Norrland behöver inte självständighet — men ett uppror

(Ursprungligen publicerad i Folkbladet 2016–08–12)

Samer demonstrerar i Stockholm 2014 för en framtid med bevarad natur och kultur

Lotta Gröning lyfter i Expressen frågan om självständighetsomröstning för Norrland från resten av Sverige, på samma sätt som Skottland markerat gentemot Storbritannien så sent som förra året.

Hon talar om Norrlandsparadoxen, det vill säga att stora summor pengar pumpas in i Norrland i alla möjliga typer av satsningar men att vinsten från dessa projekt går rakt tillbaka till Stockholm och utlandet, i stället för att ge värde lokalt och regionalt i Norrland.

Det kanske mest extrema exemplet på detta är Jokkmokks kommun vars invånare producerar mer vinst per capita än någon annan kommun i landet, men ändock anses vara en fattig kommun, vilket inte minst avspeglar sig i kommunens desperata försök att attrahera och tillgodose exploaterande företags behov.

Kriget om Gállok ligger fortfarande färskt i minnet hos många av oss. Och nu vill statliga Vattenfall centralisera bort 40 jobb från kommunen, trots att de är en av de största aktörerna i Jokkmokk både i dag som historiskt — helt skandalöst.

Detta bygger på den typ av snedvridna skattesystem som Sverige byggt upp genom 1900-talet, där företag inte beskattas där de är verksamma, utan i stället är ”den lokala vinsten” de olika kringeffekterna i form av lokala jobb, samt privata satsningar på infrastruktur och bostadsbyggande.

Dessa i sin tur anses leda till att högutbildade människor bosätter sig i kommunen och därmed betalar skatt i kommunen. Problemet är att detta system är fullständigt kaputt i dag.

I stället för den typ av samhällsbyggande industriutbyggnad vi såg under 1900-talets mitt så etableras dagens råvaruföretag ofta enligt en typ av oljeplattforms-modell, där verksamhets etableras av kapitalsvaga internationella bolag utifrån snabba drag på aktiemarknaden i stället för långsiktigt hållbar drift, där personal hyrs in från en global arbetsmarknad och projekt byter händer många gånger under dess livstid.

Personalen åker ofta in för att arbeta några veckor, sedan åker de iväg hem till andra städer eller länder några veckor innan det är dags att jobba igen.

Bolaget själv skattas statligt och personalen beskattas i andra kommuner, vilket skapar en situation där en kommun som Jokkmokk går miste om gigantiska vinster trots en stark inhemsk produktion.

I stället för att ta del av vinsten direkt så ges kommunen allmosor genom ”skatteutjämningen”, den mest förnedrande stämpeln för huruvida en kommun är ”närande eller tärande”.

På detta sätt ligger mycket av Norrland i Stockholms händer — våra sjukhus, våra apotek, våra förskolor måste läggas ner vilket skapar en undermålig samhällsservice som slutligen leder till utflyttning. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare, i ett hjul som spinner på tills systemet kollapsar in på sig själv — och då finns det inget Norrland kvar.

Jag tror inte på separatism generellt sett, men däremot måste vi inse att detta systematiska utsugande av vår landsände inte kommer att stoppas av Sven-Erik Buchts landsbygdskommitté, där endast en norrländsk representant sitter med.

Inte heller kommer Norrland att plötsligt bli stort och starkt för att vi klumpar ihop länen till en storregion (utan Gävleborg) — snarare tvärtom.

Inget mindre än ett folkligt uppror skulle kunna hindra utvecklingen — att vi kollektivt står upp mot skattesystemet, att vi vägrar att tjäna i militären, att vi vägrar åka till Stockholm hela tiden för politiska möten, att vi hävdar vår rätt som svenska medborgare till likvärdig service som resten av landet.

Att ”Hela landet ska leva” har varit ett modebegrepp i 40 år och kommer inte att skapa en riktig förändring så länge vi tillåter dessa systematiska övergrepp på våra medborgerliga rättigheter och vår natur.

Varför får vi inte ett system som Norge där ersättning för vattenkraftsexploatering betalas ut direkt till kommunerna?

Norrland behöver inte självständighet från Sverige. Det vi däremot behöver är ett ökat självstyre och en ny beskattningsmodell som säkrar att företag verksamma i Norrland också bidrar till våra finanser, i stället för allmosor. För detta behöver vi en bred politisk överenskommelse mellan alla politiska partier verksamma i norr och ett starkt stöd från folket till de folkvalda.
Det är på tiden att vi slutar att behandlas som en koloni. Stå upp för dig själv — stå upp för Norrland.

One clap, two clap, three clap, forty?

By clapping more or less, you can signal to us which stories really stand out.