arbetar på anläggningen, vare sig de är manuella arbetare, kontorsarbetare ellertekniker. Detta är den högsta beslutande instansen för alla problem som gäller arbetsplatsen i sin helhet. Skillnader mellan olika sektorer bör kunna redas upp på denna nivå. Att dela på jobben blir naturligt och då kommer de också att räcka till alla. Produktiviteten kommer att öka med trivseln, direktinflytandet och självtilliten och därmed också inkomsterna.
Producentmakt genom producentrådråd. Scenario: Det revolutionära Producentrådet är både den minsta och den viktigaste komponenten i det nya samhällsbygget. Det slår två flugor i en smäll: verklig ekonomisk demokrati och verklig social direktdemokrati. Inom råden kommer alla tänkbara tendenser och åsikter att tillåtas och uppmuntras i diskussionerna. Den reella makten finns i de lokala råden och stannar där, även regionala och nationella frågor måste godkännas där innan delegaterna framför dem till Centralförsamlingen. Däremot får inga avskilda maktcentra bildas; producentrådens makt skall vara absolut liksom demokratin skall vara absolut. Allt som finns kvar av Staten sedan makten decentraliserats genom producentråden är Administrationsrådet, Planfabriken och Centralförsamlingen, och dessa har ingen egen makt utan kontrolleras underifrån och är tidsbegränsade (1–2 år) icke- hierarkiska, roterande, behåller sina tidigare jobb på halvtid och är när som helst avsättbara. Staten hamnar då äntligen på historiens sopptipp tillsammans med Kapitalismen.
Allt detta bör ske utan något som helst fysiskt våld utom i direkt nödvärn. Övergången till frihetlig arbetarsocialism skall ske åtminstone så smidigt och störningsfritt som den en gång gjorde i Katalonien 1936. Alla typer av kroppsarbete och omvårdnad skall åtnjuta mycket hög status.
Försvaret mot kontrarevolution. Scenario: Kampen mot kontrarevolutionen inleds på revolutionens första dag och måste sedan pågå oförtrutet. Staten dekonstrueras och regeringen ställs inför fullbordat faktum och tvingas motvilligt avgå trots motaktioner.
Men näringslivet då? Det är realistiskt att räkna med diverse sabotageförsök och kapitalflykt/kapitalförstöring från borgerligt håll. Detta måste bemötas i tid. LO:s medlemmar bör kunna nås med kravet på ekonomisk demokrati, de auktoritära socialistpartierna hållas under kamratlig uppsikt. Militärens och polisens omstrukturering (till guerillaförsvar resp. beväpnad arbetarmilis) bör ske resolut men på ett sätt som inte provocerar i onödan. Därför kan gränserna tillfälligt stängas tills undantagstillståndet och förmögenheternas omfördelning är avklarade. I övrigt den allra största öppenhet och tolerans.
De chefer etc som så önskar får lämna landet men också lämna produktionsmedlen och pengarna kvar i Sverige. Kapitalflykt är strängt förbjudet. Vanligt arbete, omskolning och socialisering kan erbjudas, men däremot ingen som helst förnedrande behandling, inget tvång och inga straff. Landsförvisning skall undvikas utom i hopplösa fall.
Scenario: Arbetarklassen har genom sina råd tagit över samhällets ekonomi (Vaneigem). Producenterna sköter och ansvarar nu själva för produktionen i varje enskilt företag, arbetsplats och fabrik. Den övergripande samhällsekonomin skall skötas rationellt (men inte okänsligt) genom planfabriker (Castoriadis), digitala planprogram (Cockshott) deltagarekonomi (Parecon), kontrollrumsekonomi enligt chilensk modell, distributionscentra, gemensamma lager och förråd, inbördes hjälp och kooperation (Kropotkin) och allt detta skall beslutas och kontrolleras underifrån genom att Råden är fullt medvetna om alla relevanta fakta. Räntefri ekonomi (med en mindre avgift på betalningsmedel som inte cirkulerar) skall införas som en extra stimulans för produktiviteten och mot arbetslösheten. Alla åtgärder skall diskuteras öppet och beslutas direktdemokratiskt underifrån. Hela samhällslivet skall vara förenklat, överblickbart och helt transparent, så även ekonomin.
