Var rädd, det är det viktigaste
Trumps uttalande om Sverige var en underdrift, det skrev idag Jimmie Åkesson i mäktiga Wall Street Journal.
Jag har med jämna mellanrum tjatat om det här länge nu, den amerikanska högerretoriken om ett Sverige där varenda kvinna går med kniv i handväskan för att skydda sig mot de ständiga våldtäkterna. Ett måste att göra i verklighetens “rape capitol of the world”, enligt den konservative giganten Glenn Beck.
Presidentens “last night in Sweden” kom efter att Trump hade sett Tucker Carlsons program på bästa sändningstid i Fox News. Sverige beskrevs som ett land där “man kan bli fängslad för att ha uttryckt en impopulär åsikt” och där han bland annat påstod att det anmäldes 1.500.000 fler brott i Sverige under 2016 än 2015. Enligt BRÅ ligger siffran på drygt 6.470.
Sedan uttalandet i lördags har alla stora amerikanska kanaler diskuterat Sverige, med påståenden jag som svensk sitter förbryllad över: 200 “from Gothenburg” är med i IS? “Sweden is a hellhole”? Många som kommer hit flyr direkt hem igen eftersom det visar sig vara värre här? Vågar någon ens åka hit när det redan är sharialagar i Malmoe? Vi är det avskräckande exemplet, gjorde det stora misstaget resten av världen inte får upprepa.
Enligt en stor undersökning från Quinnipiac som publicerades idag menar 78% av republikanska väljare att “Trump tells them the truth, not the media”. Media är fienden och Trump har lovat att “when the media lies to people, I will never ever let them get away with it”.
Ska SD lyckas gå i Trump och Brexits fotspår gäller det att det blir samma oro och hätska polarisering här hemma, ett val om misslyckad integration, invandrare och terror. Och inte minst rädslan för islamisering. Oberoende av hur verklighetens statistik ser ut.
I en Ipsos-undersökning från i december svarade drygt 40% bland amerikaner att de ser negativt på muslimer. Mer än hälften erkänner samtidigt att de inte känner en enda muslim personligen. När de uppmanas gissa tror snittamerikanen att det finns 17% muslimer i landet och att de år 2020 kommer vara drygt 25%. I verkligheten är de ca en procent.
Senaste veckorna har retoriken ytterligare närmat sig Sverige, som följd av Trump men kanske ännu mer upphovsmannen till de nästan 200.000 medlemmarna i “Stå upp för Peter Springare”. Det är en sak att belysa att det finns en överrepresentation bland utlandsfödda på hans bord bland brottsmisstänkta, något helt annat att också dra upp att “pensionärer går på knäna, skolan är ett enda kaos, sjukvården är ett inferno, polisen har totalhavererat etc etc. Alla vet varför men ingen törs eller vill torgföra anledningen”.
Jag tycker inte alls att Springare verkar ha “onda intentioner”, men det låter ju onekligen som samma slags “everything is going to hell”-retorik som tog Trump till Vita Huset.
Mina sociala medier-flöden har sedan dess bland annat predikat om “islam kostar — du betalar!”, “nu måste svensk media börja rapportera om problemen!”, länkar till Avpixlat som menar att det år 2050 kommer vara 70% muslimer i Sverige om vi inte gör något, och sidor som ultrakristna http://www.apg29.nu/index.php?artid=21091&n=1 — delad nästan 10.000 gånger — där det beskrivs hur man som god muslim uppmanas till våldtäkt och att ha sex med spädbarn.
Ju räddare vi blir, desto mer mark vinner missnöjespartierna.
Och tycka vad man vill om läget här hemma, om det finns tillräckligt fog för all oro och så vidare, men att Trump gjorde en Trump mot just oss tvingar förstås vår egen konflikträdda media att reagera.
Det tror jag i längden är bra, helt enkelt för att sanningen ofta till slut vinner. Men det känns obehagligt om vi inför valet hamnar i samma hatiska stämning som i det USA där den värsta sortens människa av många anses vara den med annan politisk uppfattning. Och där det gäller att skrika så högt som möjligt, kalla varandra rasist eller nazist eller blind och pk istället för att försöka diskutera. Sådan flockmentalitet och avhumanisering leder sällan åt rätt håll.
Tyvärr känns det ganska ofrånkomligt, det har jag känt länge nu och har inte blivit mindre övertygad om under de senaste veckorna. Om det gör mig till nazistisk antirasistisk pk-fascist och cyklist så rycker jag på axlarna och bråkar vidare.
Until then,
N.
