Betrakta detta som en varning

Jag håller på med något längre. Fan vet om det blir något. Det är en historia om pengar, makt, blod och sand. En historia som börjar 1830 och slutar 2016. Jag vete fan hur jag ska få ihop det riktigt men på endera sättet ska det gå. Den, som nu händelsevis är intresserad, kan ju möjligen anmäla sitt intresse för att hjälpa mig en smula i processen. Det blir namn och årtal och företag och organisationer i massor och jag vet faktiskt inte någon är det minsta intresserad utom jag. Men jag kan inte låta bli att se att det finns en röd tråd.

Historien i sig är en full av oheliga allianser. När penningströmmar blir tillräckligt stora löser man gärna problem med båda ögonen slutna för de eventuella konsekvenserna. Och öknen, oavsett om det är gränslandet mellan USA och Mexiko, Nevada, The Empty Quarter eller den djupa öknen i södra Algeriet är alla platser där sanden på sina ställen sjunkit undan en smula eftersom kropparna som blivit begravda där sedan länge förvandlats till förtorkade rester.

Jag tror vi måste förstå vår historia, jag tror vi måste förstå hur pengar och makt korrumperar våra institutioner. Jag tror vi måste förstå hur våra gamla konflikter idag fortfarande ger ekon 100 år senare som påverkar oss alla. Det handlar inte om kolonial skuld. Det handlar om att om vi betraktar vår omvärld som obegriplig och händelserna som frikopplade från agerande som vi, omedvetet, sanktionerat så gör vi oss själva medskyldiga.

Vår relation till konflikterna som pågår handlar inte, som någon påpekade, om att vi ska öppna våra hjärtan utan att om att vi måste börja betrakta människor från andra delar av världen som lika mycket värda som oss själva. Att sluta agera som om det vi gör är av någon slags inneboende godhet utan om en grundläggande medmänsklig skyldighet att leva upp till de ideal vi ställer upp för oss själva. Känn gärna med hjärtat, men det är dags att använda hjärnan en smula också.

Jag jobbar på. Jag skriver på. I bland fort, ibland långsamt. Fördelen är att de döda inte har bråttom. Problemet är, tror jag, att vi som lever faktiskt börjar få ont om tid.

Jag återkommer. Kanske.

Like what you read? Give n. a round of applause.

From a quick cheer to a standing ovation, clap to show how much you enjoyed this story.