Bruksvärdet måste äntligen få inta bytesvärdets plats. Vi ska tillverka stolar för att vi behöver ha dom att sitta på, inte för att de kan köpas och säljas. Om man tillåter ”handel” (däremot inte en ”marknadsekonomi” i dagens mening) i någon utsträckning så behöver det bara bli ett problem om denna hotar den gemensamma produktionen och skapar ojämlikhet. En privat sfär måste hävdas och individerna skall ha maximal frihet på alla nivåer så länge man inte skadar andra. Både den personliga integriteten och den kamratliga gemenskapen skall respekteras högt så att ingen konflikt individ-kollektiv behöver uppstå. Särskilda harmoniseringsgrupper löser uppkomna konflikter. En landsomfattande bokcirkel med Hans Widners bolo’bolo om små federerade samhällen har startats.
Om ”affärer” skadar andra får man avstå, annars kan man tolerera detta, och inga privata initiativ, individualistiska uppfinningar eller kreativa uppslag skall motarbetas. Det är den privata storfinansen och människans exploatering av människan som skall avskaffas, inte torghandel eller personliga tillhörigheter. Förhoppningen är att gemenskapen, solidariteten och allmännyttan konkurrerar ut girigheten på ett odramatiskt sätt. Givande blir på sikt mer populärt än tagande och det kommer snart att kännas naturligt att de viktigaste basbehoven är gratis och att allmän samhällstjänst några veckotimmar är bra för alla. Det blir onaturligt att räkna om allting i pengar och istället kan man se till behovet, användbarheten och nyttan. Bruttonationalprodukten (BNP) får sällskap med Bruttonational produkten av livskvalitet (BLK) som i landet Bhutan.
Demokratisering på djupet. Scenario: Från en indirekt och formell demokratisk representation som i dag i realiteten innebär maktlöshet för folkflertalet och makt enbart åt partistyrelserna skall vi gå över till verklig demokrati, direktinflytande och autonomi. Detta innebär att val vart fjärde år och passivitet däremellan byts mot direktval i det lokala producentrådet minst en gång i månaden och beslutande folkomröstningar på nätet (e- demokrati) ungefär lika ofta. Ett större personligt engagemang kommer att krävas, där var och en skall ha full tillgång till relevanta fakta inför varje beslut. Men ett större personligt utbyte kommer också att bli resultatet, när man konkret kan iaktta och följa den egna insatsens verkningar på arbetsmiljö, vardagsekonomi, priser, löner, konsumtion, investeringar, val av delegater och så vidare. Hela samhällsapparaten kommer att göras direkt tillgänglig och begriplig för var och ens kreativa förmåga.
Arbetslivet kommer att förändras på ett positivt sätt. Med fler jobb där dom verkligen behövs minskar stressen, arbetsskadorna och sjukskrivningarna, och trivseln ökar med ett reellt direktinflytande på arbetsuppgifterna. Onödiga och farliga uppgifter rationaliseras bort och nödvändiga uppgifter förstärks utifrån ett helhetsperspektiv på samhället. Alienationen kommer att upphöra när arbetsdelningen försvinner och producenterna själva styr produktionen. Alla människor kommer att ha autonomi över sitt eget liv i stort som i smått och vilja harmoniera detta med andras autonoma liv. Tillvaron och vardagslivet kommer att kunna konstrueras och upplevas som en helhet, och all fragmentarisering, isolering och uppsplittring kommer så småningom att försvinna.
Rättsväsendet. Scenario: Folkdomstolarna (lekmän + jurister) tar tills vidare över den dömande makten. De skall instrueras att förebygga och lösa konflikter, och sanktionsmedlen blir mycket begränsade. En fullständig revidering av hela lagtexten måste göras, där många brott försvinner och några kommer till, och påföljderna (social bearbetning, omskolning, landsförvisning) måste diskuteras ingående. Principen bör vara att den som orsakar skada återställer den skadan. Alla typer av stigmatisering skall undvikas.
