Internetgryning i regleringarnas tid?

Att kontrollera internet är att åtnjuta absolut makt, och det är av detta skäl som så många stater, organisationer och företag försöker göra just det. Det är lätt till hands att känna sig dyster över detta faktum, men det kan finnas skäl att vara hoppfull. Lagar och förordningar kommer visserligen förändra sättet vi använder internet på, men inte nödvändigtvis till det sämre.

GDPR är på plats, frågan är nu om den på ett märkbart sätt kommer påverka hur vi använder internet. Man skulle så klart kunna hävda att uppståndelsen kring den omtalade förordningen ökat användarnas förståelse och medvetenheten om integritetsfrågor på nätet, men trots ett par halvhjärtade försök att skapa en från Facebook emigrerande folkrörelse tycks den allmänna reaktionen på GDPR snarare utgöras av en milt road irritation över för många e-mail från företag som försöker följa lagen i fråga.

Trots ett par halvhjärtade försök att skapa en från Facebook emigrerande folkrörelse tycks den allmänna reaktionen på GDPR snarare utgöras av en milt road irritation över för många e-mail från företag som försöker följa lagen i fråga.

Hur som helst kan GDPR i det kommande resonemanget ändå få symbolisera hur politiska beslut påverkar hur vi som privatpersoner såväl som företag kan, vill och bör använda internet. Politik påverkar (om än mer reaktivt), på samma sätt som tekniska innovationer, förutsättningarna på internet. I detta sammanhang är dataskyddsförordningen långt ifrån ensam i sitt slag (och den är till skillnad från många andra ingrepp i grund och botten en positiv åtgärd). Allt från straffavgifter (förlåt, “privatkopieringsersättning”) på CD-ROM och USB-minnen till lobbyism för eller mot nätneutralitet förändrar det digitala landskapet och hur människor lever sina liv i en vardag på nätet.

Och knappt har det sista mailet om GDPR förpassats till papperskorgen innan nästa avgörande fråga är uppe för diskussion, om ”länkskatt” på spridandet av upphovsrättsskyddat content i sociala medier. Ett slags filter över internet (likt det som idag finns på YouTube) som scannar all information som laddas upp, och sätter P för spridandet av innehåll någon annan äger rättigheterna till.

Nya spelregler och konsekvenser för giganterna

Alldeles oavsett om GDPR blir väckarklockan för individens integritet, eller hur EU-kommisionens förslag på informationsfilter i slutänden utformas, så är det två exempel på trender inom den internetpolitiska arenan. De är strömningar som, beroende på vilket genomslag de får och med vilken styrka de tilltar, fundamentalt kan påverka aktörer som Facebook och Google — plattformar som idag kanske mer än någon annan påverkar vårt sätt att använda nätet. Vi kan för enkelhetens skull ta just Facebook som ett exempel.

Facebook tjänar, om vi ska tala klarspråk, sina pengar på att samla och hyra ut data om människor som delar upphovsrättsskyddat content. Det är inte en plattform för skapande av innehåll; för varje person som skapar innehåll av värde finns det tiotusen som delar, gillar och kommenterar det, och på kuppen genererar data om sig själva. Vem du är på Facebook definieras av vad du delar, snarare än vad du skapar. Med integritet och upphovsrättsskydd under luppen kan Facebooks affärsmodell — och därmed hela dess form och funktion — komma att behöva stöpas om.

Vem du är på Facebook definieras av vad du delar, snarare än vad du skapar. Med integritet och upphovsrättsskydd under luppen kan Facebooks affärsmodell — och därmed hela dess form och funktion — komma att behöva stöpas om.

Facebook skulle på så vis kunna ställas i kontrast till plattformar där skapandet av innehåll står i centrum. Inte sällan är plattformar som dessa mindre och mer nischade (tänk Deviant Art), men faktum är att även t.ex. Instagram skulle kunna ses som en kreativ plattform, åtminstone ur perspektivet att det är främst innehåll som användarna skapat själva som står i fokus för upplevelsen. Utan algoritmer för annonsering skulle användarupplevelsen på Instagram fortfarande vara mer eller mindre intakt, medan ett Facebook som får svårare att samla data och som inte i samma grad kan erbjuda delning av innehåll inte längre kommer kunna vara sig likt.

Facebook får här utgöra exempel, men är så klart inte de enda som skulle tvingas omvandla hela sin modell. Imgur, med sina 1,5 miljoner uppladdningar per dag (den absoluta majoriteten utgörs av upphovsrättsskyddat material) och 250 miljoner användare skulle antingen dö ut, eller åtminstone krympa avsevärt i händelse av stärkt skydd av upphovsrätten. Och vad vore egentligen ett Reddit där man inte får dela länkar? (väl medveten att jag nu drar EU-kommissionens förslag till dess yttersta spets).

Vad innebär lagstiftningen för morgondagens internetkultur?

Det mest sannolika är att det inte sker några revolutionerande förändringar, utan puttrar på ungefär som vanligt. Men om vi leker med tanken att de internetpolitiska trenderna fortsätter kommer stora aktörer inte längre kunna agera enligt den modell de byggt sin framgång på. Jättarna kan inte komma undan lagstiftningen, men mindre aktörer — i synnerhet de utan vinstintresse — har alltid kunnat hålla sig i periferin. Jag kan föreställa mig en del spännande alternativ:

  • Ett mer decentraliserat internet, där de idag så självklara hubbarnas dominans minskar, och användarna söker sig till mindre communityn — små nog för att undgå myndigheternas ögon.
  • Ett återanonymiserat internet, där vi inte betalar för vår användning med data om oss själva, och där vi inte tillåter oss vara så spårbara.
  • Ett kreativt internet, där vårt värde bestäms av det vi skapar och inte det vi delar, och där plattformar skapas och drivs av entusiasm snarare än av en affärsmodell.

Kanske är ett sådant resonemang bara att betrakta som nostalgiskt önsketänkande, men låt oss hoppas att internetmänniskans uppfinningsrikedom än en gång kan överrumpla de som vill reglera och kontrollera nätet. Låt oss hoppas att deras försök till kontroll istället leder till ett vildare, friare och mer kreativt internet.