Miljön. Scenario: Övergång från kärnkraft till förnybara energislag, fusionskraft och liknande lågriskkällor. Vattenfall AB skall använda hela sin vinst till utbyggnad av vindkraft. Varje bostad skall utrustas med solceller, vindkraftverk och braskamin som komplement. Övergång från köttproduktion till vegetabilieproduktion. Skogsbruket omorganiseras helt och hållet med inriktning på varsam gallring och totalförbud mot kalhyggen. Totalförbud mot miljöfarliga utsläpp och miljögifter. Jordbruket decentraliseras. Biodynamisk odling prioriteras. Skillnaderna mellan stad och landsbygd skall drastiskt minskas. Bilismen halveras och kollektivtrafiken fördubblas. Privatbilar skall i första hand förbehållas de som absolut behöver dem, glesbygdsbor, handikappade etc men också finnas allmänt tillgängliga i bilpooler. Allemansrätten utvidgas till att också gälla den urbana miljön.
Kulturen. Scenario: Det som gör människan mänsklig är kulturen. Inte den passiva konsumtion vi fått vänja oss vid utan den aktiva kreativiteten, skapandet av situationer, uppfinningar, byggnader, trädgårdar, känslor, färger, former, toner och andra konstnärliga uttryck.
Media. Scenario: Det nyliberala tidningsmonopolet skall upphävas. De revolutionära producentråden på dagstidningarnas arbetsplatser väljer själva sin redaktion och redaktionsledning, så även på radio- och TV-kanalerna. Public service och ett radikalt och undersökande perspektiv skall vara vägledande för all journalistisk verksamhet. Totalt reklamförbud. Förbud mot fragmentarisering, banalisering och sensationslystnad.
Gamla traditioner och nya metoder, fritt skapande i varje form skall alltid uppmuntras och värderas högt i samhället. Konsten skall inte vara en avskild specialitet, och framförallt inte en kommersiell vara, den skall integreras med livet så att livet kan bli den passion det är avsett att vara. Litteraturen, musiken och poesin skall också vara ett av livets självklara uttrycksmedel och skall göras tillgängliga för alla som vill eller skulle vilja genom öppna kulturhus och allaktivitetshus på varje ort. Idag har samhället inget mål; kapitalackumulation är inte och kan inte vara livets mening. Samhället skall nu få ett mänskligt mål: den individuella och kollektiva lyckan. Där får vi nödvändig hjälp i kulturen, men också i den gemenskap och värme som blir möjlig när inte ”människan är människans varg” som hon varit under kapitalismen.
Scenario: Den offentliga sektorn skall fördubblas. Vård- och omsorgsyrkena skall ges högsta status i samhället, och inom dessa yrkesgrupper skall hierarkierna brytas ner. Antalet tjänster och vårdkvaliteten skall fördubblas. Ingen skall gå arbetslös så länge det finns behov av mer personal i vården. Samhällstjänst i vården fördelas rättvist över befolkningen. Hälften män, hälften kvinnor inom vården. Geriatriskforskning skall prioriteras.
Jämställdhet och diskriminering. Scenario: Total jämställdhet mellan könen, liksom mellan klasserna, på alla plan i samhället, såväl i produktionen som i hemmet, lika för kvinnor och män. Förbud mot etnisk diskriminering och rasism. Barnens rättigheter och behov skall lyftas fram som en första rangens huvuduppgift för samhället. Etnisk diskriminering är förbjuden i konstitutionen och det gäller också åldersdiskriminering.
Friheten och individens ställning. Scenario: Friheten är det socialismens uppgift att införa, både individuellt och kollektivt. Den frihet vi har idag är direkt kopplad till pengar och köpkraft och tillåts i första hand på varuhuset. Men friheten är inte en vara, varan är inte fri, vi vill vara fria och inte vara varor. Förutom de medborgerliga friheter som garanteras i den revolutionära grundlagen, som är friheter till olika behov, måste vi också garanteras frihet från sådant som förtryck, tvång, kommendering, myndighetsmissbruk, övervakning, diskriminering och fattigdom. Autonomi med andra ord. Den positiva friheten är inte en filosofisk fråga eller en flyktig fritidsupplevelse. Den är det naturliga tillståndet när allt yttre och inre förtryck avlägsnats. Frihet förutsätter rättvisa. ”Alla andras frihet utvidgar min egen till det oändliga”. Friheten är ett socialistiskt projekt som nu äntligen kan realiseras.
Skolan. Scenario: Fler lärare, mindre klasser. Omdöme i stället för betyg. En påkostad skolmiljö och ett mycket större, direktdemokratiskt elevinflytande. Revolutionär historia blir nytt ämne. Undervisningen skall skapa sammanhang och koherens, inte fragmentisera. Ingen skall gå arbetslös så länge det finns behov av mer personal i skolan. Samhällstjänst i skolan fördelas rättvist över befolkningen. Francisco Ferrers pedagogik skall göras allmänt bekant.
Den högre utbildningen skall också vara gratis, och studiemedlen skall motsvara lön i produktionen. Forskningen skall vara fri och ekonomiskt obunden, innovativ och kreativ forskning skall ha företräde och humaniora skall få lika stora anslag som andra discipliner.
Socialförsäkringar mm. Scenario: Det nuvarande socialförsäkringssystemet byggs ut till att omfatta ett verkligt skydd mot fattigdom, vid sjukdom, ålder och invaliditet. Alla medborgare skall garanteras en god och likvärdig materiell levnadsstandard, liksom medborgarna skall garantera sitt eget engagemang för samhället i sin helhet genom ett ”samhällskontrakt”. Införandet av lika lön och lika pension. Socialvården får nya direktiv enligt ovan. Hemlösheten avskaffas för alltid med individuella lösningar för varje individ. Det skall vara tillåtet att bo i en omodern stuga i skogen om man vill det, men ingen får lida nöd för att han lever ett annorlunda liv. De udda personerna i vårt samhälle, en del av dem genier, är en stor resurs. Ett socialt nätverk skall finnas kring varje individ, så att ofrivillig ensamhet och känslomässig isolering helt försvinner.
Utrikespolitiken. Scenario: Dessvärre får man kanske räkna med att utrikeshandeln sköts på traditionellt vis på överskådlig tid, om det internationella läget inte förändras. Ett export-importråd sköter detta.
Den enda bärande invändningen mot hela detta projekt gäller om Sverige förblir en isolerad rådsrepublik i ett hav av kapitalistiska stater. Den situationen kan snabbt bli ohållbar (USA-invasion med andra ord). ”Socialism i ett land” har gång på gång visat sig omöjligt. Därför måste den revolutionära processen till varje pris utvidgas internationellt. Vårt hopp står till arbetarklassen i alla andra länder, som vi aktivt kommer att stödja och samarbeta med. Det är t.ex. självklart att vi skall ha en ambassad i Chiapas, i Rojava, i Christiania, i Barcelona, i Palestina men också fackliga nätverk med IWW, IAA, Porto Allegro och kontakter med alla sociala rörelser som delar våra mål. Vi måste genast börja bygga internationella allianser och ett nordiska ländernas frihetliga förbund blir första anhalten.
Scenario: Konkreta förändringar, exemplet Lunds Kommun. Delegaternas Centralförsamling i Lund, som valts av alla Lunds arbetsplatsråd och kvartersråd (alla invånare över 15 inbegripna) har sina möten på Producentrådens Hus (f.d. Rådhuset) på Stortorget. Delegaterna är när som helst avsättbara, har kvar sina tidigare sysslor och vanlig arbetarlön, sitter på begränsad tid, en cirkulerande minoritet garanterar kontinuiteten. Delegaternas uppgift blir att fullfölja rådens slutna mandat, planera och besluta verksamheten i samråd med tjänstemännen och föra tillbaka informationen till Producentråden. Inget auktoritärt eller maktmissbrukande Kommunfullmäktige längre. Det som i dag är nämnder, styrelser, bolag och förvaltningar blir direktdemokratiska Arbetsgrupper. Det är absolut förbjudet för nämnder, bolag eller förvaltningar att genomföra fysiska förändringar i miljön utan att ha inhämtat de närboende berörda innevånarnas uttryckliga tillstånd. Centralförsamlingens arbete skall kunna följas löpande av alla innevånare.
Skall införas genast: Helt bilfritt inom vallarna, utökad kollektivtrafik, Betydligt fler lekplatser och öppna fritidsgårdar, 10 000 ettor för studenter och andra ungdomar byggs omedelbart eller övertas från befintliga bostäder. Revolutionär grundlag, direktdemokratiska Producentråd på varje arbetsplats, val till Centralförsamlingen, Arbetarmilis (ersätter polisen) Folkförsvaret mot kontrarevolution (ersätter den upplösta militären), Planfabrik och demokratiskt Administrationsråd, provisorisk budgetplanering att diskuteras av producentråden, Allmän samhällstjänst ett visst antal veckotimmar, likalön för alla män, kvinnor och ungdomar c:a 16.000/månaden, allmän arbetstidsförkortning, utträde ur EU, lika stora och fullt tillräckliga pensioner för alla över 60 år, allmänna fria matsalar, kollektivhusbyggande, allaktivitetshus/Smultronställe på Kiliansgatan 7, fri sjukvård inklusive tandvård, slopad förskoleavgift, studielån blir till gratis studier, Innovationscentrum för uppfinnande och skapande teknologi, graffiti tillåtet överallt utom på kulturskyddade objekt, nya namn på platser, gator och torg, gratis odlingslotter i varje bostadsområde, gratis preventivmedel mm.
Skall införas senast ett visst datum: 30 000 ettor för studenter och andra ungdomar byggs eller övertas från befintliga bostäder. Fast järnvägsförbindelse mellan Lund C och Lomma beach-Bjärredsbadet. Allmänna distributionscentra (f.d. affärer och varuhus), räntefri ekonomi, nuvarande betalningsmedel avvecklas och ersätts med ett betalkort knutet till ett konto där behov och förmåga mäts av och harmonieras. Fortsatt skogsplantering med bok runt hela Lund. Möjligheten av en kanal eller en bäck genom Lund mellan Höje å i söder och Kävlingeån i norr skall åtminstone övervägas; tillsammans med ”det gröna bälte” av skog runt Lund som redan idag diskuteras.
Skall återinföras: Posten med full service i egna lokaler, SJ blir till Allmänhetens Järnvägar, Bostadsförmedling av både hyresbostäder, villor och kollektivhus, Kommunernas stämmor före Kommunreformen 1952 återinför direktdemokrati, regleringar av alla avreglerade verksamheter såsom valuta, kredit, el, tandvård etc, etc.
Skall halveras: alla bostads- och lokalhyror, livsmedelspriserna, teleavgifter, bilismen, priset på datorer mm.
Skall behållas i nuvarande form Stadsbiblioteket (med störreanslag till bokinköp) och Naturbussarna.
Byggnader och institutioner: Domkyrkan, Botán (med bidrag till redskap) Stadsparken, Lundagård (inga mer trädfällningar, tack!), AF-huset, Universitetshuset ska behållas. Alla p-platser ska bort från Mårtenstorget. Alla träd och övrig växtlighet skall bli kvar och utökas på p-platsers bekostnad. Skissernas museum och övriga universitetsmuseer kräver upprustning. Sjukvården, psykiatrin och skolan byggs ut med kraftig personalförstärkning och mindre enheter/klasser; hierarkierna inom vård och skola måste försvinna.
Skall avskaffas helt: Privata storföretag, privatbanker, privata försäkringsbolag, privata begravningsföretag, privata inkassobolag och liknande rent parasitära verksamheter, övertid, Kungahuset, nuvarande polis & militär, nuvarande betalningsmedel, kärnkraften, Arbetsförmedlingen, det nuvarande skogsbruket, djurhållning för matproduktion, fängelser, reklam, amerikanska snabbmatskedjor, julafton, Coca Cola, miljöförstöring, tidningsmonopol, yrkespolitiker och andra maktspecialister, korruption och byråkrati på alla nivåer. Den offentliga reklamen, McDonald’s, Nova, Tegnérstatyn, Schartaustatyn, RPK på Gastelyckan, ESS.
Räcker pengarna? Budgeten är idag balanserad. Pengarna räcker. Nu ska medlen fördelas rättvist.
Till kritiken av kritiken för revolutionsromantik. Idag på 2020-talet lever vi i en dystopi, men de som exempelvis upplevt tiden 1965–1975 vet att det inte alls behöver vara så.
”Romantik” är egentligen motsatsen till känslokyla, något som i sin tur är typiskt för kapitalismens ideologi, som ”känner alltings pris men ingets värde”. I jämförelse med Statens och Kapitalets välde (vilka med sin ohämmade tillväxt kommer att kvävas i sin egen avföring likt en bakteriekultur med näringslösning i ett slutet kärl) framstår den frihetliga sociala revolutionen som både rationell, realistisk och human på en och samma gång. Den överskattar inte människans förmåga och den underskattar inte produktionens betydelse. Att tala om ”revolutions-romantik” på ett förringande sätt vittnar alltså inte om någon större förmåga att prioritera intellektet på känslornas bekostnad.
En revolution är visserligen ingen vardaglig händelse, men vanligare än vad borgarna vill få oss att tro. Under 1900-talet inträffade 46 större revolutioner, (33 socialistiska och 8 anarkistiska), och utslaget över tiden blir detta ungefär en revolution vartannat år. Vi talar då om folkliga eruptioner som ändrar det ekonomiska och politiska systemet, inte om statskupper eller ”färgrevolutioner”. Nästa fråga är hur många revolutioner som ”lyckats”, och det är inte lika lätt att svara på. Den franska revolutionen 1789 präglar fortfarande hela vår kultur. Den kubanska revolutionen 1959 lyckades militärt, den spanska revolutionen 1936 lyckades socialt. Den revolution vi talar om här måste lyckas till båda delarna och dessutom bli bestående. Är detta romantik? Naturligtvis inte. En annan värld är inte bara möjlig utan helt nödvändig om mänskligheten alls skall finnas kvar på jorden. Och det gäller här och nu. Lika bra vi börjar med detsamma.
Detsamma kan sägas om kritiken för ”bristande verklighetsförankring”, det vill säga bristande respekt för status quo. Kapitalismen är inget naturtillstånd, den är tvärtom djupt onaturlig. Den globala klimatuppvärmning vi upplever just nu, för att ta ett konkret exempel, är en direkt konsekvens av det industriella kapitalistiska produktionssättet. Ekonomisk överhettning leder till klimatets överhettning. Är detta ”realistiskt”? Nej, verkligen inte. Istället för en miljövänlig kapitalism (en motsägelse) väljer vi den mer realistiska lösningen: Avskaffa Staten och Kapitalet och rädda planeten.
Vi bygger på och kan redovisa ekonomiska fakta (jmf:http://www.etc.se). Ingenting av vad vi föreslagit är omöjligt att genomföra eller finansiera. Men istället för att passivt förvalta den politiska verklighet vi har idag vill vi aktivt förändra den verkligheten tillsammans. Det handlar om ett grundläggande och medvetet beslut hos befolkningen. När detta väl är gjort finns det inga gränser. De exempel på åtgärder vi nämnt här kan både utökas och göras mer detaljerade. Finanskrisen som inleddes 2008 ändrar ingenting med avseende på programmets ekonomiska genomförande — däremot kanske den globala kapitalismens förväntade livslängd bör omvärderas.
Inget av allt det som ovan beskrivits är förhandlingsbart. Det kan inte bli föremål för kompromisser eller dröjsmål eftersom den önskvärda förändringen enligt alla historiska erfarenheter måste genomföras med full kraft på kortast möjliga tid om den alls ska kunna äga rum. Det enda absoluta villkoret är ett tillräckligt folkligt demokratiskt stöd samt att den beskrivna samhällsförändringen blir ett väletablerat och stabilt faktum — för kommande generationer att befästa och vidareutveckla.
”Det är alltid genom att söka det omöjliga som människan har uppnått och insett det möjliga, och de som snällt begränsat sig till vad som föreföll dem möjligt har aldrig kommit ett endasteg framåt”. (Michail Bakunin).
